Marta Runemark
Skulptur och speglar
Gallerie Oijens
 
1-15 dec


MAGI OCH LADDNING
 
Marta Runemark skulpterar de osynliga krafterna

 

Vad betyder miljö, familj, livsstil, värderingar och utbildning för en konstnär?  Marta Runemark från Öxnevalla  är trots sin ålder redan en magiker inom konsten med stor integritet och en  speciell drivkraft att berätta om tillvarons osynliga krafter.

Som dotter till välkända konstnärsparet Roj Friberg och Lena Permér  utanför Varberg är hon uppfostrad i en levande gammaldags lantlig miljö granne med Viskan och där den flerhundraåriga gårdsbildningen var en naturlig och funktionell enhet med natur, vilda och tama djur på nära håll, kreativt arbete och ständiga konstdiskussioner. I detta hem har praktiskt arbete och abstrakta frågeställningar alltid levt sida vid sida och stimulerat varandra.
Hon utbildade sig i slutet av 80-talet vid Halmstads Fria Målarskola och Falkenbergs Konstskola och därefter blev det fortsatt undervisning i metallhantering bl a i Dalarna. Efter avslutade studier bosatte hon sig med nyfött barn på föräldragården, där verksamheten i ateljén  i samarbete med föräldrarna ändå har varit den bästa konstundervisningen.
– Hemma på landet  lärde jag mig att konstnärens viktigaste uppgift  alltid är att vara ärlig och att alltid hävda kvalitetsaspekten. Där pågick ständigt ett aldrig avslutat samtal om politik, konst och  grundläggande existentiella frågor och vi hade alla mycket bestämda åsikter. Det gäller att aldrig kompromissa med sanningen och alltid vara ärlig mot konsten även om det kan vara obekvämt och medföra problem på olika plan.



Som många andra konststuderande började hon arbeta med akvarell men det var först när hon konfronterades med tredimensionella former som det blev lättare att hitta ett uttryck.  Känslan blev helt annorlunda, när händerna fick lov att vara en tydligare del av processen. Idag är hon känd för sina skulpturer av djur, både verkliga och mytiska, som bär på en säregen utstrålning och kraft. Arbetsmetoderna är många och hon blandar ofta material som papier maché, tyger och gammalt hittegods helt utan respekt för deras inbördes värde. Stommen i skulpturerna består av hönsnät och ståltråd, men andra material som lera, cement och gips förekommer också. Slutligen behandlas de med vax eller lack för att få en tålig yta. Ett annat fascinerande tema har varit speglar, där former och material som kranier, blommor, spetsar, tyger och metall kan möta varandra på ett häpnadsväckande sätt. 
– Det har blivit många speglar under årens lopp med blandade formelement som har tolkats på olika sätt men jag tänker inte i termer av  betydelser eller symbolik.   Jag letar bara efter bra former, som fungerar mot varandra och ger kraftfulla uttryck. Djuren finns dagligen runt omkring mig som förebilder men inspirationen kommer oftast från konsthistoriens stora mästare eller  från facklitteraturen, som visar sakliga bilder utan avsikter.
– Idag inför nästa utställning arbetar jag bl a efter min mans foto av spanska   tjurfäktningshästar  inspirerad  av  den slitenhet och ångest de visar i uttrycket. För mig är det omöjligt att avbilda ”söta” djur!
Marta Runemark är sedan barndomen van vid att djur och människor behandlas på egna villkor.  Det har alltid levt hästar, får, höns, katter och hundar omkring henne och efter flytten till egna gården i Öxnevalla, Marks kommun finns det dessutom möjligheter till jakt, som används för att stärka hushållskassan. I trädgården är det plats för växthus, stora grönsaksodlingar, många blommor, en jordkällare och andra uthus.
– Det enkla livet på landet med djurhållning och husbehovsodling ger mig ro och bidrar till att se de rätta proportionerna i livet. Det är därför som det är viktigt att baka sitt eget bröd, anlägga grönsaksland och leva med respekt för naturen. Jag inspireras inte direkt av den, men delar av förmultnande föremål, trasiga och rostiga redskap, använda tyger och ornament kan sätta igång minnen och ge arbetslust.
– Jag har sällan tid att se andras konst p g a  restid och avstånd, men jag vet instinktivt vad som är bra eller dåligt. Människor som motiv är inte så intressant, men min stora förebild är ändå den österrikiske konstnären Egon Schiele, som i sina människoskildringar blottade ett inre liv med stegrade uttryck, ångest och starka känslor.



Marta Runemark är mitt uppe i en omfattande husrenovering i Öxnevalla och har ännu ingen riktig ateljé. Skulpturerna blir därför begränsade i storlek av praktiska skäl, men hon skulle helst vilja arbeta för ett totalt uttryck i samklang med en speciell utställningslokal.
– Jag längtar efter att skapa i en annan dimension  med tanke på ett utvalt rum. Då tror jag att det samlade uttrycket skapar en starkare upplevelse, säger hon.
– Det har alltid varit svårt att ställa ut med andra konstnärer, eftersom mina skulpturer kräver så mycket luft och rymd, men mina syskon och jag planerar ändå en gemensam utställning med keramik, skulptur och teckning på lite längre sikt.     
Marta Runemarks skulpturer har släktskap med den energiladdade konsten hos utomeuropeiska stamsamhällen och visar ibland upp ett band till en annan osynlig värld. Nästan omedvetet skapar hon mystik och spännande stämningar med hjälp av illusioner. Materialet i skulpturerna omvandlas till något annat. Läder, gamla tapeter, spetsar, tyg och gamla slitna föremål  kan bli till plåt, metall eller betong.  
Det känns som  magi.  

GUN HELLERVIK

 
 

071204
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst