GALLERIROND våren 2005

Galleri Dunér
2/4–17/4 2005

Virgil Dejarv



Med målningar som sekvenser ur en film arbetar Virgil Dejarv, som förhåller sig okonventionellt till konsten. Bara det att han kallar sina utställningar av karismatiska bilder för Nya normala målningar är en paradox.






– Normala målningar finns ju inte egentligen. Det är ett slags genomsnittsvärde, man har svårt att vara en genomsnittlig person. Det blir bara en estimering och då blir det paradoxalt, förklarar han.
– När jag sätter III efter blir det mer dramatiskt, som en filmtitel.
Han är inte cineast men arbetar mycket med video, som han kör i Öppna kanalen.
– Jag jobbar ofta parallellt med video och måleri och gillar tidsaspekten med video. Det är ett snabbt förlopp medan måleriet går långsamt. Det är olika sätt att se på en bild. Jag för ihop delarna så det blir något slags sekvenser, säger Virgil Dejarv.
Han intresserar sig för hur vi läser bilder.
– Det är som när man bläddrar i en katalog eller någons fotoalbum, det är alltid någon bild som hänger kvar.
Hästens ton, Hästens sko, Hästskåderi och Morot är några av målningarna vars delar sticker i väg åt olika håll på väggen. Det här handlar om vår relation till hästar, dessa kraftfulla djur som är dumma nog att låta oss kontrollera dem.
– Hästen står för ett slags frihet men är fullständigt sönderavlad. Jag gillar hästar och spelar inte, de ska springa fria. Hästen har varit ett oerhört viktigt redskap för människan under 5 000 år.
Det finns en bedräglig humor i hans arbeten.
– En präst sa: Om du inte ber en bön kan du dra en vits. Det har samma funktion, det betingar oss att ta itu med någonting.
Många av bilderna är ett slags situationer.
– Humor uppstår i en situation, det ligger nära till hands. Det är svårt, det är inte bara slapstick och snubbelhumor. Det måste finnas svärta också, framhåller Virgil Dejarv som tycker mycket om Luis Bunuel.
– Det finns något slags humor som jag inte vet när det börjar och när det slutar. Den är glidande från banalt till svart, som att stå på en boll.
Men det har inte alltid varit så roligt att jobba fram utställningarna, den här målad sedan i början av januari.
– Jag hade inget material och inga pengar till det. Jag har fått sponsra mig själv, säger konstnären som målar hemma i lägenheten i Glada Gurkan-huset (namngivet efter nedlagd butik) på Bangatan 10.
– Där finns inte ens varmvatten och nästan bara andra hands hyresgäster. Han arbetar ofta med starka färger och föreställande motiv i en stor mosaik men några transparenta konstverk är uppbyggd av färg utan pigment i emulsioner som ser ut som ett pussel av fönsterrutor.



– Det är paradoxalt att göra målningar utan färg men de har alla tecken i sig, säger han och tillåter alla att peta på dem.
I några målningar använder han symboler för ljud från den digitala världen och utformar delarnas format efter de vertikala volymmätarna på displayen. Virgil Dejarv gick Valand 1987–92.


JAN BERGMAN