Thorvaldur Thorsteinsson


Konstvärlden är en scen för hans intressen för våra vardagliga liv och magiken i att leva.
– Därför ser utställningen inte ut som konst utan mer som situation eller något som sker ändå, säger Thorvaldur Thorsteinsson, isländsk konstnär.
Nu har han sin första större separatutställning, retrospektiven I didn´t Do It, utanför sitt hemland. Han säger att han inte uppfinner något utan likt en gammal landskapsmålare använder något.
– Vi har slutat se saker. Jag ger folk något de redan har, ibland är det överraskande för mig också att det finns.
Det var just vad han blev när han satt i Los Angeles och gjorde en datasökning på Island. Upp på skärmen dök en rad föremål till salu på auktionssajten E-bay. De bilderna har han nu dekorerat väggarna i oktogonen med.
I tidskriftsrummet visar han videoverket Fy skäms, Rovaniemi, 2001, där han poserar som en sur jultomte.
– Alla vet kanske inte att jultomten kommer från Island. De bor i bergen och kommer ner till jul varje år för att stjäla och trakassera. Sen kommer finnar från Rovaniemi och stjäl vår jultomte och säljer den över hela världen!
Thorvaldur Thorsteinsson, som rör sig över gränsen mellan konst och verklighet, involverar ofta människor och material på platsen för att visa att konsten finns i oss alla. Elever vid högskolan för fotografi och film har ställt upp på en audition för konstverket Sökes: Maria Magdalena. De har blivit sminkade, fotograferade och har fått svara på frågor i ett formulär om varför de ÄR hon.


– Jag tror verkligen att jag kan hitta henne i alla länder och alla personer. Myter är baserade på svart och vitt. Maria Magdalena är speciell, hon är en av få hela personer i en myt. Jag önskar bara att hon inte varit med i bibeln utan i Canterbury Tales, säger Thorvaldur. På en matta i ett hörn finns en förbönsstol där besökaren kan få lugn och avskildhet. En uppsatt visar vilka religiösa församlingar i Göteborg som gått med på att rikta en förbön till dem som sätter sig i stolen.


I hög på golvet ligger olika föremål, en brödkavel, ett skivomslag, blommor, ansökningsblanketter till universitetet, en kalsong, ett gammalt inramat fotoporträtt. På en handskriven lapp står verkets titel, Till minne av allt det som inte hände, som tur är. Besökarna inbjuds att bygga på. Thorvaldur anser att våra minnessaker ofta är förknippade med att vi ångrar något vi inte gjort.
– Den negativa aspekten av något som inte hände är så överväldigande. Det är bättre att acceptera vad som hänt än att försöka kontrollera det som inte hänt, säger han. I en humoristisk uppfordring står skrivet direkt väggen Här skall jag förverkliga konstverket jag alltid drömt om att skapa. I övrigt tomt.
– Jag skulle vilja vara i folks huvuden här, skrattar han.
I det innersta rummet finns Förlorat – Upphittat, ett brokigt urval cyklar, en gitarr och andra föremål från polisens hittegodsavdelning. Saker som varken den förre ägaren eller upphittaren gör anspråk på.
– Det är ett väntrum på identitet.
I två salar visas film. Dokumentären Jesus is Closer to Home på 28 minuter visar människor som pratar i hotellrum. Först på slutet, när det är för sent att döma dem, förstår tittarna deras yrke.
I de loopade Most Real Death poserar unga människor i monumentala miljöer med blicken mot kameran för att plötsligt, likt skådespelare som övar sig, rasa ihop till ljudet av en skottsalva.
Utställningen är en samproduktion mellan Konsthallen och Konstmuseet i Reykjavik.

JAN BERGMAN

Götebrogs Konsthall 13/3-2/5 2004