Daniel Youseff
Målningar, installationer och skulptur
Galleri Stockselius, Skövde
17-25/11


VILT OCH VACKERT
Daniel Youseff målar ärligt och samhällskritiskt

 

Det är jag och Johnny Cash som är The men in black, säger Daniel Youseff när jag ska fotografera honom. Och ingen seriös konstnär ler på ett foto.

Daniel Youseff är född 1975.
  Sverige är mitt hemland. Liksom Palestina. Jag härstammar från den lilla gruppen kristna Palestinier. Jag är uppvuxen i Skövde, men är för närvarande bosatt och verksam i Stockholm. Men jag reser mycket.
Han är ständigt på språng efter nya jaktmarker, ny inspiration, nya människor. Rädd för att fästa sig vid en viss stad.
Jag vill se mycket och bilda mig en egen uppfattning. Och framför allt vill jag vara öppen för allt.



Han är mer eller mindre självlärd. Har gått en del kortare kurser i London och Berlin.
 
Min metod är att jobba och bevisa för gallerister vad jag kan. Och på det sättet har jag fått ställa ut  Stockholm, London och Köln. Och jag jobbar nu med förberedelserna för en utställning i  Dubai. Jag väljer att visa mina verk  i kulturstäder med flit. Målet är förstås att ställa ut i New York. Men på väg dit är det förstås jättekul att få ställa ut i min gamla hemstad Skövde.
Utställningen curerats av förre konstmuseichefen  i Skövde.
Jag jobbade med att få ställa ut i Skövde Konsthall Vi hade kommit en god bit på väg, men så slutade konstmuseichefen och det projektet avbröts. Men nu har f d museichefen hängt utställningen och fungerat som min mentor.
Det är en samlingsutställning med det han gjort under de senaste åren.
  Jag visar målningar i akryl och krita. Jag skulle beskriva mina målningar som vilda, vackra, ärliga och samhällskritiska.



Han tycker målningarna är vackra och bildsköna att titta på.
  Egentligen är det väl ett rätt så traditionellt modernistiskt måleri, fast ungt och modigt. Jag räds inte at måla något. 
Daniell Youseff vill ställa frågor med min konst. Och är mera inspirerad av äldre konst än dagens.
Jackson Pollock och Wilhelm de Kooning. Men framför allt den störste av dem alla; Picasso. Jag älskar hans metod och attityd till konsten mer än hans motiv och stil. Han var inte rädd för någonting, den jäveln.



Din konst är politisk?

Visst! Konst är ett starkt vapen som sa användas för politiska syften. Man kan sparka upp många dörrar med konst. Var t ex Belinmuren rätt? Naturligtvis inte! Och den mur israelerna bygger i Palestina är ännu mera fel! Jag skulle gärna vilja måla landskap på den där jävla niometersmuren  som förstör Palestina. Och bosättningarna! Det är klart att man måste reagera och protestera. Och som konstnär måste man kunna se det vackra även i sådant som är svårt.



Målningarna har ett inslag av serier.
Serier ger bra inspiration, TinTin är mycket politisk emellanåt. Och Walt Disney var ju fascist och det märks. Och sånt vill man ju ta spjärn emot.
Det är texter i bilderna.
Jag resonerar inte så mycket. Jag ser målningarna som en dagbok. Behövs det en text så fyller jag i en. Men ingen text kommer till av en slump. Jag vet vad jag vill ha sagt.



Finns det ett centralt budskap?

Det finns en liten installation av en trasig lagbok, en kameralins och några kulor. Det är symboler för vad som gäller i Palestina. Laglöshet trots alla lagar. Våld och hoppet i form av journalisternas bevakning.
Han vill förstås gärna ställa ut i Palestina.
Jag tror att mina verk skulle uppröra och väcka ännu starkare känslor där.

BO BORG

 





 



071118
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst