Nils-Gunnar Eek
Måleri
Galleri Majnabbe
24/11-9/12


SLINGOR, FÄLT OCH OVALER
 
Nils-Gunnar Eek omformar verkligheten
 

Nils-Gunnar Eeks målningar med geometriska former och färgytor är inte föreställande men har sin utgångspunkt i verkligheten.
– För många år sedan målade jag av grejor. Nu handlar det mer om att omforma därifrån, säger han.

Han är intresserad formspråk och färg och bildens beståndsdelar. Den språkliga delen av måleriet.
– Men samtidigt finns en koppling till verkligheten, som är svår att undvika. För mig är det mycket naturinspirerat fast omformat.
Alcea kallar han en målning med rötterna i naturen.
– Vi hyr sommarställe på Orust och odlar grönsaker och blommor. Det är latin för stockros, säger han och pekar på den fyrkantiga rödsvarta rektangeln.
– Det gröna är bladverk i ett solsken som man kan se en klar sommardag.
Fyra målningar som hänger ihop men sitter var sin vägg bland andra motiv och handlar om det blåa som han ser på vårvintern när solen kommer och snön ligger kvar.
– Det är de kalla blå skuggorna i snön och det varma ljuset.



I målningen Spår finns det enda figurativa mänskliga inslaget, av ett skoavtryck i snön. Han arbetar i olja och gillar starka färger och hela tydliga ytor.
– Jag pendlar mot det väldigt konkreta med ytor. Åt andra hållet ligger det expressiva och abstrakta men det ser vi inte så mycket av i den här utställningen. Den här gången är det ett stramare måleri men jag vill inte fastna i konkretismen.
– Det ska inte vara fastlagt. Jag vill ha liv och rörelse i måleriet.
Han målar i olja. Berg kallar han ett vernissat motiv med intensiva glittrande färger där svärta bygger upp det röda i undermålningen.
– Ibland gör jag så som jag vill. Jag vill ha tyngd i färgerna.
Ofta lyser ett drag av humor igenom, som i Solkatt.
– Jag vill ha lekfullhet. Det jag håller på med ska vara roligt.



Han har ett antal bildelement som återkommer. Däribland en slags meanderslinga som slingrar sig likt en flod.
– Det är ett grundelement jag vill ha. Det är något slags landskap jag gör. Jag är inspirerad av meanderlinjen som blivit en urform. Den svarta ovalen är ett slags markering.
I en fyrkantig blå ruta i en målning ser det ut som det regnar intensivt. Färgfälten kan vara ett känsloflöde.
– För mig är det ett känslostråk! Om man jämför med musik är det som ett ackord.



Det är mycket musik i bilderna och ingen tillfällighet att han spelar klassisk gitarr. Tusch- och kritteckningar, tryck och gouacher kompletterar oljorna med former av kroppsgester och rörelse.
Myrmark kallar han ett par motiv i torrnål med känslan av att betrakta naturen uppifrån som något slags karta.
– Ibland har jag en känsla att det är landskap jag komponerar.
Han har gått Hovedskou och Gerlesborgsskolan i Stockholm och har sin ateljé på Konstepidemin.
– Jag försöker vara där så mycket jag kan, säger Nils-Gunnar Eek som också arbetar halvtid på Göteborgs postterminal.

JAN BERGMAN

 


 

071123
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst