Lars-Erik Ström
Omstart. På allmän begäran.
Målningar, grafik och emaljer.
Västerplana Mejeri
13-22/6

ÖSER UR TIDEN
 
Lars-Erik Ström tillbaka
 

Lars-Erik Ström, Lidköping, tillhörde den absoluta eliten bland våra målare när han plötsligt, vid uppnådd pensionsålder slutade måla iför drygt 10 år sedan. Han slutade när han var på topp. Någon förklaring lämnade han aldrig och det gör han inte nu heller, upprepade och återkommande frågor till trots. Men ett står klart, han tillhör fortfarande våra mest spännande målare.

Nu börjar han ett återtåg med utställningen Omstart i Västerplana kulturhus. På allmän begäran.
- Jag är Östgöten som blev Västgöte. Jag är född i Norrköping 1929. Gick på Slöjdis i Göteborg 1948-1952 med bl a den legendariske Nils Wedel som lärare. Och därefter gick jag på Valand 1952-1956 med Endre Nemes som inspirerande lärare. På somrarna var jag till sjöss och gjorde resor till bl a Japan, Sydamerika och Europa.

-
Nemes var rätt lärare. Han ville inte pracka på mig sin metod utan hjälpte en att ta fram det man hade.
- En viktig utställning i början av min karriär var Poetisk Abstraktion som jag gjorde tillsammans med bl a Jan Stenvinkel.

Varför gjorde du en utställning nu?
- Jag hämtade mina motiv genom att ösa ur tiden. Jag ville se om de fortfarande håller. Och så var det verkligen ett stort tryck att få se mina grejor. Rubriken På allmän begäran var inte tagen ur luften. Och det är verkligen roligt att se vad folk tycker nu.

Vad menar du med ”öser ur tiden”?
- Jag har alltid målar i motvind. Plockat upp tidsaktuella saker som retat mig. Ord har varit min fixering och har stimulerat mig till skapande. Liksom rörelser. Och leenden.
- Jag gillar sånt som sticker u. Det började med poetiska abstraktion. Det är roligare, och intressantare, att försöka måla ”echaufferad” än ”svettig”. Ord som känns roliga att säga är också roliga att måla.




Som målare har han inget programocyh räknar sig som individualist.
- Jag är optimist och hoppas att målningarna förmedlar det. Att vara positiv är et sätt att leva och överleva. Jag har ingen stil , det är berättelsen som styr. Jag är en färgglad expressionist. Jag jobbar med kolorism med betoning på sinnlighet. Färgen och materialet är glatt. Och det funkar bra till mina sinnliga motiv. Det sinnliga är kvinnan. Jag vill skildra sensualiteten. Jag vill göra målningar som är lustfyllda både som motiv och till utförandet. Jag jobbar med hög färg och starka kontraster. Färgen ska vara lika rik som orden, men på sitt sätt. Jag öser på Och så har materialet självt ett eget uttryck. Och, och det är viktigt att påpeka, det började med teckningarna. Jag gjorde rörelsestudier och tecknade. Några sådana gamla teckningar finns på utställningen som en nyckel till det nya. Och det runda som ofta finns i mina målningar är ett knep för att sätta fart på rörelsen.



- Måleri är liv. Jag målade som en del av livet. Jag målade fort, det är mitt temperament. Jag kom på nåt jag måste fånga, och då måste det gå undan.
- På något vis är det naturalistiskt. Livet är ju rikt och allt möjligt och omöjligt finns. Jag har arbetat mycket med musikaliska och poetiska ord. Och inspirerat bland annat Lasse Dahlberg till hans musik.

Varför heter utställningen Omstart?
- Omstart började när jag låg på sjukhus. Den här utställningen är omstart. Jag tror inte jag ska börja måla igen. Livet är för rikt för att bara måla. Men man undrar ju. Har tiden förändrats, eller är det jag? Eller Båda? Men en sak är säker. Jag tycker att målningarna blivit bättre nu när jag får se dem. Den röda tråden i måleriet håller.

Vad blir du inspirerad av?
- Kultur är brett. Det är både allmänt och framför allt personligt. Jag är intresserad av masker. Det ger grova och tydliga drag. Det såg redan Picasso Och jag gillar verkligen Picasso. Han innehåller allt. Jag är antagligen inspirerad av Picasso. Men hur vet jag inte. Och jag målar ofta till musik. Jag gillar Erroll Gardner. Det är en glad jävel. Enkelt och glatt. Och jag gillar teater, dras till dramatiken. Mina målningar är dramatiska, ibland teatrala. Jag känner mig besläktad med teaterfolket. Målningen Trivselträngsel so jag skänkt till Västerplana Mejeri är ett exempel på det med många figurer ur teaterns värld.




- Jag gillar också konstnärer som David Hockney och Lucian Freud. Men nämner man namn på kollegor lämnar man det allmänna, där inspirationen finns. Och jag vill inte snäva in. Jag vill behålla öppna ögon, öppna sinnen och öppna spjäll.
Det finns mycket glädje och humor i hans bilder.
- Man löser många tankar med humor. Och jag har humor i färgen, t ex starkt rött och andra höga färger. Och titlarna förstärker humorn.
Till slut den obligatoriska frågan. Du slutade att måla när du blev pensionär. Varför?
- Har jag slutat? Det vet jag inte?

BO BORG

 


 

080623
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst