GALLERIROND våren 2005

Galleri Sintra
12/3–6/4 2005

Mats David Gahrn




Man får titta en extra gång på Mats David Gahrns objekt för att konstatera att det är trä och inte keramik. Men doften av tjära skvallrar förstås om hur det ligger till. Dessutom tänker man på sommar.
– Jag värmer in trätjära med gasolbrännare för att få den här svärtan, avslöjar han.





Mats har i grunden ett romantiskt förhållande till träet som han finner mycket vackert. Men däri ligger också en fälla.
– Det är lätt att bli förförd av materialet och glömma uttryck, ytor och form. Det blev en strävan att komma ifrån det.
Han är kulturintresserad och tittar på keramik och måleri men har inte det som modell.
– På något vis har jag lagt ihop allt och detta kommer ut efter 20 års utveckling.
Till sina stora skålar med en djup svärta har han hämtat inspiration från vikingabåten Osebergsskeppet i Oslo. I en har han låtit bli att svarva ner ytan och låtit de grova huggen bilda sin egen form.
– Jag kom på att ”fan, den är ju fin som den är”, det var bara att holka ur. Det har med mognad att göra, att våga släppa den så, säger Mats David Gahrn som har en längtan efter att bredda sig och låta slumpen tala.
– Det är en väldigt manlig och samtidigt en kvinnlig sida.
Ytorna kan vara bandsågade, slätpolerade, skurna och huggna. Han arbetar i ek och bevarar invändigt träslagets naturliga färg, märgstrålar och flammighet. Vissa av skålarna är i oljad ek.
De stora pelarna har han gjort av en 400 år gammal ek med 1,4 meters diameter som han fick i gåva från nöjesparken Liseberg. Det åldrade jätteträdet hotade att tappa grenar över rulltrappan upp mot Synålen.
– Engelska trädklättrare tog den uppifrån och ner. De var fruktansvärt skickliga, det var som att stå på cirkus och titta på akrobater.
De osvarvade skålarna hugger Mats David Gahrn med så kallad tjäckel, ett ursprungligt redskap i form av en yxa som karvar. Afrikaner har reagerat på det primitiva uttrycket som metoden föder.
– De trodde att det var afrikansk konst och att jag rest i Afrika men det har jag inte. Med en stjölp, ett rundat stämjärn, går han sedan på och skär. Han har gjort ett slags hyvel som funkar invändigt.
– Jag älskar att jobba med olika slags ytor, jag skär och använder motorsågen ibland!



De långsmala väggskåpen har i dörrens utsida inläggning av ebenholtz från Afrika, kantad med förgyllda mässingsram för att få glimmet i vissa vinklar. Det finns också invändigt i skåpryggen. Han har etsat med salpetersyra på silver som han förgyllt.
Skåpen, hopfogade med traditionell handsinkning, ser han som objekt och inte bruksföremål. – Hade jag gjort brännvinsskåp hade de sett annorlunda ut. Jag gör det dem i relief eller med ett uttryck som jag vill ha. Jag vill göra en vacker sak, helt enkelt. Det är mina ikoner men utan någon religiös innebörd.
Han ser det som ett ganska meditativt hantverk med tusenåriga verktyg och objekten utstrålar ett slags högtidlig stämning. Men det är ingen form av andlighet.
– Jag vill ladda ner min person, min omsorg och kärlek.
Runskriften med hans namn som pryder vissa av objekten lär han av broder Lars som är doktor i historia. Små infällda emblem i de små skålarna och askarna med lock lyser i förgylld mässing.
Mats David Gahrn har sin ateljé i Kvarnbyn i Mölndal.


JAN BERGMAN