Simon Andrews
"Rooted" – nya målningar
Galleri Backlund
23/2 – 8/3, 2008
     


MÄNNISKOR PÅ
VAR SIN
LITEN PLATÅ
 
Simon Andrews målar bortvända figurer

 

I Simon Andrews hemland Australien, har utställningstiteln "Rooted" ytterligare en betydelse, nämligen att "allt har gått åt helvete".

I den svävning, som kan drabba betraktaren av hans mycket pastost målade bilder av nutida liv, ingår också det slags perspektivförskjutning, som titelns dubbelbetydelse drar tjocka röda streck under.
Trots att han numera bor i Lerum, har han i flera av målningarna tagit med sig det intensiva gränssnittet mellan ljus och skugga som råder i "Down Under".  
– Jag målar för att få vistas mellan melodi och text i låtar med en allvarligare underton. I mina bilder befinner sig ofta människor var och en på sin lilla platå, säger Simon Andrews.
– Jämställdheten är en chimär mellan de stereotyper av människor som befolkar mina bilder. Några kvinnor är smarta och elegant svartklädda gallerister, som jag faktiskt har träffat på i verklighetens innevärld.



Bakgrundernas tjockt bemålade rutor blir ett slags emotionell rörelse, i motsats till människornas bokmärkeskaraktär. Skuggorna forcerar betydelsen av vad och vem man är.
– Ibland åker jag ut till Landvetter, det optimala stället om man vill observera folk som går omkring i sin värld. Kanske finns en längtan efter att vara på Lanzarote. Måhända önskar de att slippa ytterligare ett dödande tråkigt sammanträde på någon meningslös plats.
– Kostymmännen i mina målningar finns också där, tillsammans med sina kvinnliga kolleger. Eller helt vanliga resenärer, med trötta ögon eller förväntansfulla ansikten. 9/11 samsas med bilder inspirerade av Roman Polanski, en liten flicka tittar på en TV-ruta, vars underrede utgörs av skuggan av en identitetslös kvinnokropp. Titeln är "invisible friend".



På målningarnas bord och platta skivor, står människor mitt under skilda aktiviteter, likt utställningsföremål. Det handlar ofta om åtskillnad i Simon Andrews målningar, mellan män i mer eller mindre höga befattningar, män som jonglerar med jordklotet. Alla tycks upptagna med att titta på något annat, eller riktar osynliga blickar åt alla möjliga håll.
– Ögonen finns bara med i en enda bild, Miss September som är inspirerad av 9/11.



En kvinna i baddräkt ser rakt ut mot betraktaren, med ett uttryck av obegriplighet i ögonen; vidgade blickar de ut som ur ett krossat medvetande. Ansiktet är övermålat med bjärta färger; ögonen är det enda som lever. En stark bild.
– Den här bilden är rätt typisk för min bildvärld, för ett slags mänskligt medvetande som vanligtvis inte bryr sig om helheten i världen, figurerna verkar vända sig bort i aktiviteter som hindrar dem från att verkligen se sin omvärld.
De bilder som främst inspirerat till utställningens titel hänger längst in. Målningar av människoliv, som uppe på bordsskivor eller skivor likt utsågade tvärsnitt av verkligheten, står i bristande kontakt med rotsystemet.



Ett par sitter på en bänk under en avlövad bonsai, hon håller i en kamera och fotograferar marken, som för att försöka bevara den. Han bara tittar framför sig. I flera av målningarna står bonsaiträdet i olika skepnader, rakt genom skivan, som symbol för det förkrympta och förkonstlade livet.



Ett komplicerat slingrande rotsystem hänger i luften, som losslitet ur jorden. Ett par dansar helt uppenbart till en härlig låt, en ung man tycks vara på väg ut över bordskanten. Bakom skivan står ett vuxet par och ser ned mot aktiviteterna, som om de, utan sentimentalitet, betraktar några minnen ur sina liv.
– Kanske har de upptäckt att livet inte bara är en dans på rosor, säger Simon Andrews.


ANDERS THURESSON
 





 







080226
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst