Rigmor Dahlqvist &
Gun Dahlqvist



Med kol, blyerts, grafit och torrpastell tecknar Rigmor Dahlqvist sina bilder.
– Det går på att få ut så mycket som möjligt av det enkla, säger hon om sitt sätt att arbeta.
När hon började var det linjer hon tecknade. Sen har det vuxit. I flera bilder har hon suddat fram motivet av till exempel ett ansikte ur ett lager av kol, som hon lagt på.
– Jag har använt suddgummi. Det blir lite måleriskt, säger Rigmor och berättar hur hon lärde tekniken under en kurs på danska Langeland.
– Det var en jättehärlig människa som ledde oss, vi fick övningar. Han satte upp en gipsbyst som vi skulle sudda fram formen på. Det var så himla roligt, en härlig upptäckt. Sen började jag testa att göra egna bilder.
Hon ställer ut sina teckningar av organiska former tillsammans med textila bilder som hennes mor Gun Dahlqvist har gjort. Modern har varit död i fem år och utställningen är ett sätt att göra någonting av relationen mellan generationsarbetena.


– Människor har påpekat att det finns många beröringspunkter i det som vi gjort. Vi ställde aldrig ut tillsammans när vi levde. Jag vill göra det som ett samtal mellan våra bilder, säger Rigmor som hängt utställningen "Våra röster" med känslig hand.
– Nu har jag bara tänkt på förhållandet mellan bilderna.
Gun, som var bosatt i Bagaregården, broderade sina varma abstrakta bilder med lin i en tidsödande process.
– Man skulle räkna stygnen… Det är flera lager åt olika håll för att få fram skimret, visar Rigmor motivet No Man is an Island, som har en utstickande del.
Titeln är ett citat ur en gammal dikt som Gun läst och syftar på att ingen människa är hel ensam utan utgör en del av en större helhet. Rigmor är själv bosatt i Eldsberga utanför Halmstad.

JAN BERGMAN

Galleri KC Väst

20/3-8/4 2004