Ola Dahlqvist   
Målningar                                         
Galleri Art On
1-27/3


 SKYAR AV ENERGI
Ola Dahlqvist målar självständiga kvinnor
 

Kvinnoprofilerna påminner inte så litet om italiensk renässans, var och en med fri och stolt nacke och som blottar sitt ansikt under ett fantasifullt hårsvall. Men det håller Ola Dahlqvist inte med om själv.

– Jag tittar inte på andra konstnärer; det är i alla fall inget medvetet. Jag tycker om att måla hår, liksom flera konstnärer gjorde under 1400 – 1600-talet, säger han.
– De var vassa på att måla hår. Men senare, under 1800-talet, började håret försvinna in under diverse huvudbonader. Kanske gjorde penslarnas grovhet att det helt enkelt blev svårare att måla hår.
Ofta lägger han in blommor i kvinnornas hår för att förhöja deras feminitet.
– Jag målar ansikten och uttryck på en flytande gräns mellan ungdom och vuxenhet.  Det är viktigt att hon inte ser ut som en blomsterflicka.
– Jag målar aldrig porträtt och aldrig efter modell utan söker mig litet nervigt fram i fantasin, men brukar lugna ned mig när jag börjar se hur hon ser ut.



Ansiktena utstrålar både stolthet och integritet. En kvinna tittar allvarligt mot något bortom ramens begränsning, en aning av ett leende leker över någons läppar. Ännu en annan, kanske yngre, kvinna blickar bestämt ut mot bildens sida, med ett moget drag över ansiktet.
Håret står likt skyar av energi kring deras huvuden; intrycket av konstnärens lekfulla attityd till frisyrer är drabbande. De utstrålar mer av rörelse än av dekoration, trots målningarnas klangfulla färguttryck.
– De är starka och medvetna men utan sex appeal och sådant. Jag vill närma mig ett klassiskt måleri så som det är på väg tillbaka ute i Europa och i USA, säger Ola Dahlqvist.
– På 1980-talet sysslade man mest med installationer i Sverige men nu är måleriet på frammarsch igen. Odd Nerdrum och hans elever gjorde en stark framstöt under samma tid. Nu målar till och med Karin Mamma Andersson i en blandning av klassiskt måleri och hötorgskonst.



Han föredrar att måla i akryl,och inte bara för att den torkar snabbare än oljefärg. Det finns andra och mer bestående fördelar.
– Jag slipper mörknandet i fernissa och olja. Under slutet av 1700-talet då man började vitkalka kyrkväggarna gjorde man helt omedvetet de gamla målningarna en stor tjänst. De bevarades för eftervärlden och man upptäckte att t ex Nattvardens färgskala var ren popkonst. Likadant var det med grottmålningarnas starka färger.



Ola Dahlqvist tillverkar ramarna själv, går till brädgårdar och handlar lister som han sedan sätter samman på klassiskt vis. Men några av ramarna har han hittat på annan plats, de härstammar från nyrenässansen i slutet av 1800-talet. Också målningarnas bakgrunder leker ystert med äldre tiders uttryck.
– Ja, det är nog en yrkessjukdom. Jag vill väl visa att jag kan måla, på något slags dumt sätt, skrattar Ola Dahlqvist. Men jag får aldrig höra att jag målar som någon annan.
– Jag tror att bakgrundernas utseende mest beror på hur jag känner mig för stunden.

ANDERS THURESSON   
 




 



080102
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst