Olle Schmidt, målningar och teckningar.
Galleriet på Vin Contoret i Tidaholm
Till den 23 augusti.


SOM EN STEN I SKON PÅ DEN GODA SMAKEN
 
Olle Schmidt målar berättelser

 

Det finns så mycket fint och hemtrevligt i Olle Schmidts konst. OM DET INTE VORE FÖR DET DÄR ANDRA! Det som skaver och stör. Det där som vränger och förvänder blicken exakt åt det håll där det som skulle gömmas och glömmas står. Som en sten i skon på den ” goda smaken”.

Olle Schmidts målningar är oftast berättelser. Här finns landskap, människor, politik. Man märker det inte först, ungefär som man inte ser skogen för träden. Men så befinner sig plötsligt det underliggande överst.
- Jag slutade på Valand 1994. och fick det stora Stenastipendiet samma år. Jag jobbar som målar och tecknare, men jag bygger också gärna objekt i mina utställningar. Jag bor och har min atélje i Boet utanför Ödeshög i Östergötland. 
Han jobbar bakifrån.
- Tänker som en scenograf. Börjar med fonden. Ibland blir det ett helt abstrakt rum, andra gånger en plats jag sett eller varit. Sedan placerar jag ut mina attiraljer som träd och hus. Sist kommer aktörerna, en person en hund eller en skylt. Skyltarna fungerar ju också som abstrakta målningar i målningen. 



Han
vill skapa komplexitet.
- Ett motstridigt innehåll. Det endimensionella är ju aldrig intressant. Jag vill att betraktaren ska gå in på den scen som mina målningar är. Jag gör val, skapar kopplingar. Jag har ett inre facit som jag jobbar med och mot. Däremot har jag aldrig en färdig skiss. Och det man ser är inte det det tycks vara. Jag gör mina egna överenskommelser i måleriet. Jag gör t ex en omsorgsfullt målad form i överdelen av en målning. Den har inte den minsta likhet med ett moln. Ändå ses det som ett sådant.



Vem är personen i din målning?

- Det är omöjligt att säga att det inte handlar om mig. Men man försöker ju ljuga så bra som möjligt om sig själv. Figuren i mina målningarna letar efter reglerna till den spelplan han befinner sig i. Och bilden, som t ex den med en ensam bäver som gnager på ett brutet träd,  laddas med flisor, spår och förhoppningar. Titeln kanske står för en illusion om framtiden. En bäver bygger också en framtid.
Målningarna har speciella titlar.
- Titeln ska skapa en dialog med bilden. Vi är ju dubbla som figurer Vi säger en sak, gör en annan och menar en tredje. Målningarna och deras brottning med  sina titlar handlar om det. Och jag bygger en speciell pjäs för varje bild.



Han vill ge en förväntad symbol ett nytt innehåll.
- Men ska man få ut något av mina målningar måste man satsa själv också. Mina målningar är filmiska på ett sätt. Jag vill skapa ett stillastående minidrama. Det märks att de handlar om någonting speciellt, och när de funkar blir man intresserad av vad. Man måste peta på mina målningar. Jag gillar dribblingar. Och betydelsemässiga glidningar och överlagringar. När jag har Clark Olofsson i en målning är det inte Clark Olofsson utan han som spelade honom på TV. Man kan tycka att det både har och inte har någon betydelse. Men viktigt är det.



Han har igen stil.
- Försöker tvärtom vara så stillös som möjligt. Jag målar alltid föreställande. För mig räcker det inte med måleriska gester och en intressant yta. Jag gillar historier. Men jag är totalt kass på att berätta dem med ord. Måleriet är mitt sätt att berätta.
- Många säger att de tycker at jag har en surrealistisk stil. Men det är ingen strävan eller syfte jag har. Jag försöker lägga mig mittemellan realism och serieteckningar.
Man kan uppleva hans målningar som vackra.
- Det finns ett sådant inslag. Sen ser man att de inte är så vackra som de ger sig ut för att vara.



Han visar teckningar också.
- De är mer direkta än målningarna. Kolet är snabbare än tanken. I teckningarna staplar jag bildmässiga påståenden på varandra. Blandar storleksförhållandena fritt. Jag får ett omvänt perspektiv som är vekningsfullt. Berättarmetoden är addition. Och läsningen börjar i botten och fortsätter uppåt.  I teckningarna återanvänder jag min symbolvärld. Det blir som at spela schack. Man flyttar samma pjäser och allt kan hända varje gång. Pjäs heter play på engelska och det passar mina bilder. Fel föremål är alltid på fel plats. Handlingen är ofta utanför bilden. Bilderna, oavsett om det är målningar eller teckningar, är i ett efterskede.



Framtiden rymmer spännande projekt. I Open Art i Örebro förstoras två av hans målningar till 5x7 meter och hängs upp på stan.
- Jag jobbar på en utställning tillsammans med min själabroder och målarkollega Lennart Hagbom. Vi målar tillsammans på samma målningar. Då kan man inte ta besluten själv. Vi bor långt ifrån varandra och pratar i telefon ett par timmar varje vecka. Och de bästa verken gör vi i telefon. Och två målare tillsammans blir en tredje målare. Vi ska ställa dessa gemensamma arbeten under rubriken Spåån  ur marginalen.
I höst ska han ställa ut på galleri Niklas Belenius i Stockholm.
- Det ska bli spännande och se vad jag kommer att göra för målningar dit. Men så ska det vara. Jag vill själv bli överraskad av det jag gör.

BO BORG

 
 

080608
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst