GALLERIROND våren 2005

Sintra
15/1–9/2 2005

Monica L Edmondson



Känslan av ett vinterrum är viktig för Monica L Edmondson som arbetar med glas och textil i Tärnaby i Lappland. Men intresset för glas väcktes på andra sidan jordklotet under hennes vistelse i Australien, där hon gick Canberra School of Arts i fyra år.


– De trodde att jag som svensk kunde glas. Jag har vävt tidigare men inte konstnärligt. Det var glaset som fångade mig. Men har man drivkraften att uttrycka sig kan den ta vilka former som helst, säger hon.
Uppvuxen norr om polcirkeln är umgänget med snö och kyla en daglig förutsättning och det var laggarna som förde henne ut i världen. Hon kom som skidlärare till en skidskola i Snowy Mountains i Australien via en sejour i Japan.
I skidorten Jindabyne började hon dejta sin arbetsgivare Simon som blev hennes make och följde med tillbaka. Men dessförinnan förde ödet henne in på motsvarigheten till Konstfack i den australiska huvudstaden.
– Jag lärde mig massor. Att se på ett annat sätt. Det har betytt allt för mig, säger hon om skoltiden.
Sedan några år har Monica egen verksamhet i en ateljé i Tärnaby. Hon kallar det inte hytta eftersom hon inte arbetar med flytande glasmassa. Hon blåser men från det kalla glaset som hon värmer upp successivt.
– Jag tror inte någon i Sverige jobbar på det viset.
Monica utgår från fyrkanter, ett slags pusselbitar som kallas murrini. Det är en gammal teknik som romarna förde med sig hem från Egypten år 0.
– Det gick ut på att glaset skulle likna ädelsten.
Hon skär och lägger kallt glas som hon drar ut i långa moasiksträngar. Hon formar de små pusselbitarna till en skiva och smälter ihop dem för att få en ring och slipar den. Sedan böjer hon ner den i en ugn.
Sen kan hon göra en cylinder och börja blåsa.



– Jag slipar bort den reflekterande ytan för att få den att absorbera ljuset mer. Ljuset dras in i stället för att studsa på ytan, säger hon och framhåller att man ska känna på de stora faten och kärlen.
– Diamanthjulen som jag slipar med ger en viss struktur på ytan, det är som när man håller på i trä.



Styrningen av processen är viktig och kräver ibland omformning. Hon tycker om att det tar mycket tid.
– Under tidens lopp kan jag få fram något i objekten själva som hör till dem. Det kan bli något som inte ens jag tänkt på och inte tagit med i skissen. Det kan bli bättre och ibland allra bäst. Man ska ge det tid.
Monica är same och plockade ut en detalj ur samernas dräkt, kolten, som hon arbetar med i glaskonsten. Det är en lite kvadrat från baksidan av halsen med vilka hon för in starka färger av blått, grönt och rött.
– För mig representerar det centrala i livet. Allt har att göra med eld, kärlek, liv, kyla och värme.
Hon kombinerar murrinitekniken med en teknik som kallas roll-up, utvecklad av henens lärare på skolan i Canberra. Det handlar om att rulla upp en försmält rektangel på blåspipan. Hon gör också skulpturala långa konkava former, kallade Line of Winter.

JAN BERGMAN


Monica L Edmondsons hemsida: www.edmondson.se