Stig Olsson
Bland änglar och hundar
kritteckningar
Galleri Imma, Mariestad
1-16/12


"JAG JOBBAR MIG UR VANMAKTEN"
 
Stig Olsson kunde återuppta skapandet efter stroken
 

Stig Olsson (f 1936) har genom åren utvecklat och konsoliderat en tecknar- och collagestil som är omisskännligt hans. Den var grunden i hans konst oavsett om han målar, gör grafiska blad eller collage. Han jobbade med en nervig, nyfiken linje som söker sig fram mot mycket uttrycksfulla bilder. Kända motiv har bland annat varit porträtt, jazz och Fröding De här bilderna har vi kunnat se på en rad utställningar genom åren. Och i böcker som Caribariel (2000) och Jazz på liv och död 2003.

Plötsligt, mitt i hans aktiva skapande, i maj 2004, fick han ett märkligt synfel, blicken blev en tunnel. Läkaren sa: ”Du äter för mycket”. Stig åkte hem. Efter en vecka fick han våldsamma smärtor i vänster sida. Och så kom en stroke. Stig Olsson blev förlamad i vänster sida och hans talförmåga skadades. Jag träffar honom inför vernissagen på Galleri Imma i Mariestad. Han åtföljs av sin hustru textilkonstnären Yana Rapp- Olsson, som hjälper mig att genomföra intervjun.



Ibland berättar hon om hans konst och han säger några ord som förstärker och nickar instämmande. ”Precis så är det.”
Efter stroken kunde jag inte arbeta på några månader. Jag är vänsterhänt och eftersom jag blev förlamad i väster sida fick jag lära mig att teckna med höger. Jag kunde ju inte fortsätta att teckna på det sätt jag gjort tidigare. Det var inte heller möjligt att fortsätta att göra collage. Jag kan inte jobba med blöt färg eller med sax och lim längre.
Jag köpte pastellkritor till Stig och han satte igång att jobba med den outtröttliga energi som är typiskt för honom, berättar Yana.
Stig har alltid varit arbetsnarkoman, och det fortsatte även efter hans stroke.
Det var svårt i början, men så släppte det. Jag hade aldrig jobbat med pastell förut.



De nya bilderna är intensiv i sin kolorism. Och de har en stark uttrycksfullhet. De som känner väl till Stigs konst känner igen honom direkt i bilderna.
Motiven är änglar, hundar och jazzmusiker. Och änglahundar och kaninmänniskor. Färgen har blivit viktigare för uttrycket nu. Kaninerna och änglarna kom med projektet at göra bilder till Frödings dikter. Och nu, efter stroken, lever de vidare i annan form.

Ska man läsa bilderna symboliskt?
  De arga hundarna har nog med min nya situation att göra. Ibland känner jag vanmakt inför det som har hänt och vad det gjort med mig. Men jag jobbar mig ur det. Bilderna ska tala för sig själva. Jag jobbar föreställande som förut, men med mera färg. Jag är nöjd med pastellerna, men om jag inte hade blivit sjuk hade jag nog fortsatt att jobba mest med collage och teckningar som förut.



Och man kan se hur färgackorden och intensiteten i linjeskurarna av färger får ersätta finliret i linjerna som tidigare utmärkte hans konst. Men det finns något omisskännligt stigolssonskt i uttrycket nu också. Som galleristen Jörgen Persson säger:” Man kan se på tvåhundrameter att det är Stig som har gjort bilderna nu också:
Alla bilderna är nya. Jag gör minst fyra-fem om dan. Jag är igång hela tiden.
Stig Olsson har varit konstnär i hela sitt liv. Han har en gedigen utbildning. Både Beckmans reklamskola och Konstakademin.
Han har varit konstnär sedan han var 6-7 år berättar Yana. Då upptäckte man hans exceptionella tecknartalang. Han har sällt ut på många ställen. Bland annat finns ett av hans självporträtt i samlingarna på Ufizierna i Florens.



Vad händer härnäst?

En gallerist i New York ligger på och vill ställa ut mina bilder. Och så ska jag jobba på. Arbetet är det viktiga.

BO BORG

 
 

071210
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst