Peter Martensen
Målningar och teckningar
Galleri Aveny
10 nov – 13 dec


STRÄVAR EFTER ETT AVSPÄNT MÅLERI
 
Peter Martensen gör vad han har lust till 

  

Vid första anblicken av Peter Martensens målningar, synes han ha övergett sina berömda monokromer med de lika typiska männen i sina vita skjortor, svarta byxor och skor. Men han har bara delvis återgått till de mer färgvarierade målningar som han tidigare gjorde under 90-talet.

– Jag hade målat enligt ett slags dogm; motivet skulle neutraliseras och jag införde en neutral person med den vita skjortan, en genomsnittsmänniska, som naturligtvis inte finns i verkligheten utan endast som schablon. Men på senare tid har jag börjat ge mig mer hän åt färgen och har börjat släppa dogmen. Färgerna är så belastande; risken är alltid att det blir än mer klichéfyllt, men jag lär mig mer och mer att öppna mig för att istället arbeta med klichéerna utan rädsla.



– Nu strävar jag efter ett mer avspänt måleri, att göra vad jag har lust till. Jakten efter det nya uttrycket kan resultera i det motsatta, bli innehållslöst och tomt.
Det är viktigt för mig att behålla kontakten med känslolivet istället för att hamna i ett opportunistiskt förhållande till gallerierna och omvärlden.
En stor målning har han kallat "Coming home", ett mångtydigt verk där tre män kommer ridande in i bilden. Marken under de höga hästarnas hovar är bebyggd av små hus; en nästan utplånad Lilliputtstad hotas att bli nedtrampad. Första tanken är kolonialism, men det kan lika gärna handla om att komma hem till en plats som man för längesen lämnat.



Peter Martensen har från början målat in en hel mängd av tolkningar som ligger öppna. I en annan bild sitter rader av män i vita skjortor vid en mängd bord, upptagna med att skärskåda en molnformation i fonden.
– Jag kallar den ´Atmosfär´ och den beskriver benägenheten att betrakta världen som utbytbara byggklotsar, där det bara är att skifta en del mot en annan och så är allt plötsligt bra igen. Männen i vita skjortor bär spår från femtiotalets mansideal, men de finns helt visst kvar i vår tid också. I mitt måleri försöker jag ge en bild av ett samhälle, som i skrämmande hög grad består av en armé av okontaktbara och anonyma män, som är ensamma till och med tillsammans med varandra.


På ett liknande vis talar en av hans målningar från en tidigare utställning i Paris, där den ingick i en serie under titeln "Test"; den föreställer två män i kostym som kramar om ett vitt hjärta, alltså ett riktigt människohjärta. Peter Martensens titel på bilden är "Big white heart"; titeln och associationsbanan är inte alltför främmande för någon av utställningens humoristiska, på samma gång skarpt kritiska, målningar.
– Jag är faktiskt mer av gammal hippie än vad man kan tro. Men framför allt är jag romantiker.

ANDERS THURESSON



















 



071110
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst