Bengt Jahnsson Wennberg

Ett avlångt rum med gråmålade väggar och målargrejor på ett litet bord och en liten gestalt med tom pratbubbla i fönstret som kastar en skugga. Så skildrar Bengt Jahnsson Wennberg sin gamla ateljé i en målning.
Han renodlar och sätter jaget i förhållande till området. Hans stillsamma underfundiga rumsbilder har något drömskt och kontemplatoriskt över sig. Ofta är det en naken och välstädad interiör.


– Ja, man försöker städa när man ska visa upp rummet, ler han.
En annan bild är ett vardagsrum med två fåtöljer vid ett bord med två kaffekoppar framför ett fönster med utsikt mot ett landskap med ett vattentorn och ett höghus. Eller är det en tavla som hänger på väggen? Konstnären har satt sin signatur där.
Kanske har personerna som fikat flygit upp och blivit molngubbar på himlen där vi kan se deras ansikten.
Motiven har ett berättande drag.
– Edward Hopper sa att han sysslade med det slags narration som en författare inte gör. Jag gillar Hopper. Det skulle jag vilja syssla med som poet, alltså att inte vara berättande, säger Bengt Jahnsson Wennberg.
– Öivind Fahlström uppfann ordet bisociation i stället för association. Håller man upp en grej bredvid en annan händer det saker. Det blir en stark laddning när man gnider dem mot varandra.
I en rund målning skildrar han rummet ur ett upp-och nervänt perspektiv sedd från en spegling i en glasskål för flytande blommor, likt en camera obscura. Vi skulle kunna befinna oss inuti ett öga.
En triptyk i olja med en man som upptäcker sin svarta skugga på en vägg kallar han Hälsa på din skugga. Den utgår från en dikt av nobelpristagaren Nelly Sachs som han läste för länge sedan.
– Dikten är jättestark och har en väldig kraft i sig. Det är en svart dikt men den blev en förlösning när hon hälsar på sin skugga. Jag gillar tanken på att visuellt leka med sig skugga, säger Bengt.
Han vill jobba spontant, utan planering. Resultatet blir dåligt om han har en idé.
– De målningarna brukar jag måla över. Ofta händer det något på vägen för att det ska bli lyckat.
Slå dig ner på nuets tröskel kallar han en installation med objekt, en TV-apparat med en backspegel och en liten fåtölj som står ute på golvet, en Ikea-stol som han har bearbetat. I TV-rutan visas en roadmovie.
– Nuets tröskel, det är mitt emellan framåt och bakåt. Det har jag snott från Nietsche. Man måste slå sig ner på nuets tröskel, annars blir man sjuk. Det handlar om att vara närvarande i nuet, säger Bengt.
– När man kör bil upplever man en intensiv närvaro som gör en uppslukad, det är en overklighetskänsla med vindrutan som stämmer överens med TV-rutan. Att slå sig ner på nuets tröskel handlar om att bli av med overklighetskänslan.
På väggarna hänger profiler med utsågade plywoodmålningar med vitt skilda motiv, figuren med den tomma pratbubblan, ett brinnande hus, moln med en blixt. Det är minnesbilder eller anteckningsblad kring ett tema han lekt med.
– Det är världen runt omkring.



Hans målningar gränsar till objekt. I en av dem tittar vi in genom ett öppnat fönster, gardinen hänger delvis ut över ramen!, och rakt igenom en lägenhet och ut genom ett fönster på andra sidan.
– Humor? Ja, jag är ingen olycklig konstnär som står och lider i ateljén. Jag har roligt. Det bästa jag vet är att måla och blanda färg.
Bengt Jahnsson Wennberg bor i Stockholm och har ateljé i Midsommarkransen dit han flyttat från Henriksdalsringen. Han gick ut konsthögskolan i Umeå 1993 och är lärare vid Gerlesborgsskolan i Stockholm.
Han är intresserad av att skriva, också. Det blir mest essäer för kulturtidskriften Hjärnstorm.

JAN BERGMAN

Galleri PS
2-17/10 2004

Copyright Zenit, kulturtidningen i Väst