Gunnar Nilson
Målningar
Lilla Galleriet, Göteborg
16/2-1/3


MÅLAR HAV OCH STRÄNDER 
Gunnar Nilson hämtar färg och form från seglatser
 

Gunnar Nilson målar hav och stränder.
Hans färgskala är blond och somrig, kusten lyses upp av havets stora ljusspegel. Det ljusa sommarmörkret sordinerar. Hans bilder är vackra. Det finns en ton av tilltro och optimism även i hans skymningsmålningar.
Han ser landskapet som en tanke, som en positiv idé.

– Jag hämtar färg och forminspiration från mina seglatser. När jag fick mitt första konststipendium köpte jag en gammal klinkbyggd segelbåt, stor som en ruffad eka. Genom båten och mina seglatser fann jag min värld. Jag växte upp i Luleå i ett litet ruckligt hus. Men det låg vid vattnet, säger Linköpinskonstnären. 
Hans
 inspiration och mina färger och former kommer från sjölandskapet.
Sitter man och skvalpar i en liten båt långt ute till havs utan land i sikte är man liten. Man blir ett med alltet. Det ger tankar om livet och om att vara människa. Mina skärgårdsbilder är scenografin för något annat, något större. Och där söker jag mina andliga rum. Jag blir bokstavligen ett med naturen och glömmer tid och rum. Jag upplever att jag hamnar i ett transcendentalt tillstånd. 



Han
 har ofta "front" i sina titlar.
– Det är ju en meteorologterm som handlar om skiftning och förändring. Men det handlar ännu mera om ett kontemplativt läge, ett absolut lugn som ger ett välbefinnande. Jag hittar mina bildidéer där land möter hav möter himmel. Jag bygger mina kompositioner av klippor hav och markeringar av farleder.
Han gör abstraktioner av sjölandskapet. Stiliserar. Det är många geometriska fyrkantiga former. 1975 gjorde han sin första oljemålning.
– Till mina lärares och mina kamraters stora förvåning gjorde jag ett totalt konstruktivistiskt landskap. I den ändan började jag och jag har jobbat mig fram till den balans mellan abstrakt och konkret där jag är idag. 



Han
 har jobbat sig igenom Picasso, Matisse, ja till och med Zorn en period då han längtade efter att måla realistiskt. Det gled vidare över göteborgskoloristerna mot Rodhe.
– Vändpunkten kom när jag upplevde några målningar av Nicolas de Stael. Då började mitt nuvarande formspråk att växa fram. Successivt har jag skalat av alltmer och gått vidare mot ett slags minimalism. Jag vill att det ska vara rent och enkelt utan krusiduller. Jag gillar det stilrena. I mina sjölandskap gäller verkligen den gamla devisen "less is more."



Han
kommer in i ett transcendentalt tillstånd när han målar.
–  Det vill jag att betraktaren ska se och känna. Jag vill förmedla upplevelser från mitt andliga rum. Men jag ill också åstadkomma en mera fysisk upplevelse. På vernissagen kom en äldre man i i galleriet. Det snöade ute. han sa: " Jag vill komma in och värma mig i dina färger. Jag mår bra i dina rum." Då kände  jag att måleriet fungerar.
– Jag engagerar mig mycket i själva hantverket; jag river min egen färg och blandar fram mina emulsioner. Hantverket är viktigt, så det är tur att det är så roligt.



Han
 har sin bakgrund i  musiken.
– Jag är utbildad gitarrist. Är inom parentes sagt avlägset släkt med Dan Andersson. Jag fick med mig så mycket genom musiken. Det har påverkat mitt sätt att måla och min attityd till musiken. 
Han bygger upp bilderna från en massa lager i tempera. Efter det jobbet "fryser" han kompositionerna. Så kommer två lager olja.
–  Det ger ett härligt vibrato i färgerna. Min färgskala drar årt det bluesigt blå. 
Han
 har lärt sig sin metodik i måleriet genom studiet av musik, särskilt Bachs fugor och kontrapunktiken, hur enskilda stämmor kan röra sig i strukturer. Långa svepande borduntoner i musiken inspirerar. 



Han
 använder gärna den gamla Al Frescotekniken.
–  Den är nästan bortglömd idag. Jag har tagit fram en förenklad teknik som gör att mina fresker fungerar som tavlor och behåller alla freskens fina egenskaper. Jag vill göra bärbara fresker. Jag använder ren cement och river pigmeneten direkt ner i kalkvatten.
Det blir en enorm renhet i uttrycket.
–  Det är minst lika snabbt och svårt som akvarell. Lagd färg ligger. och man har bara några timmar på sig innan bruket stänger sig".  Man får en speciell textur och det är en ren teknik utan tjafs.



KG Nilsson har varit viktig.
–  Jag gick en kurs för honom som öppnade mycket i mitt måleri. Han är ju så utsökt fin i färg. Han lärde mig intressanta färgteorier, bl a Purkinjes fenomen. Färger är hög och lågfrekventa.
–  Den kunskapen har jag stor nytta av i mitt måleri. Och jag har både som konstnär och lärare jobbat mycket med Herbins plastiska alfabet, också det ett sätt att systematisera i färgernas möjligheter.

BO BORG

 
 

080226
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst