Karin Wikström
Målningar
Galleri 1
1-29/3


DUBBELTYDIG BILDVÄRLD
Karin Wikström blandar humor, kärlek och smärta

 

En bisarr värld med starka sexuella inslag målar Karin Wikström.
Mänskliga figurer rör sig likt trasiga själar i en kaotisk tillvaro med förvuxna djur.

Ofta skriver hon in små gåtfulla texter som är titeln. Det är kusligt men med glimten i ögat.
– Samma målning kan rymma många av de känslorna. Det finns ofta en dubbeltydighet som jag jobbar med, säger Karin Wikström.
– Det finns en öppenhet i bilderna för hur man vill tolka dem.



Tivoli för ensamma kallar hon en målningarna där en kvinnas nakna underkropp i ångestladdad lekfullhet kopplas ihop med ett huvud med stora ögon och mun. I ett snurrande virrvarr ser vi en häst, en röd rundel och en man som bugar sig.
Bredvid hänger Den goda smaken med en märklig blandning av kraftfulla hästar och lösa penisar som tömmer ut sig och blir lika brinnande steatrinljus.
I en symbolisk bild går två slitna figurer över en person som ligger på marken. Den ena står på hjärtat som om det vore ett nerlagt byte och den andra använder en käpp för att kliva över.
Ett slags kluvenhet i ett möte.
– Tilltufsade existenser? Jag har svårt att sätta ord på det, säger Karin Wikström.
Ibland smyger sig ett religiöst sammanhang in i bildvärlden som när det dyker upp figurer med vita korsmärkta kardinalsmössor.
– Det finns en del inslag som kan stå för både religion och något dogmatiskt eller kanske patriarkalt.
I bilden finns påskharen, vilket är ett väl valt tillfälle.
– Det är något som finns i vårt kulturarv.


En målning där en brunstig häst analknullar en man med en hatt på huvudet bredvid en jättekanin som kanske inte är så oskyldig kallar hon Monument över. Man får förmoda att det är sexualiteten.
– Det sexuella kan finnas mer eller mindre uttalat i bilderna. Det finns humor i det jag gör. Jag försöker hitta de där lägren i en och samma bild. Humor, kärlek, smärta, säger Karin Wikström.

Varför djur?
– Djur kan användas som spegelbild och förmedlar mycket inom konst och litteratur. Det är vanligt med fabeldjur.
Hon gör figurerna ofta med vitstreckade konturer på en murrig botten.
– Jag jobbar mycket med färgen för att hitta de ambivalenta uttrycken.
Hon målar i akryl på masonit och har sin ateljé i Kungsladugård och bor i Majorna.



Hur jobbar du?

– Mycket. Ofta med många bilder samtidigt. De befinner sig i ett slags flöde. Jag jobbar med en bild, sen en annan. Det blir så att några blir intressanta och jag fortsätter med dem.

Bygger bilderna på något självupplevt?
– Både, och. Jag är receptiv mot omvärlden och tolkar det. Det kan vara i media eller när jag är ute och går. Jag blir ofta upprörd över hur människor behandlar varandra, avslutar Karin Wikström.
Hon har gått Hovedskous och Valand 1990-95.

JAN BERGMAN

 


 

080309
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst