Prinsessor utan Panik
Kristina Abelli Elander och Gittan Jönsson
Läckö Slott, Lidköpings kommun
8/6-24/8


 ENERGIUTLÖSANDE KOLLISIONER

Humor och politik i släktskap
 


Humor och politik blandas på ett sätt som det slår både intellektuella och bildmässiga gnistor om. Och deras stilar, till det yttre helt olika, men med ett djupare släktskap än ytans, fungerar suveränt ihop, med många energiutlösande kollisioner och synnergier. Och undra på det. Kristina Abelli Elander och Gittan Jönsson är rutinerade konstnärer och gamla polare som gjort flera projekt tillsammans.

De har båda kommit att kopplas till feminism och konst med samhällskommenterande undertoner.
- Jag träffade Marie Louise och Carl Johan De Geer tillsamman med dem. Det betydde mycket för min utveckling som konstnär, berättar Kristina.
- Jag gick på konstfack under de politiska åren i slutet av sextio- och början av sjuttiotalet, så jag var mitt i vänstersoppans inspirerande mitt. Jag gick på reklamlinjen. Jag ville använda mina kunskaper till någon nytta så jag medverkade i arbetet med Historieboken, om i serieform skildrade världshistorien.  Sedan jobbade jag med marknadsföring av kläder på Mah-Jong, klädföretaget som gav den svenska ungdomsrevolten en egen look, säger Gittan.
- Och vi jobbade tillsammans med Marie Louise De Geers film Hello Baby.



Tillsammans gjorde de ett centrat verk i den svenska feministiska konsten på Kvinnokulturfestivalen i Gamla Riksdagshuset 1977.
-  Prinsessan Panik var ett statement. Det handlade om makt. Man kan se hur den hopsnörda och misshandlade prinsessan ändå har kraften att släppa ut ilskan över sin situation. Det var mycket punkattityd över henne, berättar Kristina.
 
-
Nu är vi gamla och mogna. När vi nu gör våra kommentarer till kvinnans situation och den snedvridna könsmaktordningen gör vi det utan panik. Men grundvärderingarna är desamma och det finns en röd tråd i det vi gör, även om verkens utseenden skiftar. Därför har vi döpt den här utställningen på Läckö slott till Prinsessor utan Panik, säger Gitta.
- Mina bilder med en dammsugande kvinna handlar om makt och maktlöshet, och en  förtvivlan och längtan efter förändring. Här finns t ex en porslinsfigurin där min dammsugerska suger upp och städa ut Läckös gamla krigiska förflutna, fortsätter Gittan.

-
 
Mina äldre arbeten som t ex Princessan Panik frustade av frustration och aggressivitet. Nu gör jag Aliens som är töntiga men fria. De är fantasifigurer. De kan upplevas som hotfulla, men de är vänliga. Och så vill ja använda kvinnliga tekniker som virkning för att skapa mina blommor och nätverk, säger Kristina.
- Jag kom loss igen som konstnär i början av nittiotalet med hjälp av Kristina, säger Gitta. Jag började måla friare och mera associativt. Jag vill ge det vardagliga en värdeförändring och betydelseförskjutning.
-  Vi ställer ut tillsammans för att vi gillar varandras konst. Samarbetet gör våra enskilda konstverk tydligare. Vi har också gjort en katalog och ett seriealbum tillsammans. Det är faksimil av en korrespondens. Det innehåller bland annat litet kvinnokonsthistoria och en berättelse från en resa till Berlin vi gjorde tillsammans.

Hur skulle de då karaktärisera varandras konst som kollegor och gamla kompisar?
-  Kristina är en av de bästa svenska konstnärerna. Hon är egen. Konsekvent. Träffar ofta mitt i prick. Hennes bilder slår knockout på betraktaren.



-  Jag har alltid gillat Gittans måleri. Det är ett bejakande måleri, fullt av krockande associationer. Jag blir alltid förvånad. Hon kommenterar samhället på ett stt som ala kan referera till.
Framtiden rymmer spännande projekt. Gittan Jönsson har vernissage på Krapperups konsthall den 14 juni.

- Jag ska vara ledig och umgås. Säger Krisina.
Sen planerar de ett nytt gemensamt seriealbum.

Hur är det för två gamla proggkonstdrottningar att ställa ut på ett slott?
- Det är helt fantastiskt att se Prinsessan panik i en slottssal, säger Gittan.
-  Och Gittans målning av t ex Drottning Kristina är klockren här, säger Kristina.
-      Och vi har aldrig haft så stor publik som vi kommer att får här. Nu blir vi äntligen folkkära, skrattar de. Det här gav mersmak.

BO BORG 

 
 

080619
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst