Mari Rantanen
Much of all at Once
Målningar
Skövde konsthall
24/11-3/2


TRYCK I FÄRGSKALAN
Mari Rantanen ger konkretismen barocka uttryck

 

Det finns ett drag av ”extra allt” i Mari Rantanens bilder.
I hennes måleri möts Baertling och Marimekko i en så självklar blandning som om allt annat vore otänkbart. Hierarkier är henne främmande. Hon gör energiladdade mycket personliga målningar med positiva förtecken.

Det finns ett tempo och ett tryck i bildspråket och färgskalan som gör att målningarna känns livsbejakande och optimistiska. Ytan är maximalt förtätad av starka färger och rytmiska konstraster. Och det ger hennes konst en stark känsla av angelägenhet och jävlaranamma.
 Det är mycket saker och många uttryck i mina målningar. Jag är ett barn av modernismen och postmodernismen säger hon.
– Egentligen är det väl enkel konkretism som överlagras och byggs på och ornamenteras till barocka uttryck.  Jag är för romantisk för att vara renodlad postmodernist. Och för anarkistisk för att vara renlärig modernist.
Hon och rocken är årsbarn, födda 1956.
– Min mamma var teckningslärare. Hon gav mig en affisch som avbildade en målning av Mark Rothko. Den gjorde ett stort intryck på mig. Det var nog den som fick mig att vilja flytta till USA. Och allt jag gjort i mitt liv har haft med konst att göra. Jag har just slutat en tioårsperiod som lärare på konstakademin i Stockholm. Jag är intresserad av matematik, konst och politik.


  Before You Speak 5


Hon gillar Olle Baertling, Lars Englund, Barbro Östlihn och Carin Ellberg.
– Och jag är mycket intresserad av film särskilt regissörer som  Bergman, Tarkowski, Kurosawa och Jim Burton.
Och så den store Mark Rothko.
– Vår konst kan tyckas olika till det yttre, en det finns en inre likhet. Hans målningar handlar om ljus och rörelse och en speciell atmosfär. Det gör mina också. Och bådas målningar strävar efter att vara en plats i en plats, ett rum i ett rum.
– Så innehållsmässigt är jag mycket besläktade med och lik Rothko.

Är det skönhet du strävar efter i ditt uttryck?
– Jag strävar inte efter att göra vackra målningar. Jag gör målningar fulladdade av positiv energi. Så mycket energi att de ibland uppfattas som aggressiva. Jag vill både organisera kaos och bryta regler. Men målningarna måste ha ett ljus. Om de blir vackra eller sanna bryr jag mig inte om.

    Before You Speak 8

– Jag levererar inte sanningar utan flera möjligheter. Det finns ingen objektiv sanning, men jag vill skapa en subjektiv. Men mina bilder är alltid positiva och i den meningen kan de inte läsas fel. Det läcker vackra man hittar hos Matisse finns nog också i mina verk. Men så har de en rytmisk puls. Bilddelarna går och rör sig och dansar.  Men rörelsen är inne i målningarna, det är en annan typ av rörelse. Man blir piggare av att se dem.

Hur känns ett ord som dekorativ om dina bilder?
– Jag har jobbat i Finland, Sverige och New York. I Skandinavien ser man ner på det dekorativa. I New York är det precis tvärtom. Jag använder mig av ett språk fullt av dekorationer, precis som kvinnor alltid gjort i historien. Det är en del av min agenda som feminist.
– Men så jobbar jag med starka kontraster. Det ger styrka åt färgerna. Och jag vill ha den där kraften i färgerna så dialog mellan dem uppstår. Så är mina målningar platta och frontala. Jag jobbar inte med perspektiv, utan vill att att färgerna ska stå för rumsligheten.


  Come Closer

– Jag låter kökskulturen möta modernismen och tar mönster från en kökshanduk och jämställer det med modernismens andliga kompositioner. Dekorationer är flickigt och kvinnligt. Och jag vill ta mycket plats när jag lyfter fram det. Kvinnor jobbar med skönhet, men kan också lyfta fram det brutala.
Hon säger att det finns en berättelse i målningarna.
– Jag vill göra livet synligt så att smakerna, lukterna och känslorna syns. Det kan handla om en upplevelse av Pomeji. Min tid i New York förde ögonen till den urbana miljön och dess speciella visuella uttryck.
– Jag vill kombinera måleri med en konstnärs syn på arkitekturen. Jag vill bygga ihop urbana element. Och tänk vilken visionär tanke att människor som är så olika kan bo tillsammans.  På nittiotalet ville ja diskutera kaos i livet. Man bombarderades av intryck. Hur ska man välja. Jag valde att välja allt och försökte få med det i målningarna.
– Jag kan ta en vardaglig ikon som tunnelbanekartan och lyfta fram den. Eller, eller ska man kanske säga och, kvinnors speciella visuella drag som gjort vardagen vacker och full av känslor. Jag väljer motiven efter mina erfarenheter av kvinnans sätt att smycka.
Men hon har inte ansträngt sig för att fånga en viss stil.
– Det viktiga är att min berättelse har en färg, en karaktär och en känsla som går att känna igen.



Garden of Eden


Du har rest mycket. Hur har dina resor påverkat dina bilder?
– Jag har hittat ett uttryck där jag känner att jag kan blanda västerländska och orientaliska uttryck helt fritt. Min ingång i det orientala var ursprungligen via Matisse. Men nu har jag gjort många resor själv. Men jag går som konstnär inte in i religion eller filosofi. Jag skrapar på det visuella språket och ytan och där får jag många bildinfluenser.

BO BORG

 



  
Talk to Me
 



071129
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst