LEVANDE KOLORISM FRÅN BOHUSLÄN
 Marianne Sterners färger lyser än starkare
 

Postabstrakt kolorism  –  vad är det? Något av allt som det kan vara arbetar Marianne Sterner med.

– Unga konstnärer som tänker ut, skissar och sedan målar kan säkert berätta om sina målningar, men det kan inte jag, säger hon.
– Jag börjar i andra änden med att lägga på färg, lägger till och tar bort, ändrar och har mig tills det blir balans.
I grunden är hon en landskapsmålare i olja som ännu håller sig till olika bildrum som skog, berg och trappor men även stilleben. Många tidigare bilder har blivit fästa som akvareller, bland annat en serie bilder från Lofoten.

Stilleben IV

Hon blev själv förvånad över att det blev så mycket rött i målningarna. Färgvalet rött kan hon inte förklara mer än att hon associerar det till ”ljus och värme”.
Men så målar Marianne Sterner också mycket intuitivt och sökande där målet är balans mellan färgerna. ”Hällkar”, en skildring av en hällgryta på närbelägna Valön är den första målningen där hon upptäcker hur härligt det är att ha rött i målningen.
Tidigare har hon mest hållit sig till den gröna delen av färgspektret. Den sista färdiga målningen är dock en målning med jordfärger och den gröna kulören som dominerande inslag.


Bland bergen

Att stilen är koloristisk och abstrakt hållen går inte att ta miste på. Rötterna i Marianne Sterners måleri går tillbaka till den abstrakta expressionism som bland andra Jackson Pollock stod för vid 1900-talets mitt. 
Hon har tagit stilen vidare och beskriver sig som postabstrakt kolorist eller att hon gör postkoloristiska abstraktioner. Beskrivningen har hon snappat upp på internet, hennes minne lyckas dock inte fånga orden i samma ordning som när hon läste dem första gången. ”Postabstrakt kolorism” eller ”postkolorism” är en term som Zenit därför blir först med.

Trappa

Hon delar in sina målningar på Konstnärscentrum i skarpkonturerade och de övermålade. De flesta målningar i olja brukar ju dock vara övermålade både två och fyra gånger.
– Jag har lämnat dem halvfärdiga, eller om det var i helfärdigt skick, berättar Marianne om de målningar som har stora inslag av grått. Dessa halvfärdiga brukar jag ställa på ett särskilt ställe i ateljén, men när min dotter fick se dem sa hon att de skulle vara med. Men jag är fortfarande osäker på om de är färdiga eller ofärdiga, säger hon med ett åtföljande skratt.

KENNETH ERIKSSON

 

Galleri KC Väst
26/4-11/5

 

080512
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst