VÄRNA MELLANRUMMEN

 Lars-G Jönsson vill skapa ett
levande centrum runt älven

 
Under många år var Lars-G Jönsson  ansvarig för verksamheten inom White Arkitekter i Göteborg och fick arbeta nära politiker, stadsplanerare och byggherrar i olika skeden av expansion eller ekonomisk nedgång. Han har varit med och drivit stora projekt på Norra Älvstranden och är flerfaldigt prisbelönt för sina insatser på arkitekturens område  bl a det stora Stenpriset 1993 (Blå Hallen, Eriksberg). På senare tid har han sett Göteborg förändras snabbt samtidigt som diskussioner och planering för den fortsatta utvecklingen både engagerar och oroar.

Han följer debatten i dagspress, olika tidskrifter eller genom litteratur om aktuell arkitektur och har blivit övertygad om nödvändigheten av att skapa en stad, där arkitekturen lever som en vital integrerad del i ett komplext sammanhang med  omsorgsfull stadsplanering, sociala strukturer i en historisk kontext med tydlig kulturell identitet.

Hur skapar man en stad med inbyggd trivsel? 
–  Först måste man inse alla historiska och kulturella värden, vilja vårda sin stad och visa respekt för varierande stadsdelar som speglar olika tidsepoker och ideal. I stadsplanering  är det viktigt att arbeta med mellanrummet.
– Stadsrummet, torgrummet, gaturummet, parkrummet är centralt  i den arkitektoniska gestaltningen och detta har försummats de senaste åren i Göteborg. Mellanrummet är rummet mellan byggnader, där fasaderna är väggar i ett större rum och samspelar. Det sociala ansvaret med demokratiska beslut, som ger invånarna själva möjlighet att  påverka förändringen av staden är också viktigt.

 Arkitektoniskt mellanrum, Lindholmen

Hur ska staden växa? Inåt-utåt-uppåt?
 
 –  Staden kan växa på olika sätt men i samarbete och i samverkan med alla berörda parter. Göteborg har en identitet och en tradition i sin byggnation, som är både charmfull och full av humor. Man kan använda sig av dessa speciella kännetecken och bygga vidare i samma anda i områden med blandat boende, olika verksamheter och kultur.
– Staden behöver inga bombastiska arkitektoniska uttryck. Vi har ju Masthuggskyrkan, Rådhuset, Konserthuset och Nya Ullevi, som är kända långt utanför landets gränser. Det gäller att börja arbeta för det mer lågmälda, att skapa tystnad och mota bort högljudda byggnader, som försöker överrösta varandra.
– Jag är trött på alla spektakulära solitärer, som är sig själva nog utan hänsynstagande till sin omgivning. Det är en märklig drift hos vissa stjärnarkitekter att synas genom så k allade ikonbyggnader  och kändisarkitektur. Det blir ännu värre när mindre lysande lokala/regionala stjärnor försöker ta efter ivrigt påhejade av media. Resultatet blir då  bara en reklampelare för marknaden.
  

Vad har politiker som ger ekonomiska förutsättningar, tjänstemän, entreprenörer och  
byggherrar för ansvar för stadens utveckling? Vilket är bäst; kontroll eller fria tyglar?  
När miljonprogrammet drog igång på 60-talet var det många som behövde nya bostäder snabbt. Det fanns en stark socialpolitisk vilja bakom denna jättesatsning men de nya förorterna blev i praktiken bara sovstäder utan viktiga samhällsfunktioner.
– Miljonprogrammet har i efterhand kritiserats hårt, men själva bostäderna var egentligen välplanerade, funktionella och relativt billiga och områdena har utan tvivel blivit orättvist bedömda.
– Tidigare hade både politiker och stadsplanerare ett statligt ekonomiskt styrinstrument, men idag har makten glidit över till marknadens olika aktörer med stora markägare och byggföretag i fokus. Det är därför vi behöver duktiga stadsplanerare, referensgrupper och medbestämmande. Det sociala medvetandet behövs mer än någonsin inom hela byggsektorn.

 Marcusplatsen, Lindholmen


Centrum växer, men hur ska Göteborg bindas ihop över älven och hur ska de viktiga  
kommunikationsfrågorna lösas?
 
 –  Det är ett stort och svårt problem att binda ihop Göteborg över älven och samtidigt skapa en utvidgad centrumbebyggelse. Norra Älvstrandens gamla varvsområden har successivt förändrats men nu väntar Södra Älvstranden och frihamnsområdet på en snar lösning. Stena Lines stora kajområde låser positionerna och samtidigt får man akta sig för överetablering.
– Det måste finnas mellanrum, skala och avstånd och det behövs olika sorters bostäder, så att hela området runt älven lever, kanske t o m höghus! En levande centrumbebyggelse omkring  älven kan bara bli verklighet med förbättrade kommunikationer i form av broar och tunnlar men det går alltför långsamt.
Under 1980-och 90-talen var Lars-G Jönsson med och planerade  delar av Eriksberg och Lindholmen i samarbete med Älvstrandens Utveckling AB och Bengt Tengroth. Under samma period arbetade han också intensivt med att integrera konst i offentlig miljö för olika projekt.

Norra Älvstranden står snart färdigt. Infriades förväntningarna? Vad har konsten tillfört?
– Norra Älvstranden är ett gigantiskt projekt med många inblandade aktörer och man kan  nog säga att det har lyckats.  Hela området är väl genomarbetat i allt från detaljer till markplanering.
 
– För mig var det viktigt att det inte blev ”för fint”, alltför städat och välpolerat. Det var ju ett  gammalt, charmigt och brötigt varvsområde med inbyggda minnen.  De olika mellanrummen på Lindholmen och behandlingen av de stora verkstadsbyggnaderna i tegel  är en lyckad kombination. Här finns respekt för äldre arkitektur, pauser och tomma ytor.

Marcusplatsen, Lindholmen


– Det har varit oerhört stimulerande att arbeta med konstnärer och i vissa fall har deras bidrag betytt ett stort lyft för ett helt område, en plats eller huskropp och skapat mervärde. Det finns dock vissa problem. En byggnads funktion kan ändras och medföra att en ny ägare har en helt annan inställning till den befintliga konsten.
På ”Marcusplatsen” vid Lindholmskajen finns en hel konstinstallation med en snårig bakgrundshistoria. En tidig skulpturgrupp av  den konkretistiske konstnären Gert Marcus hämtades från Stockholm nästan sönderrostad, renoverades på Hönö, placerades på kajen och har sedan blivit ett kärt landmärke för  göteborgarna.

Exempel på bra och dålig arkitektur i Göteborg?
– För mig är den bästa Göteborgsarkitekturen  lågmäld och välstämd, rejäla byggnader utan alltför stora åthävor, personliga med en viss humoristisk ton, inte alltför perfekt. Några favoriter i Göteborg  som alla funnit platsens själ – genus loci- är:
• Konserthusets tillbyggnad med samma enkla självklara elegans som  huvud byggnaden.
• Handelshögskolans tillbyggnad i samma skala som omgivande kvarter och med respekt för Carl  Nyréns förstlingsverk.
• Kvarteret Kostern vid Masthuggstorget med hamnen i blickfånget, där  huskropparna i rätt gult tegel grupperas så att alla boende får utsikt.
• Restaurang Trägår´n som ligger likt en stor växtspaljé i parken  och skickligt  smälter in i den lummiga grönskan.
 
– Tyvärr finns det också exempel på pretentiös och dålig arkitektur i Göteborg men samtidigt finns det många unga arkitekturstuderande, som återvänder till ett mer socialt inriktat tänkande. Så det finns hopp för framtiden!

GUN HELLERVIK 

 
 

071121
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst