Agneta Stening
Teckningar och skulptur
Galleri Jeanette Ölund, Borås
1-20/12


SPARSMAKADE RYTMER
 
Agneta Stening komponerar bilden med enkla former

 

Sparsmakat arbetar Agneta Stening med enkla former av cirklar och bågar där mellanrummen spelar en viktig roll.
– Jag vill skala av och renodla. Det är spännande att forma och arbeta med ytor.

Att komponera betyder mycket.
– Går det att göra så här enkelt i kontrast till det där? Jag vill skapa rytm mellan former och luftrummet.
Hon arbetar spontant även om det inte ser ut så.
– Det går snabbt.
Hon har tecknat med kol och målat med tusch på japanskt rispapper med en massa fiber.
– Det är så spännande. Pappret sög tuschet utanför cirkelformen.



Skulpturerna känns lätta och svävande trots att de är i sten.
– Det kommer igen i teckningarna. Formen hänger där i tomrummet.
Hon tillbringade tre månader i Querétaro i Mexiko på region Västra Götalands gäststipendium.
– Jag hade med mig en rulle med rispapper och kolkrita och hittade en flaska i tusch i ateljén som jag fick.
Teckningarna tillkom där.
– Det var väldigt inspirerande. Jag åkte runt och besökte indanstäder och ruinstäder med fantastiska reliefer på tempelbyggnader.



Fragment från den grundarkitekturen har kommit in i hennes bildkompositioner. Cirklar har hon arbetat med tidigare men spetsformen är delvis ny.
– Jag smälter samman det jag upplevt och den jag är och vad jag gör. Bilderna blir en syntes av en massa saker.
Till skulpturerna använder hon gotländsk kalksten, som kan se ut som marmor. En sort som kallas hoburgsmarmor skimrar med sina kristaller. En annan från Borgholm är mer lera i och mjukare i karaktären.
En rund form med stjärnglitter liknar en liten kvarnsten eller snarare en brödkaka med sitt hål i mitten.
– Det är spännande med kontrasten mellan det runda och det taggiga.



Hon arbetar mycket med upprepningar och i teckningarna kan formerna bli nästan som ett mönster.
– Det blir som en rörelse. Man kan tänka sig figurer och att det blir en följd. Gör jag en ensam sak är det bara den men här handlar det mer om en händelse. Det stilla mot rörelsen, säger Agneta Stening.
– Det är ofta en form som kommer tillbaka och som jag vrider på och ändrar.
Det gåtfulla formspråket har många källor. Hon har tidigare besökt Egypten och tittat på hieroglyfer som fortfarande spökar i hennes undermedvetna.



Hon har gjort skulpturer sedan mitten av 1980-talet.
– Allt man samlar på sig blir omformar. För mig handlar det mycket om rytmen och vad som är mellanrum. Vad som är form och inte.
Hon kommer från Linköping men intresset för att sten fick henne att flytta till västkusten. Efter en period i Göteborg köpte hon för tio å r sen en kåk utanför Grebbestad där hon byggt ateljé och verkstad på gården.

Varför är du så fascinerad av sten?
– Det är både hårt och mjukt och har sin egen vilja. Jag måste vara lyhörd och följsam men samtidigt lätt.
Hon hade målat innan men det gick för fort.
– Det behöver ta tid, det som ska göras. Det gjorde det i sten.



Hon går i bohuslänska stenbrott och letar intressanta block och kan göra stenfynd vid Hunneberg men använder också svensk marmor från Örebrotrakten, gröngulstrimmig.
– Jag har svårt att jobba smått i granit. När man ska ställa ut är det lättare om det är ett mindre format. Det blir marmor eller kalksten.
Hon hugger för hand men slipar och polerar inte så mycket.

JAN BERGMAN

 





 



071130
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst