Chennet Juhlin
Måleri, grafik, objekt
Galleri Ivenholt, Läcköstugan, Lidköpings kommun
19/6-10/8


RÖRELSE OCH RYTM
 
Chennet Juhlin vill måla vinden genom målningen


 

Några hundra meter från Läckö slotts parkering finns ett minikulturcentrum sommartid. Det kallas Läcköstugan och där finns café, filial till en konsthantverksbutiken Röda Kappan, antikhandel och ett konstgalleri som heter Galleri Ivenholt.

I galleriet visas nu en utställning av en av skaraborgskonstens trotjänare, Chennet Juhlin. Det är måleriet som dominerar. Han visar ett tjugofemtal målningar, en del grafik och några objekt. De flesta har vi sett på utställningar förut, men några är helt nya.                                                         Grafiskt blad med munkar i Tibet
- Jag gör en samhällsengagerad bild om aktuella händelser varje år. Årets bild visar min gestaltning av munkarnas demonstrationer i Tibet. Arbetsnamnet har varit In Kamerun.
-  Jag visar också ett rykande färskt självporträtt. Jag ville göra ett porträtt mera rakt av, som en teckning i umbra med fläckar. Så tog målaren över och jag drog dit ett gulrött färgsjok som ett målarens tecken. Visst faan, jag är ju framför allt målare.
- Det finns också några nya fiskhuvuden, som är ett slags signum för mig.
I måleriet handlar det om färgens eget ärende.
- Det är rörelsen och rytmen jag jobbar mest med i måleriet. Jag har varit jazztrummis och det har satt sina tydliga  spår i bilderna. När målningen ser tafatt ut ger jag mig på den. Jag vill måla vinden som drar fram genom målningarna.



Han använder starka färger.
- Det sägs så. Svårigheten är att dra ner på sin färgskala och komma ner till det rena och det sanna. Jag har en målning av Munch som inspiration och ledstjärna. Han har gjort några färgstreck och man ser direkt att det är personer ändå.
Han har gjort många fåglar i grafiken och numera också i måleriet.
- Jag kallar den Rator (av att ratas). Med fåglarna kan jag skapa en hetsig rörelse. Annars är naturen mitt speciella motivområde. När jag började måla var jag nyrealist och målade efter foto.



När han kom ut i landskapet befriades han som målare.
- Där fann jag glimtar av den färglycka jag söker. Och jag fortsätter att envisas med att jobba ute i landskapet för det är där jag lärt mig att måla. Jag försöker fånga upplevelsen av en doft eller ett sting. Det gäller att inte peta för mycket. Det är livsfarligt. Man ska bara, det har jag lärt mig, ta med det som behövs.



Formen ska vara enkel, det är innehållet som ska vara komplext.
- Mina målningar handlar om poesin i naturen. Det finns en sanning om livet och utsattheten och den söker jag. Som tur är har man inget svar. Jag vill också försöka skildra naturens enorma krafter i t ex islossning och åska.
- Jag vill fånga en glimt av dramat när stormen blåser, träden är avskalad nakenhet och åkrarna är svartblå. Man tittar på några nedisade vasstrån som bildar en förstelnad kaktusform och helt plösligt kommer det ett jävla ljus.
En annan målning handlar om ett höstminne från Kiruna.
- Det var september. Jag hade målat en månad. Jag stod i en stor regnrock och målade akvarell. Sen kom en vind med ett regn av höstfärgade blad. Det blev en målning som sammanfattar min syn på naturens möte med kulturen.



Har du religiösa upplevelser av naturen?
- Nej för faan!! Jag var protestmålare när jag var yngre. På den tiden sa jag att jag hade ett budskap.
Nu målar han för sin egen skull.
- Det är ett behov jag har, jag kan inte vara utan måleriet. Men jag kan inte styra processen. Man får inte stå i vägen för vad målningarna vill. Det är inte jag som bestämmer. Kunskapen är att var lyhörd. Det är ett samspel.
Han strävar inte efter en viss stil.
- Jag är inte mycket för sådana benämningar. Men visst finns det ett sammanhang mellan mina bilder. Man känner igen dem och då finns det väl drag som skulle kunna kallas stil.

Symbolik?

- Jag har en hylla med torkade fiskhuvuden i ateljén. Och de är förstås ett slags symboler. 1975 flyttade jag till Kinnekulle. Och jag fiskade mycket i Vänern. På den tiden tog jag den nyfångade fisken och målade av den. Men efter en tid på Lofoten, där det låg fiskskelett över allt började jag måla fiskhuvuden. De har ett dramatiskt uttryck som liksom ropar på hjälp.
- Det talas ofta om Hans Wigert när man ser ser fiskhuvuden på målningar. Men, om nu det har nån betydelse, så tror jag att jag målade fiskhuvuden före honom.
Han har med  en enormt hög målning på utställningen.
- Det är en 4, 5 meter hög akvarell. Motivet är en kämpande gran. Den behövdes till en utställning i Skövde Konsthall. Och den passar här för den lyfter hela rummet.
Chennet Juhlin har jobbat som inköpare åt Västra Götalandsregionen.
-  Ja, men nu har jag slutat efter 8 år. Så nu är jag konstnär på heltid. Så jag ställer ut mycket.
Han har just avslutat två utställningar i Stockholm, måleri på Galleri Helle Knutsen och grafik på Grafiska sällskapet. Och nu väntar utställningar på Konsthall Pelles Lusthus i Nyköping, och utställningar i bl a Karlstad, Göteborg, Skövde  m fl platser.


BO BORG

 






 


080625
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst