Patrik Gyllander
Målningar
Göteborgs Konstförening
Lilla Galleriet
9/2-9/3


BERÄTTELSER OM MIG SJÄLV
Patrik Gyllander tar upp det vi slänger bort
 


Det lyser om färgerna i Patrik Gyllanders målningar på ett sätt som är ovanligt för svenska konstnärer och snarare för tanken till den spanska solen.


– De senaste åren har jag målat mer färger och lekfullt. Förr var det mer styrt utifrån en idé och jag visste hur det skulle vara, säger han.
– Nu har jag släppt ramarna och bara kör på. Det är mer lustfyllt på något vis.
I en stor målning finns en organisk orange form rispad med baksidan av penseln i fina linjer som ger en sammetskänsla och ser ut att röra sig, när man ser den från sidan.
Temat Oh, My Darling Clementine handlar om att ta tillvara det som slängs bort och göra något vackert av det.



– Det är klementinskal! Något vi kastar utan att reflektera, förklarar Patrik Gyllander som kallar tavlan Här och nu och lite till, II.
Svaga konturer till en mänsklig figur är broderade direkt i duken och tycks stå ute i ett gult förgiftat hav.
– Tidigare använde jag teknikerna separat. Nu har jag fått ihop, olja, akryl och sytråd.
I motivet finns en husvagn med två små figurer i en trolsk lila skogmark som täcks av en grön smutsrandig himmel, något som för tanken till en miljökatastrof. Men en av de svarta trädstammarna sträcker ner rötterna till en blomma och ett blomsterland som kanske inger framtidstro.
– Den handlar mycket om att vi slänger bort naturen. Det är en berättelse med mig själv i mitten, som jag broderat. Man tar in allt omkring sig, att jag har flyttat och fått barn sedan sex månader och  miljöförstöring. Allt ploppar upp.
– Det är vardagsberättelser utifrån mig själv. Den lilla husvagnen kommer sig av att jag köpt en bostadsrätt i Malmö. Det är kul att det blir skitigt och rinnigt i kontrast mot de schablonmålade blommorna och cirklarna.



Han blandar med cirklar och blommor som ger spänning. Den orangea cirkeln är för stor för att få plats i blommans hål.
– Ibland tar jag ut ploppen mitt i blomman och placerar någon annan stans.
Utställningen bygger på en tanke om spegelbilder. Mitt emot hänger mindre målningar med spegelvända former ur den stora.
– Det är verkligen här och nu. Jag tar fram någonting för att belysa det.
Cirkeln är en vilsam form som står för trygghet men kan också innebära förändring.

 
Die vögeln singen nicht mehr, akryl på duk

Patrik Gyllander gick ut Hoveskous målarskola efter tre år 2000 och är nu tillbaka i Göteborg för första gången.
– Det känns märkligt att inte ha varit här sen dess.
Hans intresse för temat hänger ihop med ett projekt han jobbade med i tre år med en kvinna i Köpenhamn om hemlöshet och godhet.
– Det handlade om att ta tillvara på saker. Stjärnorna har jag tatuerat på armen också, visar han och håller upp mot dess motsvarigheter i en del av en målning.

JAN BERGMAN



Läs om Sverker Eklunds utställning av skulpturer i trä och teckningar >>>
 

080213
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst