Kina Andréason, foto
Ingrid Stenow, textil
Fiskemuseet, Hönö
24-30/5

DE VÄVER IHOP NYTT OCH GAMMALT 

 
Ingen skola var stor nog för dem båda. Men på Fiskemuseet i Hönö har Kina Andréason och Ingrid Stenow funnit varandra och ett rum för sina foton och textilier.

Sedan tidigare känner de varandra från ett yrkesliv som skolsköterskor, Ingrid Stenow är dock ännu i aktiv tjänst. Det var också hennes fråga till Kina Andréason för något år sedan som bäddade för den pågående samutställningen.
Fotografier och vävda textilier kan skilja sig mycket åt, men i det mindre rum som utställningen tar plats är det inget av kompositionerna som tar överhanden.



I den sköna majsolen utanför Fiskemuseet utvecklar de sina tankar om utställningen, medan släkt, vänner och bekanta emellanåt framför sina gratulationer.
Gemensamt för Kina Andréason och Ingrid Stenow är också att de ägnat sig åt fotografi respektive vävning under åtskilliga år, men det är först i anslutning till pensioneringen från skolans värld som Kina Andréason börjat ställa ut sina bilder. En utställning på skolan en kort tid innan hon slutade betydde mycket, inte minst för att visa att hon var mer än "bara" skolsköterska.
– Rent och välgjort. Noggrant, och så snyggt, säger Kina om Ingrids vävar.
Väggarna i utställningslokalen ger prov på olika vävningsstilar, även mönster inspirerade från äldre tider.
– Det är viktigt för mig att ha med något traditionellt, förklarar Ingrid Stenow. Det finns så mycket ändå med nya tekniker, vi har ett behov av att behålla det traditionella.



Trasmattorna av större längd som visas upp kompletteras med kortare dörrmattor av sisal, ett material som också används till tillverkning av rep och alltså har en grövre struktur. Grovheten hos sisalen kommer väl till pass i dörrmattor, menar Ingrid.
Man kan ju fråga sig hur det känns att se folk bokstavligen trampa på det vackra hantverk man åstadkommit. För mattvävaren är det dock ingen konflikt.
– Jag vill att man både ska se och bruka det jag gör, säger hon.
På sikt har hon en egen idé om att blanda trasmatteteknikens upprepade mönster i längre sisalmattor för grovköket.



Mätt i längd ligger Ingrid och Kina förmodligen rätt lika i utställningslokalen, Kina har dock betydligt fler verk på väggarna. Nästan samtliga bilder som hon ställer ut är tagna sedan 2007.
– En renhet och ett lugn i formerna, säger Ingrid om Kinas fotografier.
Hon gillar att gå nära och fånga detaljer, ljus och skugga och deras möten är det allra viktigaste i hennes bilder, berättar fotografen själv.
Motiven är stenskulpturer vars anleten nu börjar suddas ut, det är bilder på tre av 1900-talets ikoner som nu krackelerat av tidens tand, det är fotografier av husdetaljer som har några år på nacken. En bildserie innehåller blomknoppar som spricker. För att sammanfatta det hela kan man säga att den har som tema ”livet, döden och allt däremellan”. En beskrivning som Kina instämmer i.
– Jag är en person som reflekterar mycket, jag jobbar också mycket med människor, förklarar hon.



Med ord som får stöd av händernas gestikulering berättar Kina att hon just nu är förälskad i fotokonsten.
– Jag har ett oerhört stort behov av att uttrycka mig. Det har tidigare känts väldigt jobbigt att inte ha hunnit det vid sidan om arbete och familj. Men nu är det härligt att hålla på, berättar Kina Andréason som bland annat fått inspiration från Herta Hilfon.
För Kina behöver konsten inte bara visa upp det vackra, utan kan lika gärna innehålla det fula och det slitna.
– Jag har massvis med foton hemma med gatubrunnar i olika länder. Jag har många bilder på dörrar och vred. Jag har några naturbilder här, men förmodligen är jag på väg att överge naturen.



Om man i hennes bilder ska inrikta sig på det däremellan mellan livet och döden verkar öppningar vara ett centralt motiv, ett tema man kan tolka som en passage mellan två perioder eller skeenden. Till det har Kina Andréason egentligen inga kommentarer, mer än att hon verkar tycka att tolkningen är intressant.

Handlar dina bilder om sex?
– Nej, men det finns förstås med.
– Sen är jag förstås intresserad av det själv, säger hon med ett leende. Man kan se sex i fotografierna om man vill. Men om det beror på dig eller mig kan man aldrig veta.

 KENNETH ERIKSSON

 
 

080527
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst