”Leksaksaffär”
Marianne Hallberg & Kennet Williamsson
Leksaker, vinylmålat stengods
Galleri Anna H
19/4-4/5


 LEKFULLA FORMER
 

Marianne Hallberg och Kennet Williamsson är båda etablerade keramiker, och goda vänner sedan länge. Medan hon vanligtvis arbetar med mönster och ornamentik i sitt skapande, beskriver han sitt formspråk som stelare och minimalistiskt. På Galleri Anna H, i Göteborg, ställer de nu ut tillsammans för första gången och det gemensamma temat är ”Leksaksaffär”.

Det är en vacker vårdag när jag träffar keramikerna på plats i galleriet. Solen får utställningsrummet att bada i ljus. Här står de keramiska verken (leksakerna) utplacerade på plana ytor eller hänger uppmonterade på väggarna. Deras färger är klara och målade i en jämn ton, vilket blir en stark kontrast mot det vita rummet. Jag frågar om utställningens tema och sedermera titel, Leksaksaffär.
– Vi funderade kring lek, hur gör man när man börjar en lek? säger Marianne Hallberg.



Hennes verk Hund fungerar som ett exempel. I grunden består det av två kvadratiska former, en målad i mörkblått och en i gult. De är sammansatta så att den senare står placerad längst ut på kanten ovanpå den andra.
– Klossar är något man minns från när man var barn. Jag har gjort på samma sätt som när man leker, man provar sig fram och ser om det går. Jag försökte trigga fram den känslan, finna lusten och själva motorn i det hela. En vägran att ha tråkigt.
Det handlar också om att inte iaktta en proffessionalitet utan göra något ganska okritiskt, som Kennet Williamsson uttrycker det. ”Att tänka mer som i lek än som i konstverk”.
Galleriets fönster upptas av hans verk Längs Ganges vilket egentligen består av fyra olika verk på samma tema. Samtliga utgår från avlånga, askliknande objekt som vilar på vågformade plattor. Kennet berättar kring de avlånga formerna:
– Om man hittar en sådan här form stående på ett bord när man är sex-sju år tänker man, vad kan jag ha den här till? Den kan passa som en båt. Hela verket heter Ganges, längs livets flod finns det olika båtar som åker. Det är något fantastisk över Ganges.



Beroende på båtens form och färgsättning har verken skiftande titlar så som Krokodil eller Kejsarslup.
Arbetet med utställningen började för drygt en månad sedan. Marianne, bosatt och verksam i Göteborg, åkte upp till Kennets bostad och verkstad i Zinkgruvan, norr om sjön Vättern.
– Vi har jobbat dygnet runt. Stengodset är målat i matta färger och det tar tid innan de täcker ordentligt, man måste måla varv efter varv, förklarar Marianne.
– I början tänkte vi arbeta på ett och samma verk, men sen blev mina verk mer som pojkleksaker och Mariannes som flickleksaker. Fast ”tyllrosen” är min, säger Kennet.
– Ja och jag har gjort garagen och ångvälten, tjejiga killsaker, fyller Marianne i, och syftar sannolikt på verkens lite rundade former och de dominerande färgerna rosa och ljusblått.
– Jag har format kanterna med en svamp så att de ska bli mjuka och fina, säger hon.
Keramikerna har arbetat i ett material av stengodslera och papperslera som först kavlats ut till tunna plattor för att sedan formas. Verken är dubbelbottnade till sina karaktärer. Med sina få detaljer och jämna ytor ger de ett intryck av att vara kompakta, samtidigt som det keramiska materialet och de ofta tunna kanterna ger en känsla av skörhet. Något som förstärks av den målade ytan i vinylfärg.
– Färgerna är känsliga, det syns hur ömtåliga det är. Det är leksaker som man absolut inte får ta i, säger Marianne.
Ibland har hon börjat leka fram formerna genom att teckna.
– Jag provar att överföra något tvådimensionellt till något tredimensionellt och tvärtom. Det är en sorts lek jag håller på med nu.



Både Marianne och Kennet är i grunden brukskeramiker. Kennet arbetar även med offentliga utsmyckningar och installativa arbeten och har många utställningar bakom sig. Både i Sverige och utomlands. År 2006 tilldelades han Prins Eugens medalj.
Han arbetar också som lärare, tidigare på Konstfack och HDK, och nu på Capellagården på Öland. Kennet berättar att han började arbeta med keramik i mitten av 1960-talet. 1967 var han lärling hos Ulrika och Bertil Vallien, i övrigt är han autodidakt.
– Jag bestämde mig när jag var 15 år. Mina föräldrar tyckte att det var konstigt, det var lite främmande för dem. Men nu tycker de att det är fint. Jag har lekt hela mitt liv och lyckats smita undan allvaret. Jag har aldrig sett på arbetet som slit och jag är torsk på lera, säger han.
För Marianne tycks också valet att arbeta i keramik, ha varit en självklarhet.
– Jag fick en feeling första gången jag tog i lera, det kändes bara wow. Och första gången jag drejade var det samma känsla.


Ångvält

Hon utbildade sig vid HDK i Göteborg 1977-1981 och arbetar idag med bruksföremål i stengods som hon dekorerar med blommor och mönster i koboltoxid. Verkstaden finns i Klippan, i Göteborg. Marianne har tidigare bland annat ställt ut på Bohusgalleriet i Uddevalla (1994) och på Blås&Knåda, i Stockholm (2007). Hon finns också representerad på Röhsska museet och Hudiksvalls museum.

MARIA RADEMARK

 
 

080427
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst