ÄR INTE RÄDDA FÖR ATT  INTE VARA HIPPA
Fahlnaes Konsthandel 50-årsjubilerar
 

Fahlnaes konsthandel drivs numera av Jesper Fahlnaes och hustrun Angelica Törnqvist, men det var hans farmor Hanna Fahlnaes som satte stenen i rullning 1957. På julafton fyller hon 100 år och kan då, bland mycket annat, se tillbaka på ett liv som fyllts av konst, först i Stockholm, sedermera i Göteborg. I huvudstaden började hon måla och tänkte sig en konstnärsbana, men avråddes av sin lärare, konstnären Helmer Osslund, som tyckte att det var bättre att hon engagerade sig i att sälja hans verk.

Med tiden kom hon att etablera sig i Stockholm med ett slags tidens blandning av galleriverksamhet och konsthandel. När hon sedan flyttade till Göteborg började hon ställa ut målningar på Mässan, i göteborgsvitsig folkmun kallad "högmässan", eftersom man på den tiden tyckte att mässbyggnaden var så hög. Senare öppnade hon Fahlnaes Konstsalong i Galleri Oijens nuvarande lokaler.
– Ända från början visades där mycket ur den samtida konsten, men också klassiska och moderna temautställningar, en tråd som vi numera har tagit upp. Vi tycker det är roligt att göra oväntade utställningar. Att visa konst av döda konstnärer är vanligt i England och USA men anses litet udda i Sverige, säger Jesper Fahlnaes.
– Marknaden behöver mångfald och vi är tyvärr ensamma här i Göteborg om att ställa ut konst på det här sättet. Men vi är ju inte endast utställare; vi hjälper också samlare att finna verk som passar in i deras samlingar och vi samarbetar både med konstnärer och med andra gallerier, som till exempel Galerie Malquais i Paris. Vi har bland annat specialiserat oss på fransk figurativ skulptur; en konstart som har hamnat i skymundan.


Målning av Roger Risberg.

– Man kan nog se konsthandeln idag som utdöende; auktionshusen tar över, mer och mer, och alltmer aggressivt. Medan vi gör våra "gourmetaffärer", med så stor omsorg om kunden att relationerna ofta leder till vänskap, triggar de stora husen kunderna mot varandra och höjer priset på konst i en explosionsartad takt. Man kan säga att det egentligen bara är kring en konstnär som Ola Billgren som tiden byggt upp en rimlig prisbild. I övrigt trissas konstpriserna upp av marknadens stora aktörer, som på det viset också bestämmer vad som är god konst. Många tror att de är de enda institutionerna som är konstens verkliga experter och glömmer helt bort att det är råbarkade affärsmän som driver auktionshusen, säger Angelica Törnqvist.



– Några få aktörer kväver alla andra istället för att se till mångfalden och inse att de behöver konsthandeln och vice versa. De har blivit för stora och de tar heller inget ansvar för kunden medan konsthandeln måste ta ett större, mer intimt, ansvar för både kunden och konsten, i relationens förlängning.
– Till skillnad från den marknad som arbetar med de konstnärer som är i ropet, arbetar vi från ett diametralt annat håll. Vi går mot strömmen; vi har till exempel haft en utställning med kvinnliga modernister, från Schjerfbeck till Parrow. För ett tag sedan hade vi en utställning med Carl Gustaf Bernhardsons bohuslänska måleri. Vi värnar om flera av mer eller mindre bortglömda konstnärer inom modernismen. Mauritz Karström tillhör väl inte precis de glömda men det är en konstnär som vi gärna vill visa mer av. Vi vill skapa kunskap om konstnärerna, väcka intresset för konsten, säger paret Fahlnaes i munnen på varandra.
– Vi tar gärna fram sådana konstnärer som Birger Simonsson, den förste svenska Matisseeleven, som kommit väldigt i skymundan av giganter som Ragnar Sandberg. Einar Forseth är också en viktig konstnär som hamnat i bakgrunden. Och så Gösta Sandels, fast det har kommit ut en ny bok om honom av Bengt Lagerqvist så kring honom spirar ett växande intresse, och det är bra.


Bengt Erland Fogelbergs skulptur Amor och Psyke framför Michael Kalishs porträtt Marilyn, gjord av bilars registreringsskyltar.

– Vi är väldigt medvetna om vad som händer idag och hänger på sätt och vis mitt emellan galleri och konsthandel. Temautställningar passar oss väldigt bra, vi aktar oss för att vara för kommersiella och sedan en tid har vi arbetat med två skulptörer, Gudmar Olovsson och Anders Sandström. Den senare är en av våra största nu levande djurskulptörer, naturalist som samtidigt arbetar med ett sinnligt upplöst formspråk. Dessa två konstnärer har vi tagit oss an, vilket betyder att vi på olika sätt stöder deras aktiviteter, Sandström ställer just nu ut i Oslo och kommer litet senare i London. Vi gör det helt och hållet som en passion för kulturen; vi är inte rädda för att inte vara hippa; vi känner oss trygga i vår egen kunskap.


Målning av Roger Risberg.

– Gudmar Olovson är en av Bror Hjorths elever och det var en sensation att han fick ställa ut på ett museum i Paris. Han gör figurativa porträtt enligt fransk tradition efter Rodin, han tillhör också konstnärsgruppen "groupe de neuf". Han har också en stor skulptur, vid namn "Les Deux Arbres" i Bois de Boulogne, något som säger en hel del om denne framgångsrike konstnär. 
Han har gjort rader av fina porträttskulpturer på män som Wallenberg, Kreuger, Engellau, kungen och inte minst av baron de Rothschild, han med det berömda vinet och konstnärsvännerna var på honom: Men varför blir du inte modern? På detta lär han ha svarat: Nej, för då blir man så snabbt omodern!

ANDERS THURESSON                

 



Framför målning av Fruls Tilpo.
 

071117
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst