Marta Runemark
Roj Friberg
Galleri Gullmarn
Gullmarsberg, Skredsvik vid Uddevalla
29/6-27/7

 
FÅR PATINAN ATT GLÄNSA
Marta Runemark tar gammalt och gör nytt
 

Hon har blivit något av en sakletare. Både av intryck och av passande material till sina skulpturer. Efter 15 år som konstnär ställer Marta Runemark ut tillsammans med sin far Roj Friberg.

Okända djur hade utställningen kunnat tituleras om det enbart handlat om Zenitstipendiaten Marta Runemarks arbeten. Hästar med vingar, anskrämliga fåglar, St Göran och draken samt bältdjuret som ju hör hemma i Australien.



Marta Runemark visualiserar det som från vår nutida nordiska horisont kan vara svårt att se. Men det är snarare nöjet och välbefinnandet som är ledstjärnan. Har gamla grejer fått en viss patina över sig blir de extra intressanta i hennes ögon.
– Jag tog en gammal väska av krokodilskinn till bältan för ytstrukturens skull. Oftast funkar det inte, men denna gång gjorde det det, berättar Marta Runemark glatt.
– Bältan är ett mytomspunnet, intressant djur. Lite fula, och väldigt rara.
Sakletaregenskapen kom också till nytta under en resa till Kreta där hon fann ett högt gräs vars rot passade bra för ändamålet till hennes skulpturer.
Nämnda häst med vingar har Leonardos häst som utgångspunkt, 1400-talssnillet gjorde ju många uppfinningar där några handlade om människans kamp för att kunna flyga.
– Jag blir inspirerad av hästen och bygger en egen variant där jag lagt till saker från andra håll, berättar hon.



Albrecht Dürer som är mest känd som en mästare inom träsnittstekniken på 1400-talet har även han lyfts fram av Marta Runemark. Dürers noshörning finns med på galleriet i en tredimensionell upplaga.
– Alltid gillat Dürers noshörning, när han tecknade den hade han ingen modell utan hade bara fått den beskriven för sig, säger hon.
Skulpturerna bygger hon i blandteknik, det kan vara av papier maché, hönsnät och gamla tapeter. Hon vill få igång en dialog mellan betraktaren och verket och att skulpturen i sig ska bära på mycket stämning för att dialogen ska komma igång i mötet med betraktaren.
Att hon skulle ägna sig åt skulptur har hon länge känt genom sina händer. Några kurser i keramik har hon hunnit med, och där har hon känt sig hemma.
– Det är bara något som stämmer överens.



Annars började hennes skulpterande på en målarskola i Falkenberg där hon gick en kort tid. Högre utbildningar som exempelvis Valand har hon sökt till men inte blivit antagen. Något som hon inte ser som någon nackdel i dag.
– Nu är jag glad för det, jag tror att mitt uttryck hade inte blivit detsamma om jag gått på Valand.
Efternamnet Friberg har hon bytt bort för att bli sedd som självständig konstnär och bedömd efter egna meriter.
– Efter 15 år som konstnär på egna ben känns det okej med en utställning tillsammans med Roj.
Frågorna om hennes konstnärskap och tankarna bakom hennes arbeten tycker hon är svåra att svara på. Men hon vet vad hon vill jobba mer på för att utvecklas som konstnär.
– Jag har lätt för att överarbeta skulpturerna, ska försöka rensa upp lite och hitta ett renare uttryck, säger Marta Runemark.

KENNETH ERIKSSON

 
Läs om Roj Friberg  >>>


Zenits kulturstipendiat 2008 >>>


080706
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst