Kari Palmqvist
Måleri
Från Gustav III till Pinocchio
Galleri Jeanette Ölund, Borås
17-31/5

 
SYRLIGT PORTRÄTT AV PINOCCHIOS TILLKOMST

 

Helsingforsfödde boråsaren Kari Palmqvists verk vill främst visa på invånarnas engagemang i det offentliga rummets konstnärliga utsmyckning. Men naturligtvis utgör också målningen ett i sig, milt uttryckt, syrligt ställningstagande. "Walking to Borås", som bronsskulpturen av Pinocchio egentligen heter, har tagit några resoluta kliv rakt in i debatten om vem som har beslutanderätten om stadens utseende och om vems pengar som skall stå för fiolerna.

– Det hela började med att Kari för drygt ett år sedan kom till mig med ett förslag.  Vi har utvecklat idén till en utställning med ett collage på galleriet kring tillkomsten av Karis identiskt lika stora parafras på Nationalmuseets berömda målning Gustav III:s kröning av Carl Gustaf Pilo. Karis målning håller nämligen samma mått som Pilos original, 2. 93 x 5.40 meter och får alltså inte plats i galleriet, utan hänger på en före detta skola, litet längre bort på samma gata, berättar Jeanette Ölund.



Jim Dine har om sin skulptur Pinocchio sagt att den är "an aggressive peace of art" och den heta, ibland fula, invektivmättade debatten kring inköp och placering, kan säkert mattas en smula vid anblicken av figurens, allt annat än endast dekorativa, utseende. Att sagofiguren nu, med bestämda steg, tar sig in mot stadens centrum, kan tolkas på många vis. En del kulturkritiker menar till och med att Pinocchios stumma blick pekar mot tolkningar långt bortom Pippi Långstrumps mer positiva bejakande av fantasin. Kanske vill figuren, med en frodig övertolkning, övertyga oss om att vara mer på vår vakt mot inflytandet från det stora landet i väst?
– Vi gjorde en presentation för konstmuseichefen Hasse Persson. Kari hade tagit bilder, både under förarbetet och senare, han hade också gjort en rad skisser som illustrerade hur målningen skulle komma att ta sig ut. Den gestaltar hela debatten och processen kring beslutet att placera Jim Dines Pinocchioskulptur i Borås, och gestaltar både motståndarna och finansiärerna kring denna heta potatis. Men Hasse sa inget på en lång stund, satt bara helt tyst - vad tyckte han egentligen?! Det visade sig strax att han var totalbegeistrad.



– På galleriet skall vi ha en videofilm gående och sätta upp alla de 400 insändarna i Borås Tidning i faksimil. Den stora målningen kommer att kunna ses i skolan under galleriets utställning, vad som händer med den efteråt är mera oklart. Det finns en del idéer om att visa den på Konstmuseet, eller att på sikt hänga den i Stadshuset, men ingenting är klart.
– Pilos målning är uppbyggd kring den tidens (senare delen av 1700-talet) festivitas och traditionella kungaporträtt. Det här är det närmaste Borås kommer en kröning. Min målning beskriver vårt offentliga rum, hur en Pinoccioskulptur av en berömd amerikansk konstnär kunnat ta steget in i Borås stadsbild. Processens medverkande finns med på varsin sida av skulpturen, i dunklet under motorvägens pelarsal, för övrigt Borås märkligaste byggnad. Jag har målat människorna och staden i en slags anda som minner om Sergels tidsdoftande Stockholmsskildring, berättar Kari Palmqvist. I Pilos målning ägde kröningen rum under Storkyrkans ståtliga pelare; jag fick idén att, mer passande, förvandla dem till den famösa och dominerande motorvägens betongfundament.



– Det har både varit väldigt ensamt och väldigt roligt att arbeta med målningen, att ta fram ansikten av både positiva och negativa grupper. På galleriet kommer jag att på en av väggarna hänga ut några bilder, "directors cut", skarpa utsnitt av debattens med och motpersonligheter, lika väl som av sådana som inte brytt sig om vad som händer. I målningen ter sig de senare som en färggrann folksamling belyst av vårsolen in mellan pelarna framför rondellkullens frodiga grönska. Med uppvänt hänryckt ansikte, som i ett utryck av El Greco, står en anonym representant för den lika anonyma finansiärgruppen. Det är förstås ingen man kan känna igen; det ligger väl i sakens natur, säger Kari Palmqvist litet ironiskt.

– Målningen balanseras av tydliga triangelvinklar, en rak vertikal linje finns antydd, mot basen förankrad i ett par små barn, som nog säkert släpats till evenemanget av far eller morföräldrar. De står där, det ena med en skateboard under armen; med viss säkerhet hade de hellre använt Pinocchios ramp att åka på. Till vänster står den sammanhållna gruppen av drivande politiker, främst moderater och folkpartister. Några av dem ville, av outgrundliga skäl, inte synas, medan vissa andra, betydligt tyngre namn, verkar trivas utmärkt i strålkastarljuset. Ännu någon potentat smyger sig in bakom de andra, medan några kvinnliga politiker ser påtagligt nöjda ut. Där kan du se kulturchefen leende, med uppåtvänt ansikte. Hon är jättelycklig!
– Jag har betonat Pilos djupa svärta. Han experimenterade med asfaltfärger, vilket under åren kommit Nationalmuseets målning att kraftigt krackelera. Jag har använt mycket kol i de mörkare partierna, också en hel del vit krita, för att förstärka och nyansera individuella ansikten i evenemangets stora folkmassa. Grupperingarna är slaviskt byggda efter Pilos målning.



– Det finns en begynnande vårkänsla till höger i bilden, som fångar in avtäckelsens tidpunkt. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att placeringen av Pinocchio på Allétorget också tillskapat cirka 2000 kvadratmeter ny parkyta, staden har alltså fått sig en ny Pinocchiopark med rosor överallt. Alla har fått upp ögonen för den här platsen, det är mycket, mycket märkligt.
– På galleriet har jag dokumenterat arbetets olika faser. Jag håller isär det ena från det andra; tavlan är en sak, skisserna och processen en annan. Konstnären Jim Dine har också konsekvent hållit sig utanför processen och debatten.

ANDERS THURESSON       

 


 



080522
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst