GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



TILLBAKA TILL ROMANTIKEN
 
Ola Dahlqvist målar mogna kvinnor
 
 

Porträtt av kvinnor med vackra frisyrer och små blommor i det utstående håret målar Ola Dahlqvist. Han anknyter till det klassiska måleriet och omger bilderna med gammaldags ornamenterade metallramar.

Kvinnorna har ganska finstämda ansiktsuttryck och avbildas oftast i profil med blicken riktad rakt fram eller nedåt.

 
 

De bär ofta fina kläder men i någon bild finns en avklädd överkropp med öppen mun eller med en fågel på axeln framför prunkande blommor och en röd horisont.

– Jag började måla de här damerna 1974 och höll på 6-7 år.
Sen blev det ett annat måleri. Av en ren impuls ringde förra sommaren en kille och frågade om en av mina gamla tavlor, som han tyckte var en jättefin dam, berättar Ola Dahlqvist.

– ´Kan du inte måla en sån? Det är ju så det ska vara´, sa han. Det har varit renässans på rent måleri i Europa. Nu känns det att det är rätt igen. Jag är hemma i det här måleriet egentligen men vilsen ibland och följer idéer.

– På 1990-talet skulle det bara vara abstrakt konst. Nu är varken gallerier eller kunder intresserade av det. Nu när jag går tillbaka till damerna kanske det måleriet har mognat.
De här målningarna har ett historiskt perspektiv. Influensen är från romantiken i slutet av 1800-talet.

– Jag vill modernisera tappningen men med gamla ramar, som är kopior av franska ramar från den tiden.

 
 
Han ger målningarna olika kvinnonamn som Alexandra, Antoinette, Florens och Angelica, namn han tycker är vackra. Geraldine bär en intensivt blå uniformsrock som han moderniserat på sitt milt humoristiska vis.

– Jag hittade en bild av en gammal rysk general och har plockat in medaljer, där är den ryska dubbelörnen.
Kvinnorna är fria fantasier och har inga förebilder men besökarna kan i någon bild hitta likheter med kronprinsessan Viktoria. Intresset för att måla håret på det fluffiga viset kom ur ett experiment.

– Jag hade en gammal spretig pensel och märkte att när jag tog lite färg fick det sköna effekter. Jag testade och målade håret åt båda hållen.
Han bygger upp tavlorna bit för bit och gör omgivningen först med hjälp av klassisk mellanvernissa mellan lagren.

– Ansiktet är det sista jag gör. Jag målar i akryl, det påminner om tempera som användes på 1600- och 1700-talen. Akryl är lätt att torka bort.
Konstnärer återvänder ständigt till den kvinnliga skönheten.

– Alla män gillar vackra kvinnor. Jag tror att kvinnor gillar vackra kvinnor. Vackra människor…
Han har inte den tanken att han gör dem på samma sätt utan att de ska vara personliga.

– Jag försöker få dem att se så olika ut som möjligt, säger Ola Dahlqvist som vill få fram mognad i kvinnofiguren.
Hon kan vara ensam och sliten.
– De kan se deserterade ut. Det är inga partygirls, precis.
Han är född på Byttorp i Borås och började teckna kroki på konstmuseet redan som 13-åring. Mellan 17 och 30 års ålder var han reklamtecknare men hela tiden med det fria måleriet i bakfickan.
Bosatt i Stockholm.
 
 
JAN BERGMAN