Martin Wickström
Anita och havet
Målningar och objekt 
 
Skövde Konsthall
12 april-25 maj

 SUBTILA KOMBINATIONER
Martin Wickströms målningar är sitt eget universum
 
                                                                       

Tidigare har Martin Wickstöms bilder byggt på en kombination av måleri och roliga loppisfynd, gärna av plast. När han nu ställer ut på Skövde konsthall, som inledningen på en utställningsturné, är några klassiska Wickströmverk med som en klangbotten till en serie nya målningar i en stel, men tekniskt utsökt fotorealistisk stil. Utställningen heter Anita och havet.

- När jag börjar jobba på en utställning vet man aldrig hur det kommer att sluta. Titeln Anita och Havet är ett bra exempel. Utanför min ateljé hade ett blomsterbud placerat en mindre bukett rosor. Vid buketten som antagligen inte var till mig satt ett kort fästat med texten:

"Bra jobbat!
Du är fantastisk!
Anita och havet"

 - Jag gjorde en målning och gav utställningen namnet Anita och havet, säger Martin Wickström.


Anita och havet

Den här utställningen innehåller främst måleri från de senaste tre åren.
- Jag har kompletterat med några centrala äldre verk. Ett av dem är 1098 nätter. Det är ett blått föremål för var och en av alla de nätter jag under en artonårsperiod jobbade på Rålambshovs mentalsjukhus.
Skälet var att han ville skapa sig möjligheter att kunna måla.
- Jag hade en kollega på sjukhuset som hette Daniel Bidler. Han gjorde det för att kunna klättra i berg. 1993 skulle han göra en  bestigning av K2, världens näst högsta berg. Jag gjorde två små, 12 cm höga, plastskulpturer i form av en vit stol. När de tändes blinkade de 20 sekunder varje hel timme pakistansk tid.
- Daniel skulle placera sin på toppen. Han kom upp och har antagligen ställt sin stol där. Min blinkade här hemma. Den utställning där den hemmavarande skulpturen och de 1098 föremålen fanns skulle visa hur mycket man är beredd att offra för att få göra det vi ville. Daniel dog på nerfärden från toppen.
Stolen blinkade i tio år.
- Natten då Daniel blev och senare dog har hans klättrarkamrater berättat att han fick höjdsjuka och tyckte att han såg ett litet hus. Utan att veta det målade jag samma kväll ett litet hus. Både stolen och bilden med huset finns med på utställningen.


Esperanza

På den tiden jobbade Martin Wickström med assemblage av föremål och bilder, faktiska föremål och målningar.
- Man kan se en fortsättning på de idéerna i de målningar med fastskruvade via silhuetter jag gör idag och också visar på den här utställningen.
- ´Vad du hittar på´  brukar man säga till konstnärer. Jag hittar inte på. Jag hittar.
I måleriet är det ljuset som intresserar honom.
- Men det kan lika gärna vara en påmonterad lampskärm som en nyans i färgen. Nuförtiden jobbar jag med ljuset i mera traditionell målerisk betydelse. Jag tänker inte i ord när jag målar. 
Han fotograferar mycket och gör skisserna färdiga i datorn. Verken är egentligen färdiga som skiss. Hans intuitiva och kreativa arbete sker innan han målar.
- Förr fanns det en twist mellan mellan något troskyldigt och något farligt. Faran fanns ofta i titeln och bakgrundshistorien.
- Nu är målningarna sitt eget universum. Förr var det ett slags lätt konfronterande punkestetik. Nu är det mera subtila kombinationer. Men det måste hända saker i min konst.



Nu jobbar han med ett fotorealistiskt måleri. De grafiska effekterna är viktiga. Och kontrasterna.
- Fernissan gör det svarta riktigt svart. När jag fotograferar husfasader rätar jag upp linjerna i datorn så at de blir raka och fina som i en Mondrianmålning. Mina målningar är samtidigt foton och iscensättningar. Målningarna är en bild av en bild, eller kanske snarare ett porträtt av en bild.
Föremålen i bilderna är inte symboler, de är bildmässigt valda.
- Jag fotograferar gärna genom glas och behåller reflexerna och ljusspelet i glaset när jag målar av fotona. Genom speglingen förenas nu med då. Ett exempel är målningen med vå tjejer fotade bakom glas på Revolutionsmuseet i Havanna.
Det finns också en exakt replik av ett diskställ från ett kloster i sydostasien.
- Jag köpte en massa olikfärgade plasttallrikar där. Det verket gav ett fint färginslag i utställningen. Och det förmedlar en hoppfullhet jag tycker om. Och så skapar det en naturlig koppling till mina äldre verk.



Martin Wickström är född 1957 i bruksorten Finspång i Östergötland. Han gick på Gerlesborgsskolann 1977-1981. Och började på Konsthögskolan 1982.
- Under hela min tid som konstnär har jag haft andrajobb vid sidan av konsten. Det är för att jag inte vill bli beroende av att sälja min konst. Jag har jobbat på sjukhus, som lärare och som inköpare åt Statens konstråd. Och nu ha jag startat ett konsultföretag tillsammans med en kollega som jobbar med att placera konst i offentliga miljöer. Vi har redan gjort uppdrag åt bl a Operakällaren och IKEA.
Den här utställningen kommer efter Skövde att gå vidare till Örebro, Eskilstuna och Norrtälje. Han jjobbar också med en bok om min konst under tvåtusentalet.

 BO BORG

 

 
 

080505
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst