Jan Sjöberg
Målningar
Galleri En Trappa Ner
16/2-2/3


MÅLERIET BETYDER FRIHET
Jan Sjöberg inspireras av skärgården
 

Stora bilder av segelbåtar bland skärgårdens klippor i ett harmoniskt lugn målar Jan Sjöberg.
– Jag bor vid Bokenäset och får mycket gratis, säger han.

– Det är egentligen utsikten från mitt fönster. Det jag ser varje dag.
Det låter fantatastiskt men Jan Sjöberg framhåller att det inte alltid är lika vindstilla som i bilderna.
– Det blåser också ibland, det är inte roligt varje dag. Det stormar som fan.

Men du målar den stilla sjön?
– Ja, de stormiga vågorna är inte min grej. Så många har målat stora vågor. Jag vill ha det mer stilla. Det är egentligen då det är det vackraste ljuset, när det spricker upp.
Mycket i klipporna och havet påminner om Gullmarn men Jan Sjöberg målar inte fotografiskt utan kallar skärgården sin inspiration. Han har en liten snabb båt och tar sig gärna till närbelägna vatten som Ellösfjorden, Koljefjorden, Byfjorden och Åbyfjorden.
Han har målat i 30 år och gått många kurser. Att han jobbat som dekoratör för skyltfönster i varuhus och mässor sätter sina spår i att han handtextar vackra engelska fraser i många av målningarna.
– De ska se ut som tryckta schabaloner. Texterna har jag knyckt ur gamla böcker.
Han har i 30 år varit lärare på låg- och mellanstadiet och de sista åren på gymnasiet med många invandrarelever.
– Då är man ledig på sommaren och får tid att måla.
Färgskalan utgår ofta från grått och brunt.

Vad betyder måleriet för dig?
– Måleriet betyder frihet. Man upplever mycket när man målar. Till exempel när jag är ute och kör bil och ser ett vackert ljus.
Jan Sjöberg arbetar gärna i det stora formatet och ibland i diptyker eller triptyker, alltså två eller tre bilder som hänger, och hängs, ihop.
– En kompis köpte en tavla. Hon köpte en till men den blev mindre. Då sa hon: ´Kan du inte göra två lika stora´? Det var så det började, säger Jan Sjöberg med ett skratt.
– Folk byter soffa men har sina gamla tavlor kvar. Köper man en sådan här bild har man gjort om hela lägenheten. Man behöver byta konst på väggarna i bland.

Har du någon favoritmålare?

– Chagall, men det vågar jag nästan inte säga. Jag hade en naivistisk period på 1970- och 80-talen. Och har målat i många olika stilar. William Turner har jag helt klart sneglat på. Just för ljuset.
Man ska inte förledas att tro att Jan Sjöberg till person är som sina målningar.
– Jag är inte så stilla, egentligen. Jag är ganska livlig men när jag målar koncentrerar jag på att hitta lugnet, avslutar han.
Han visar små skulpturer i form av figurer i metall också som han på ett finurligt sätt kombinerar med sina målningar.

JAN BERGMAN

 


 

080217
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst