Lena Rydén
Galleri Olsson & Uddenberg
12–27/1


KAN INTE FÅ NOG AV VALLMO 
Lena Rydén är spretig i konsten
 

Lena Rydén älskar sin kinesiska tusch. För några år sedan var hon i Kina och lärde sig att måla med akvarellerad tusch på det speciella slag av rispapper som denna färg är avsedd för. Hon målar också i olja och använder sig av en hel del andra tekniker.

– Men jag har sedan länge en skadad axel och det är mycket tyngre att måla i olja, även om jag tycker mycket om det och hellre väljer olja än akryl, men mest av allt gillar jag kinesiska arbetsmaterial. Jag köpte på mig jättemycket när jag var där, men nu börjar jag längta tillbaka och jag har också börjat läsa kinesiska. Jag använder i och för sig både kinesiskt tusch och Windsor & Newtons akvarellfärger, men de kinesiska fungerar bättre med rispapperet.



När vi talar om en röd målning av en på huk sittande snärjd kvinnofigur, berättar hon att hon gjorde den när hon höll på att gå in i väggen.
– Ja, den var jobbig att göra. Jättejobbig.
Hon arbetar med en rad olika tekniker, till exempel med plexiglas, mellan vilka hon har lagt pressade vallmoblad i skiftande stadier. Hon tycker överhuvudtaget väldigt mycket om vallmoblommor; man kan se dem nästan överallt på galleriets väggar.
– Jag tycker att jag är litet spretig i min konst. Jag gör liksom det som faller mig in och då blir det gärna olika material med ett varierande formspråk.



Vallmokronbladen under glasskivorna har till exempel fått olika mycket ljus. Jag har ristat in figurer i de tre glasskikten och fyllt inristningarna med oljefärg.
På en annan vägg hänger ovala kopparplåtar, äldre etsningar som har förvandlats till självporträtt, övermålade med oljefärg i blått och rödbrunt.
– Det är härligt att måla med olja på koppar; man kan se att materialen passar ihop med varandra, som med den kinesiska metoden på rispapperet, det blir så vacker kontrast.



Lena Rydén fann ett skivomslag någonstans, med en bild av Billie Holiday som hon under utställningen leker med över en hel vägg. Spegelvända, ituklippta, delade, och med mer eller mindre tillägg av färgtoner och sparsmakade effekter, framstår både Billie Holidays ansiktsuttryck och miljön kring hennes huvud som varierande.
– Jag har utgått från fotot och från två teckningar av det, som jag har gjort. Det händer olika saker med uttrycket, beroende på färgkonstellation. Jag är oerhört experimentell i arbetet och tröttnar lätt om det inte ger mig något. Jag vill att det skall hända något, jag vill bli överraskad och planerar nästan aldrig, tvärtom.
– Jag har jobbat med Billie Holidaymotivet en tid och kan också till exempel använda mig av bara halva ansiktet eller bara nackpartiet. Hittar jag något spännande så blir jag bara modigare, kastar mig ut utan att veta var jag landar, det är verkligen roligt!
Också teckningarna av Billie Holiday är ibland smyckade av vallmokransar och i en bild t o m av en lotusknopp. Allt är målat på varierande sätt, men genomgående med kinesisk akvarellerad tusch på tunt rispapper.
– Vallmon kan jag inte få nog av. Lotusen är lika vacker men betydligt svårare, eftersom den är en så dominerande symbolbärare för hela livet. Så jag drar mig för att använda mig av den.



En kvinnlig besökare kommer fram till Lena och en diskussion om hennes tidigare erotiska konst utspinner sig. Hon berättar att hon avser att göra en katalog över vad hon har gjort i den vägen, eftersom det finns så få målningar kvar.
– I slutet av 80-talet sålde jag drygt 40 målningar till en och samma person, en samlare i Stockholm, som jag än idag inte vet namnet på. Det betyder ju också att de kanske ligger i något bankvalv där ingen kan se dem eller hänger någonstans på okända väggar. Som tur är fotograferade jag dem så att jag kan trycka en katalog.



I en ganska ovanlig målning, om man kan säga så när det gäller Lena Rydén, ligger en slumrande vacker kvinna lugnt utsträckt bland snö och is och Lena har ingen aning om varför hon har gjort den. Målningen är i stående stort format och drar verkligen blicken till sig.
– Jag gjorde tidigare en målning med samma motiv, i samma format, men i en annan variant. Ingen snö och is, det är samma person med annorlunda bakgrund och med en helt annan känsla. På något sätt fick jag lust att variera motivet.    



En helt ny motivkrets dyker också upp på en vägg, två fantasilandskap, på gränsen till abstrakt måleri. De är färgrika och med ett sällsamt djup. Utan tvivel är många skikt målade för att uppnå bildens blott vagt skönjbara bakgrund.
– Ja, jag sa ju att jag är spretig! Sådana här saker händer hela tiden, liksom små och större språng mitt i det så kallade vanliga arbetet som i mitt fall aldrig är särskilt vanligt.

ANDERS THURESSON





 







 

080124
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst