Gunilla Hansson
Den plats jag fixerat
Akvarell och foto
Galerie Oijens
12-28/1


 PLATSEN HAR BETYDELSE FÖR VEM DU ÄR
Gunilla Hansson gör bilder efter kartböcker

 

På ett sparsmakat och lågmält sätt uttrycker sig Gunilla Hansson i akvarell och foto.
De flesta verken handlar om förhållande till plats. Det är det jag pysslar med i verken, förklarar hon.

Bilderna tycks ha hav, land och kartlinjer som ett slags gemensam nämnare.
Det är som ett verk fast samtidigt som det är delar. Det är en titel men de kan stå för sig själva, också.
Hon har jobbat med ord och begrepp som dyker upp i hennes arbete. Förra gången hade hon öar som utgångspunkt.
– Det handlar om platser, positioner, navigering och en punkt. Var man är och vad man blir. Var man befinner sig, punkten. Sen går verken i varandra.
– Platsen har betydelse för vem man är, fortsätter hon.
– Saker startar på en plats. Saker som händer har en bestämd punkt, en position.



Hon tänker inte så mycket på metaforer så det är fritt att associera själv.
– Jag har tittat i gamla kartböcker och atlas.
En hel vägg fylld av fotografier tagna över havet, ofta med synlig horisont, kopplade med målningar. Att hon intresserar sig för havet är inte så konstigt.
– Jag är uppvuxen på Västkusten. Jag åkte på Västra Götalands läns stipendium till Yttre Hebriderna och en del av fotona är därifrån.
– Havet är en förbindelse mellan platser. Det särskiljer mer än det förbinder. Det är både gräns och förbindelse.



Intresset för öar förklarar hon delvis hänger ihop med att hennes pappa är uppvuxen på en ö. Och på ett fotografi finns hennes farfars gamla skuta med sträckta segel ute till havs.
– Jag är ofta på västkusten och havet. Det är viktigt för mig, säger Gunilla Hansson som är huvudlärare för terminseleverna vid Gerlesborgsskolan och bor i Kungshamn varannan vecka.
– För en del är en punkt inte så viktig. För andra kan den betyda mycket.
På en skärm visas en filmloop från en dimomhöljd liten fyr utanför Kungshamn med en pulserande ljuscirkel som sjöfarare kan navigera efter.
– Den blir som en rörlig bild mer än en film.



En trappa upp hänger en rad små inramade akvareller tätt ihop, som ett slags kartbilder, bildar en serie som lugnt fortsätter.
– Det är något slags platser eller beskrivning av plats. Skalan kan vara smått eller en förminskning av något större.
Det är inte bara måleri.
– Det är kul att ta upp tecknandet. Det har jag inte sysslat med på sistone. Olika material kan ha olika hastighet. Akvarell är ganska snabbt jämfört med teckning och olja.

JAN BERGMAN

 


 

080116
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst