Askungen
Helaftonsbalett
Göteborgsoperan
8/12-26/1

 

ASKUNGEN MED HUMOR

Erik Johansson i sin största roll
 
Micol Mantini som Askungen och Erik Johansson som prinsen. Foto: Ingmar Jernberg

Askungen dansas till Prokofievs musik i en helt ny humoristisk koreografi av holländska Didy Veldman på Göteborgsoperan.
Den till Stockholm utflyttade göteborgaren Erik Johansson dansar rollen som prinsen.

Han kommer från Mölnlycke men när han var sex år flyttade familjen till Landvetter, där han bor hos föräldrarna under spelperioden.
Till Stockholm flyttade han 1996 för att gå Svenska Balettskolan i två år och därefter fick han jobb direkt på Stockholmsoperan där han är fast sedan elva år. Nu är han inne på sitt första år av tjänstledighet och gör sitt första frilansjobb.
Och vad kan vara naturligare än att det sker i en helaftonsbalett på Göteborgsoperan i den gamla hemstaden där han tog sina första danssteg.
– Det här är det största jag gjort, säger han om den moderna helaftonsbaletten bland speglar och bubbelplast.
I tidiga tonåren gick han på Stora Teaterns balettskola där legendariska Margreth Schultz var chef.
– Det var där jag hittade dansen. Det var väldigt viktiga år.
Han kom med i produktioner på Stora Teatern och staterade som pojken som satt och vinkade i en loge till Snögubben, i baletten med samma namn. Senare i Falstaff. Och i det nya huset i Romeo och Julia 1994.

Hur har du förändrats under åren i Stockholm?
– Förutom att jag talar stockholmska ibland? Jag har vuxit upp där i övre tonåren sedan jag var 16 år. Det var ganska kul att ta hand om sig själv, springa på stan och se vaktavlösningen på slottet.
– Jag var inneboende på Strandvägen, bodde i världens största rum med säng inne i hörnet. Det var verkligen utvecklande.
Men yrkesvalet var långt från självklart. Som son till asfalteraren Kurt, numera pensionerad, var det låga odds på att Erik Johansson skulle bli dansare.
– Ja, visst. Han hade kanske velat att jag skulle bli fotbollsspelare. Men jag spelade som liten och höll på IFK, säger Erik med ett skratt.
– Det var morsan (Jane, barnmorska) som tyckte att jag var så rytmisk och tog mig till intagningsproven på Rostrum när jag var 11-12 år.


Janine Koertge som styvsyster, Erik Johansson som prinsen, Monica Milocco som styvsyster med flera. Foto: Ingmar Jernberg

Själv var han inte särskilt tänd i början.
– Jag började och slutade ett par gånger och sa ´aldrig mer´. Det var inget kul. Det krävs för mycket disciplin. Man ska vara tyst och inte prata.
– Det var Margreth Schultz som fick mig fast. Baletten Pojken och trollet av Eileen Jones bidrog till att jag tyckte att det var roligt. Jag hade trott att man bara skulle stå vid stången.

Berätta lite om din roll som Prinsen och den nya koreografin?
  Han letar efter sin stora kärlek. Han hittar den inte först på balen. Så anländer den sköna kvinnan…
– Det är ett utmanande rörelsespråk. Något jag tycker varit kul att arbeta fram med koreografen Didy Veldman men det har varit ett väldigt jobb. Hon är krävande. Det är en process att få ihop en helaftonsbalett. Det krävs mycket av koreografen.



Dansarna har roliga seriefigursliknande kläder (av Johanna Mårtensson) och till och med tatueringar. Som Prinsen har Erik Johansson ett stort rött sjömanshjärta med texten True Love likt Stålmannen på det bara bröstet. Men det var plågsamt att få det på plats även om det bara är målat.
– Jag fick vaxa min håriga bringa och låg och vred mig hos morsans bikinivaxare i Landvetter. Sen fick jag en massa utslag men de börjar lägga sig nu.

Vilken inriktning av dans intresserar dig mest?
– Det är så mycket som är intressant. Mer nutida modern dans än klassik. Jag tycker det är roligare.

Vilken koreograf och dansare har betytt mest?
– Mats Ek. Han är otroligt utmanande och inspirerande.

True Love, ja. Hur har du det själv med kärleken?
– Jag är nybliven singel sedan september efter ett förhållande som varade i sex år. Har inte hittat någon true love och kommer väl in på köttmarknaden…
Det är en helt ny och humoristisk koreografi till Sergej Prokofjevs musik som nederländska Didy Veldman har skapat med dansarna på Göteborgsoperan. 
Som kallar den två timmars familjeföreställningen i två akter till full orkester för en världspremiär. Till skillnad från urpremiär som ingen kan ta ifrån Prokofiev, vars balett gavs första gången på Bolsjojteatern i Moskva 1945.
– Vi håller oss till att det är en saga som det viktigaste elementet. Men jag närmar den mig med ett annat perspektiv, säger Didy Veldman.
– Askungen har kommit fram till att hon behöver hitta sin charmprins, en perfekt man. Men skönheten är något som sitter i ögat på betraktaren.


Erik Johansson som prinsen och Micol Mantini som Askungen. Foto: Ingmar Jernberg

Handlingen följer den klassiska versionen men i ny tappning. Didy Veldman låter den berömda skon respektlöst dyka upp i olika sammanhang och till exempel bli en hatt som Askungen sätter på huvudet.
– För att trycka på att allt beror på hur du ser saker. Det kan vara en flöjt. Men jag vill inte ta bort magiken som vi växer upp med. Vi har det alla i oss, att hitta rätt person.
Hon har tidigare gjort koreografi till Linje Lusta och Peter och vargen men gör nu sin första klassiska balett, vars scenografi (av Miriam Buether) domineras av två berg av kartonger med invändiga speglar.
– Jag är mycket inspirerad av det sanna uttrycket för popkonst som Andy Varhol och serieteckningar. Det är ett naivt och enkelt sätt att röra vid mänskliga känslor, avslutar Didy Veldman.
29 dansare medverkar. Titelrollen görs av Micol Mantini eller Maria Nyström. Uppsättningen ges 13 gånger till 26 januari.

JAN BERGMAN

Fotnot. Askungen eller Cendrillon är hjältinnan i en folksaga om en ung flicka, som behandlas hårt av sin styvmor och sina högfärdiga halvsystrar, och tvingas arbeta som piga och förvisas till köket. Men med skönhet och dygd samt vissa inslag av trolldom vinner hon till slut en kungasons kärlek.
Den äldsta bearbetningen är av Charles Perrault 1697 och den finns med i Bröderna Grimms sagor. Disneys berömda film kom 1950.  

 

Här omger sig Erik Johanssons prins med dansare som är detektiver. Foto: Ingmar Jernberg


Ellah Nagli som den goda fén, Micol Mantini som Askungen och dansare som féer. Foto: Ingmar Jernberg




Monica Milocco dansar styvsyster, Patrick Migas styvmodern och Janine Koertge styvsyster. Foto: Ingmar Jernberg





071207
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst