KERSTIN ALBORN

 

Kerstin Alborn

Hus, människor och natur. Det är motiven i Kerstin Alborns bilder av en inre värld utanför logikens ramar.
– Allt är bara fantasi, det bara kommer när jag sätter i gång och målar, säger hon.
De flesta av figurerna är kvinnor, ibland bara ansikten.

Kerstin Alborn

– Det är inte meningen, men det är väl självporträtt.
Hon använder starka oljefärger, ofta i mörka toner men med skarpa accenter.
– Det är så man hoppar i taket.
En målning är en stadsbild med hus och en vemodig kvinna i förgrunden. Bakom henne finns en mystisk man med en krävande blick. Visst är det som en scen i en dröm.
– Jag struntar i allt, bara målar som jag känner. Det är inte verkligheten jag målar, Det är färgen jag älskar. Färgen får bestämma allt.
Hon är spontan och målar fort. I bland målar hon över gamla bilder.
Tulpanerna blir inte som vi är vana att se dem.
– Jag vill att de ska var aggressiva och lite stickiga.
Hon gick ut Hovedskous 1983 och målar i ateljé Undra på Smedjegatan när hon inte arbetar inom hemtjänsten.
– Måleriet betyder väldigt mycket. Jag har svårt att uttrycka mig i tal och får ut mycket i bild i stället, avslutar Kerstin Alborn.



JAN BERGMAN

 

Galleri KC

27/9-12/10 2003