Anders Moseholm
måleri
Galleri Aveny
10/4–4/5


BYGGER SPÄNNINGAR AV SMÅ FÄRGELEMENT
 
Anders Moseholm utgår från geografiböcker
 

Danske konstnären Anders Moseholm samplar bilder och intryck från när och fjärran, ur geografiböcker och broschyrer.


En helt konkret utsikt från ett hotell i Hongkong blev alltför abstrakt när han skulle sätta ihop den med en annan gatuvy. Men för det mesta får han det att stämma med speglingar i skyltfönster eller i de caféfönster, varifrån många av hans målningar betraktar världen.
– Jag blandar meditativ energi med rytmiska upprepningar, balanserar formerna mot varandra och bygger ofta färgmässiga spänningar mellan bildens små element.



Rytmen är viktig för mig. För det mesta ligger ett fotografi i botten som rumslig idé; speglingarna utnyttjar jag som metaforer i målningarnas möte mellan motsatser i bilden. Fönster, billyktor, fasader, rörelse.
Man kan utan vidare, på varierande sätt i olika bilder, finna associationer till både Ola Billgren och Edward Hopper.
– Jag hade faktiskt Ola Billgren som lärare i ett halvår under min utbildning på Konstakademin. Han överraskade mig verkligen när han lade ut papper på golvet och ställde ned färger bredvid, började valsa ut dem och sedan ställde frågan till oss elever om det här var konst. Bara att tänka sig en professor som målade! Det var helt fantastiskt. Men det är sant att jag är mycket inspirerad av hans bildtänkande, rent känslomässigt.



– Ola Billgren använde färgen på ett exakt sätt - jag tar betydligt fler chanser. Edward Hopper är också viktig för mig, men framför allt refererar jag till 30-talets konkreta konstnärer, som Frank Stella och Barnett Newman. Hopper kom så att säga in från sidan; han var sin egen stil.
Flera av målningarna skildrar äldre rum; dunklet i ett murrigt, insuttet bibliotek kontrasteras mot citytrafikens myllrande kaos. Man kan nästan höra sorlet och storstadsljuden med bilhorn och urbanitetens hetsigare liv, medan man iakttar människornas vanemässiga möten och aktiviteter. En man är just på väg in i en buss, en annan kör just iväg från trottoaren. De äldre rummen är för det mesta belysta i ett slags spöklik disighet.



– Det där ljuset har jag från Alfred Hitchcock, som jag tidigt inspirerades av. Jag tycker om att föra in en särskild slags laddning i de här rummen, en spänning som berättar att någonting avgörande är på väg att ske. Jag laddar mina målningar med små rytmiska detaljer. Trottarens solbelysta stenläggning kan jag låta kommunicera med timglasformade symboler på en imaginär fönsterruta.
Anders Moseholms stadsbilder går balansgång mellan en oroande värld på väg att förstöras, samtidigt som dess myllrande gatuliv ofta är ohöljt förföriskt. I en stor målning slösar han med ljusinsläpp mellan höga skyskrapor, som hungrigt tas emot av vagt skymtande grönska i någon liten park.
– Jag är noga med att målningarna inte får bli alltför vackra, eller snarare alltför dekorativa. Men naturen finns ju allt oftare representerad i de stora städerna. Det gäller att ha ögonen öppna både för skönheten och för förgängligheten.

ANDERS THURESSON 

 


 





080413
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst