Unknown places in Gothenburg
Göteborgs Stadsmuseum
15/3-10/4


GLÖMDA PLATSER 
Jenny Eriksson struntar i måleriets traditioner

 

Besökaren kan följa med på en resa till dolda, påhittade, eller glömda sidor av staden i utställningen Unknown places in Gothenburg.

Utställarna har på olika sätt förhållit sig till huruvida det finns platser i staden som kan betecknas som okända eller obekanta. Inspirerade av denna frågeställning har man utforskat imaginära och reella platser i Göteborg.
I gömda berättelser, på en motorväg, i en stadsdels hjärta. Överallt finns de.
– Jag jobbar med ett bildspråk som pendlar mellan idébaserat och poetiskt. Det handlar om plats och yta. Att ta platsen och att äga den, säger Jenny Eriksson, en av fjärdeårseleverna vid magisterprogramme ti fri konst på Valands konsthögskola.



Just nu är det mest måleri.
– Det handlar om att göra fysiskt starka målningar. Och då blir storleken viktig. Jag kan se mina målningar som två armar som spänner musklerna. Men det är svårt att prata om dem. De är ju sitt eget faktum och sitt eget språk. Det blir för mycket översättningsfel.
Det är en sak hon är kritik till på skolan.
– Vi ska skriva statements och avsiktsförklaringar. Och det finns en risk att det påverkar konsten och att det styr fram konst som är avsiktförklaringsanpassad. Sån konst vill inte jag göra.
Hon har givit målningarna namn efter sina färger. Den ena heter c.y. Vilket är en förkortning av färgbeteckningen  för cadmiumgult. Den andra heter c.l.y vilket står för cadmium lemon yellow.
– Det är kvadrater med gula ingrepp. De är snabbt gjorda, men jag har tänkt på den länge innan jag kommer till själva utförandet. Och jag känner att en viktig distinktion är att jag gör en målning och inte målar en. Jag struntar i måleriets traditioner och historia. Jag gör måleriet till det verktyg jag behöver.
Utgångspunkten var att hon skickade ett sms till Göteborg:

”Gbg,
Jag tog gul av dig.
Mest från centralstationen
Till Valand till
Mariaplan och tillbaka.
Det var ett liv
Och det tog ett tag.
Tack för lånet.
J”

I målningen har hon samlat det hon ville sno från Göteborg.
– Jag åkte runt i Göterborg och fotade en massa gula grejor. Det blev som ett brev jag påbörjade när jag gick på konstskola i Kokkola.



Hon har alltid målat i klara färger.
– Förut har jag omedvetet valt gult. Nu är det ett medvetet val. Det handlar om en bild jag vill se och som jag tycker behövs. Målningarna på den här utställningen är både typiska och inte. De står för hur jag tänker. Det börjar formas en kärna till det jag sysslar med. 
Hon är feminist.
– Jag ser mig själv som en feminist ”beyond”. Jag använder feminismen som en studsmatta. Utan den vågar jag ingenting.
Jag bor i Mariestad men tänker inte blanda in konsten i den småstaden.
– Att försöka vara samtidskonstnär i Mariestad är att ständigt stånga pannan blodig mot en vägg. Och då har jag viktigare saker att lägga min kraft och entusiasm på.
Hon deltar i vårutställningen på Valand i slutet av April. Sedan ska hon göra ett studieuppehåll igen och ägna sig åt det barn hon ska föda i sommar och  livet. 
Jenny Eriksson började på Valand 2003 och har haft ett studieuppehåll.
– Det blev för mycket skola och för litet liv ett tag. Så jag flyttade hem till Mariestad. Försökte att få min konst att krocka med småstan. Och det var inte svårt. Sen återupptog jag studierna 2007.


Christofer Lämgren, utan titel (facebook)

I utställningen deltar Martin Dahlqvist, Mikael Ellingsen, Jenny Eriksson,
Martin Formgren, Amanda Herman, Eliana Ivarsdotter Haddad, Christofer
Lämgren, Angelica Olsson, Nina Slejko, Jim Thorell
De har har producerat utställningen under ledning av professor Esther Shalev-Gerz och konstnären Amanda Herman.

BO BORG

 



Martin Dahlqvist, utan titel, keps i jesmonite/gips, video (i bakrunden) Angelica Olsson, Blend i slowmotion

 
Eliana Ivarsdotter Haddad, Bröd, Fred. I bakgrunden Dear Neighbours av Nina Sleijko




Martin Formgren: Majornas Messias


080324
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst