Nya Backa Teater på Lindholmen
Brott och straff
Invigning och premiär 17/11 2007


TEATERPROJEKT MED VÄLDIG SPÄNNVIDD
Nytt teaterhus för barn och ungdomar

 


"En blodig yxa. Två döda. En gärningsman med samvetsbetänkligheter. Ett av världens mest kända mord."

Nya Backa Teater slår upp portarna till ett fantastiskt hus för barn – och ungdomsteater. Det gigantiska scenrummet är tre gånger så stort som Göteborgs Stadsteaters stora scen, och dess ytterst innovativa tekniska lösning för ljuset kommer med all säkerhet att följas av många teatrar. Belysningsrårna lyser numera med sin frånvaro; strålkastarna lyser istället genom ett stålnätsförsett kassettak, som tål rejäl belastning, vilket betyder att riskabel klättring på höga stegar nu tillhör det förgångna.

Fjodor Dostojevskijs Brott och Straff är teaterns premiärföreställning, med tre versioner i tre olika tonlägen. För barn från 7 år spelas Dumstrut, ett textkollage i bearbetning och regi av Lars Melin. Från 11 år ges en nyskriven pjäs av Dennis Magnusson, Att döda ett tivoli, i regi av Öllegård Goulos, liksom Dumstrut en parafras på Brott och Straff. Mattias Anderssons stora och moderniserade, häftiga dramatisering av romanklassikern blir helaftonsteater för ungdomar från 15 år. Allt bygger på teaterns omfattande researcharbete och på färska diskussioner med unga människor, från betongförorter till villastadsdelar, om brott och straff.



Ulla Kassius står för pjässvitens genomgående scenografi. De tre pjäserna spelas på samma scen och utspelas alltså också bildmässigt i samma sceniska verklighet. Alla pjäsernas skådespelare är med i stora Brott och Straff och spelar ungefär samma roller och karaktärer i de olika pjäserna, och i stort sett i samma kostymer. Det magiska ordet på allas läppar är polyfoni; pjäserna löper genom varandra som delar av ett och samma pussel, och då spelar ju allt en oerhört stor dramaturgisk roll; det är nästan så att man önskar att publiken skulle se alla versioner, bara för att få skåda projektets väldiga spännvidd.



– Mattias och jag reste till Moskva, där är allt tydligare och mindre romantiskt än i S: t Petersburg; där stod limousinerna på rad medan folk låg utslagna på gatorna och där såg vi också en utställning om den ryska identiteten. Det var chockartat och inspirerande på samma gång, att komma in i det tematiska, att börja tänka på vad som skulle vara ryskt i föreställningen. I första skissens planritning gjorde jag scenen till en målning sedd uppifrån, i rutor över hela scenplanet på 37 meter. Det gällde att finna staden som roll, som själ, att skapa staden i rummet, i rummen bakom hörnen, där det är fullt av dolda platser, där det sker saker som man inte kan se, säger Ulla Kassius.



Lars Melin regisserar Dumstrut, ett kollage av texter som han också dramatiserat, med bidrag från Malin Axelsson, Anna Berg, Manuel Cubas, Lisa Langseth, med flera.
– Jag tycker vi har nått ett slags komik som inte är buskis; det gäller både att göra texterna rättvisa och att ge hela projektets Brott och Straff-problematik ett tydligt ansikte. Dostojevskij skrev ju inte precis för 7-åringar, men romanens tematik är fruktansvärt aktuell för dem, med alla dess basala frågeställningar om moral och etik. Till och med Gud är med på ett hörn, fast han kanske inte klarar sin uppgift särskilt bra. Pjäserna är som tre askar som passar i varandra, som ett genomskinligt pussel i scenbildens helhet, säger Lars Melin.
Med huvudsakligen rysk musik av tonsättarna Sjostakovitj, Rimskij-Korsakov och Khatjaturjan, men även av Tomas Ledin, regisserar Öllegård Goulos Dennis Magnussons pjäs Att döda ett tivoli. Man läser hans pjäs med ett igenkännande leende på läpparna; det är en text som står på egna ben fastän dramatikern lånat hela den underliggande intrigen ur Dostojevskijs Brott och Straff.
– Som i Brott och Straff handlar Att döda ett tivoli om stora frågor, om en pappa som börjar ge upp livet och om en son som vill göra honom glad. När vi träffat vår provpublik slås man av hur starkt dom faktiskt tror på sin egen förmåga. Pojken får igång sin pappa i ett gemensamt galet projekt: dom ska bygga ett tivoli! I den här föreställningen har ungdomarna örnkoll på vad deras föräldrar sysslar med; tvärtom är knepigare. Scenografiskt är det väldigt förenklat, en vägg med en dörr, väggen rullas bort när den inte behövs längre. Handlingen utspelas i ett slags Dogville, en allmän plats, mitt i Varsomhelst. Och det är varmt. En varm långtråkig stillastående högsommar, säger Öllegård Goulos.



Fiktion och teater, realism och verklighet. I konstnärlige ledaren och regissören Mattias Anderssons dramatisering kolliderar Dostojevskijs klassiska roman Brott och straff med ett extremt samtida Göteborg.
– Väldigt mycket i det här projektet handlar om polyfona infallsvinklar, mellan de tre pjäserna men också inom den konstnärliga helheten. Det gäller att läsa romanen genom världen, med fokus på centrala frågeställningar och samtidigt lyfta fram den ryska klassikern i dagens ljus. Föreställningen börjar här och nu och går sedan ned i klassikern mer och mer. Raskolnikovs handling handlar lika mycket om Mijalo Mijalolovich som om våra fördomar om hans eventuella motiv. Det gäller ansvar och skuld, det är verkligen långt ifrån enkelt. Och det är inte enkelt som ungdomar har det i dag. Är det deras fel eller samhällets? Och alla är på jakt efter pengar, säger Mattias Andersson.
Ja, så kan det se ut i Dostojevskijs och Putins Ryssland och kanske inte så helt olikt dagens Göteborg.

ANDERS THURESSON

 
 

071111
copywright: ZENIT kulturtidningen i väst