Thomas Fredriksson
Måleri
Galleri Kim Anstensen
12-30/1


 INTENSIVA FÄRGER OCH BALANS
Thomas Fredriksson målar kompositioner
med starka uttryck

 
Thomas Fredriksson utgår från färg och balans i sitt abstrakta måleri.
– Jag arbetar mycket med pastellkniven och sedan går jag vidare med penseln, säger han.

Han vill ha en slät yta och lyster i alla färger för att lyfta fram kompositionen.
– Folk ser landskap, figurer eller symbolik i varje streck och det är jättebra. Den här formen av abstrakt måleri är lätt att härleda till sig själv.
– Tar man in tio personer blir det tio tolkningar. Det är en väldig bredd i vad de upplever. En del tycker att det är ett varmt uttryck, andra tvärtom.



En vanlig tolkning av några av bilderna är stadslandskap med en kvällshimmel som exploderar i starka färger. Men lika många ser naturfragment.
– Många tycker det är dystopiskt och otäckt. Men så upplever inte jag det.
Han funderar mycket och förbereder en färgskala på en träpalett och har kompositionen klar innan han sätter igång och målar. Men då går det snabbt.
– Det är en intensitet som inte går att styra.
Han arbetar i lager som får torka mellan varven.
– Då hinner jag ta in vad jag gör.
Det sprakar om färgerna.
– Jag tycker om när det blir en lyster så det kliver ur. Framförallt när det ligger en spotlight på blir det uttrycksfullt.



Han är självlärd som konstnär och började måla på allvar utan skolning.
– Jag har sökt konsthögskolor som Valand och Mejan men inte kommit in. Hittills har jag aldrig fastnat och lyckats ta mig vidare på egen hand.
– I början kändes det som att jag behövde en grund. Det går att läsa sig till mycket om hur man bygger upp en målning och blandar färger.
– Jag har inget bollplank men får ett eget uttryck, säger Thomas Fredriksson som målar i vardagsrummet i lägenheten på Norrmalm i Borås.
– Det blir solitärt och ensamt.
Han flyttade från hemstaden Örebro med flickvännen som kommit in på en utbildning.
– Jag trivs jättebra. Det är en mindre stad än Göteborg och lättare att greppa.
Thomas Fredriksson är utbildad musiker i grunden men har jobbat i butik och inom äldreomsorgen. Saxofonen är hans instrument.
– Jag är med i en orkester som spelar improvisationsjazz.



Den fria musiken har sin betydelse för måleriet.
– Det är samma känsla. Det är mycket rörelse i målningarna. Jag försöker jobba mycket med energi så att bilderna talar till dig med starka färger.
Han syr ihop dukar ibland med en symaskin och gör kompositionen i två steg.
– Det är ett jätteroligt sätt att jobba på. Jag kan finslipa och laborera och föra ihop olika dukar.
Ibland målar skiljelinjen mellan de två delarna på samma duk och drar med penseln efter maskeringstejp.
– Jag tycker om när det blir knivskarpt och kontraster.
Han är född 1980 och har sedan 2001 ställt ut i Örebro, Borås, Nyköping och Stockholm. Det är första gången i Göteborg.

JAN BERGMAN

 
 

090114
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst