Ewa Jönsson Hörtnagl
måleri
Galleri Jeanette Ölund, Borås
29/3–15/4

 

 RAPPORT FRÅN ETT ANNAT NU
Ewa Jönsson Hörtnagl arbetar
med minnen och historia
 



En väl tilltagen barkbit sitter limmad längst ned på en av Ewa Jönsson Hörtnagls målningar. Den representerar en yttre verklighet, så som vi alla kan uppleva den. Hennes bilder består sedan av lager på lager inåt, av minnen och historia. Hon har valt att kalla dem "rapporter" som enda titel. Under många år har hon under sina utställningar sänt dess bildmeddelanden på samma sätt. Men hennes måleri förnyas ständigt.

– Det är fråga om att använda sin erfarenhet, att involvera så många
nivåer av sig själv som möjligt och samtidigt vara öppen för att
uppleva något nytt.
– Jag målar lagren under en organisk process. Det är inte svårt att
veta när det är färdigt. Måleriet går inte snabbt; jag håller på med
många samtidigt – en del kommer lätt till mig. Ibland tar något fart i
en annan riktning och då är det bara att följa med.



Hon tycker måleriet är spännande; bilderna kan bli mer eller mindre
öppna eller slutna. Ofta kan hon, rent själsligt, befinna sig i flera
lager på en och samma gång; ibland får hon syn på det, ibland inte.
En stor röd målning möter genast min blick; den är påtagligt vacker,
krönt av en rostig cirkelform i bildens övre del.
– Det vackra har jag ett ansträngt förhållande till. Ofta använder jag
arkitekturen som ett slags avstamp för mitt måleri. Mina rum ser jag
som en mentalt suggestiv ordning, som betraktaren kan fylla med sin
närvaro.



– Mina målningar är rapporter från exakt den stund när jag står i
ateljén och jobbar med dem och lägger på flera lager i skikt över
varandra. De alla berättar om en annan tid, ett annat nu.
Hon målar i lager på lager som, i det närmaste, skrapas bort igen
tills bara fragment återstår. Spår öppnar sig mot betraktaren, i en
igenkänning eller som associationer. Stenar sitter fastlimmade högst
upp i målningarna, som om de svävande tagit sig upp från marken. Mörka
portar öppnar sig, ibland mot bildens inre flämtande ljus, ibland mot
kallare färger. Stiliserade trädstammar står så tätt intill varandra,
att det är svårt att avgöra om mellanrummen är ljusare ytor eller om
de är öppningar i bildens djupled.



Ett rostigt grovt sågblad, är placerat lodrätt över en målning av
enskilda träd eller ett stycke skog. Bilduttrycket är en tydlig
rapport om ett tillstånd och samtidigt en distinkt, lika skarp
kommentar som sågens ännu vassa tänder mot trädstammarnas relativa
mjukhet.
– Mina svärföräldrar i Österrike hade ett sågverk; där fanns 15 - 20
sågblad som jag tog med mig hem till ateljén. På en gård nära byn fick
jag syn på en gammal släde, träet hade grånat vackert, beslagen var
rostiga. Men när jag äntligen kom till skott hade bonden börjat såga
sönder den. Det visade sig, när jag talade med honom, att han hade
ställt ut den för att jag skulle ta hand om den.
Men jag fick andra slädar av honom. De var grovt tillyxade men hade
tyvärr stått inne i ladan. När vi byggde ut vår gård i Skåne hittade
jag också många gamla fina verktyg, som jag har fått stor användning
av.



– I mina målningar reser jag inåt från allt yttre brus. På så vis kan
man betrakta den yttersta målningen, den med björknäver högst upp i
bilden.
Längre ned, i det inre av en grenklyka, sker ett slags färgexplosion,
nedtonad, men med tydlig, utåtriktad kraft. I en yster röd målning kan
man se väldiga färgsvängar, uppblandad med Ewa Jönsson Hörtnagls
favoritpigment, havssand, som både ger känsla av ålder och av
skulpturala strukturer.



Andra målningar äger en ton som av skimrande
dimma, en intensiv känsla av mystik. Ljuset tränger mycket långsamt ut
genom diset, och närmar sig bildytan i en allt starkare, alltmer
glödande färgskala. Tiden tycks befinna sig i oavbruten, varmt
pulserande, rörelse.
– Tid betyder mycket för mig; dess inverkan på tingen och oss
människor, det förgängliga, att livet är en flod i ständig förändring,
att ögonblicket är nu.


ANDERS THURESSON


 
 

080402
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst