Anette Krantz
Målningar
Galleri Majnabbe
1-16/3


FÖRENKLINGAR SOM GER KÄNSLAN  
Anette Krantz målar icke figurativa landskap
 

Ljust, lätt och luftigt målar Anette Krantz icke figurativa landskap med höga färger.
– Jag bor ute på ön, den med bryggan, och är präglad av det där ljuset, säger hon om Brännö.


Dessutom är hon mycket uppe i Bohuslän och hon målar vinter och sommar.
– Här är alla årstider, säger hon om utställningen.
En målning är från Dalsland.
– Jag har varit på Baldersnäs och blev inspirerad av grusgångarna på gräsmattorna. Jag börjar i en ände, sen släpper jag och bilderna blir vad det blir. Det var hemskt grönt, sammanfattar hon.
Hon flyttade till Brännö 1984.
– Jag har seglat mycket, det var därför jag flyttade. Nu har jag släppt seglandet så jag ror färöbåtar i stället.



Hon målar i olja och en del tempera. Ett motiv som kommer igen är huskroppar i ett upplöst landskap, som kan vara både mörkt och ljust.
– Jag prövar hur långt jag kan driva förenklingen utan att man ser att det är ett hus. Det är denna förenkling jag håller på med. Vad är viktigt och vad är oviktigt. När tappar man informationen?
Hon minns när hon satt på ett högt berg, kisade ut över landskapet och funderade.
– Hur ser man ett hus när man tar bort gavlar, fönster och perspektiv?  Det blev bara olika plan. Det är så skönt att få in förenklingen i bilden, säger hon och nickar mot en målning som bär syn för sägen.
Ibland när hon målar tar bilden över och bestämmer. Hon beskriver det så.
– Det är som skalövningar, jag målar upp mig. När jag kommer upp i ett flöde är det bara att stå på. Känslan tar över, säger hon.
Jag försöker att inte tänka så mycket. Det tar ett tag innan man jobbat upp det.
Det senare fick hon lära sig av Georg Suttner på Gerlesborgsskolan.
– Han sa: ´Du tänker för mycket´.
Hon gick dessförinnan Slöjdis för legendarerna Rudolf Flink och Knut Irwe och har målat för Laris Strunke.
– Rudolf Flink var fantastisk. Så nära. Han sa så lite men det var exakt. Jag fick känslan och han pratade inte sönder arbetet. Jag hade honom i kroki.



I målningen Märke finns svarta streck som antyder en geometrisk form i det upplösta landskapet med en havsvik och öar. Det kan vara en brygga eller en kaj.
– Det är en gammal målning som jag fortsatt arbeta med om och om igen. Det är en utmaning att slutföra gamla bilder. Och jag vrider runt dem!
Det senare gäller inte minst målningen December intill, som kan hängas åt minst tre håll och ge helt olika landskapsformationer.
Hon rör sig med symboler. Bro kallar hon en målning med abstrakta element som leder fantasin.
– Man kan brygga över till mycket.



Hägringsfenomenet Fata Morgana fick ge namn till en målning.
– När jag slog upp det på Wikipedia var det en exakt beskrivning av målningen. Makalöst!
En målning hon gjorde snabbt med bl a färgen Caput Mortum (total död).
– Det är så tät pigment att den tar död på det mesta, säger hon.
– Rembrandt använde den och preussiskt blått och lade skikt på skikt. Det är det jag gjort på de mörka delarna för att få den otroligt djupa svärtan.
När hon spär ut med terpentin blir det små krackeleringar.



Hon blandar kadmiumrött och kadmiumgult för att få det orange fältet i målningen Tornhuset.
Friskheten i måleriet och de starka färgerna går igen.
– Det ska vara roligt! Varje målning ska lysa av sin egen kraft och stå på egna ben innan jag lämnar den, avslutar Anette Krantz.

JAN BERGMAN

 
 

080302
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst