Kristina Wikström
måleri
Galerie Oijens
29 mars – 12 april

 
SAMLAR PÅ YTOR
Kristina Wikström blottar en hemlig värld
 


En hinna, ett dis, eller en dimma, svävar mellan betraktare och bild. Vad som sker, eller snarare vad som skett, eftersom det rör sig om fotografier, där innanför, kan man bara föreställa sig.

– För varje gång jag lyckas ta mig innanför den där suddigheten som står i vägen, kan jag andas ut. Sedan försöker jag ta mig ännu längre in, säger Kristina Wikström.



– Det är en hemlig värld, som jag vill lyfta undan dimridån från. När den fladdrar till är det färdigt. Annars får jag kassera det hela och börja om från början.
Bilderna är uppbyggda av fotografiska ytor, varje bild är noggrant bearbetad i dator och tryckt på papper. Metoden kallas lambda print. Kristina Wikströms konst är ett slags digitalt måleri.
Hon bearbetar färgerna i Photoshop. Det viktigaste är att det sätter igång något i henne själv och därmed i betraktaren.
– Jag fotograferar mycket och efterbearbetar ibland i akryl. Det går väl knappast att komma förbi att jag är minimalist.



Blänket och ytan intresserar henne. Det ger ett slags tyngd samtidigt som själva materialet skapar en rörelse mellan yta och djup.
– Jag vill tvinga rörelsen åt ett håll som tänjer kontraster eller färgmättnad, med minimala förskjutningar. Kanske uppstår en frusen rörelse eller bara en vag aning av ett läge. Ofta har jag skurit bort, lagt till, ändrat i balansen, och knuffat på för att uppnå vad jag ser för mitt inre öga.



Ibland fotar hon en detalj av sina tidigare målningar och gör en ny bild i samma färg som originalet. Man kan fortfarande se hennes gamla penseldrag, men bildens innebörd har getts ett nytt sammanhang. Här består bildytans fotograferade färg av en mörkt gråblå billack. Hon samlar på massor av olika slags ytor, och bollar runt dem tills hon hittar en färg som sätter igång henne.
– Ofta börjar det med en viss färg och då gäller det att hitta balansen mellan färg och ljus och mellan helhetens tre former, målningens yta och de två bilder jag valt att placera ut i en dialog över bildytan.
– Det lilla läget, är intressant för mig att betrakta och fokusera på, små förändringar och förskjutningar i ett särskilt stämningsläge. En aning. En doft.

ANDERS THURESSON    


 
 

080403
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst