Greta Sandahl
Målningar
Galleri Olsson & Uddenberg
 
10-25 nov   

 

LJUSET OCH LUFTEN 
Greta Sandahl fångar in atmosfären
 

Längst ut på Klädesholmen vid den yttre hamnen bor konstnären Greta Sandahl nästan så nära elementens nyckfullhet  man kan komma. En betongmur mot havet skiljer henne från några av de farligaste vattnen  utefter den bohuslänska kusten fulla av förrädiska grund och trånga passager.

Husen på klipporna på andra sidan hamnen mittemot hennes  kombinerade bostad  och ateljé står alla vända åt samma håll och längst ner på kajkanten finns det vita kylhuset, som länge  har varit hennes huvudtema i måleriet.   Olika dagböcker och skissböcker har under årens lopp fyllts med snabba utkast från denna utsikt, som har genomgått små fysiska förändringar. Horisonten över havet är låg och därför skapar himmel och hav en speciell luft året om, som fyller hela synfältet och är ändligt rik på olika atmosfäriska förhållanden. Här finns allt att undersöka när det gäller olika dagrar och ljusförhållanden.
– Jag har flyttat omkring  mycket och ofta varit på resande fot  för att få nya tankar och idéer. Ibland har jag haft svårt att bestämma inriktning i konsten och livet, men till Klädesholmen har jag alltid återvänt. Här finns mina rötter långt tillbaka och en trygg känsla av samhörighet med en bygd. Kanske är jag präglad till luften och ljuset på ett sätt, som har varit svårt att inse. Det är lättare att  förstå vissa samband idag.



Greta Sandahl gick på textillinjen vid Konstindustriskolan i Göteborg (nuvarande HDK) 1970-74 och praktiserade på olika textilverkstäder bl a i Dalarna vid Dala-Floda. Undervisningen och arbetet var traditionellt men själva processen och den hantverksmässiga tekniken lockade henne mycket.
– Det är märkligt att jag hamnade i textilfacket. Slöjd var ju mitt värsta ämne i skolan! Det ändrades senare med stöd och hjälp från olika lärare, men efter skolan kände jag mig osäker och famlade mig fram länge,  och under en period arbetade jag istället i en av konservfabrikerna på Klädesholmen.
En kurs i måleri  för Arne Isacsson på Gerlesborgsskolan förändrade plötsligt invanda arbetssätt och hon kände genast en större konstnärlig frihet i måleriet. I slutet av 70-talet gick hon några år på Trondheims Konstskola, där Georg Suttner var konstnärlig ledare för en medveten och yrkesinriktad undervisning. 
 
   Det var verkligen bra år, även om jag bröt av med studier i Frankrike också. Skolan tog verkligen hand om sina elever och några kurskamrater har blivit stora namn inom norskt konstliv. Under denna tid tog måleriet definitivt  över. Det var fritt och spontant, men jag gillade också grovjobbet. Georg Suttner lärde mig att använda färgen som uttryck för att berätta om ljuset.
Efter studietiden i Norge bosatte sig Greta Sandahl återigen på Klädesholmen och målade i början mest föreställande med natur, hav, berg och ljus, ibland också stilleben.  Långsamt sökte hon sig fram med olja och tempera i en halvabstrakt värld och i en koloristisk anda. Idag är hon framför allt känd som en fin ljusskildrare och mötet mellan ljust och mörkt skapar alltid en märklig spänning i hennes bilder och ger dem en pastos skimrande aura.
– Motivet har jag alltid framför mig, husen på berget och kylhuset nere på kajen. Formerna och färgerna förändrar sig oupphörligt med ljuset och de olika årstidernas dagrar. Jag försöker träna ögat inför denna ständiga motivkrets och det dyker  alltid upp nya former och oväntade ljusförhållanden. Ljus, mörker och  balansen mellan olika element är ett ständigt pågående forskningsprojekt i mitt måleri och det är svårt att se om det sker några förändringar. Kanske har formerna förtätats och laddats mer på senare tid.



Greta Sandahl arbetar samtidigt med tempera och olja och ibland ligger de olika teknikerna sida vid sida i bilden, men ofta finns temperan som ett skikt över oljefärgen för att ge ökad transparens och förstärkt ljusskimmer. Hon arbetar också mycket med ytan för att uppnå en struktur som speglar underliggande lager. Färgerna har tidigare ofta varit friska med inslag av grönt, blått, vitt och rött men idag har skalan mörknat något och blivit tätare, mer intensiv. Skrapade ytor i mörkrött, plommonlila och bladguld förstärker en laddad pastos luft och verkar bära på hemligheter. Genom hela hennes produktion finns lusten till lek och överraskningar.
   Ibland skrapar jag bort all färg och låter bilden födas på nytt. Själva arbetsprocessen är viktig och det får absolut inte bli för lätt. Tiden, slitet och processen  får lysa igenom och berätta om problem, tankar och infall, som styrt arbetet.
     

GUN HELLERVIK

 
 

071111
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst