I ilvas lustgård
ilva Vallström, måleri
Eva S Andersson, fotografi
Galleri Floras Rike
Göteborgs Botaniska Trädgård
5/7-28/9


"JAG MÅLAR MED BLOMMOR OCH BLADER"


Trädgården är ilva Vallströms palett



Foto: Eva S Andersson
 
Morgondimmorna lättar mycket långsamt under det att konstnären ilva Vallström och fotografen Eva S Andersson guidar mig runt i ilvas trädgård, enastående i flera bemärkelser. Inte minst för att den ända från första början varit tätt bevuxen av snedvuxna, vindpinade enbuskage. Denna vårdag, med ljusets ankomst dröjande bakom diset, visar sig trädgården redan från sin bästa sida.

– Tomten är inte så stor till ytan, men när vi köpte sommarhuset vid Bua Strand för snart trettio år sedan, bestämde vi att barnen skulle få en förunderlig lekplats. När vi klippte upp de vrenskande enbuskarna inifrån växte ett labyrintiskt tunnelsystem fram. Buskagens toppar kapades till ett platt tak, för att öppna husets bländande vackra utsikt mot havet. Sedan tio år bor vi här året om.
Ett TV-team från Gunnels Gröna var här under en hel vecka när trädgården stod i full blomning. Sommartid avlöser grupper av besökare varandra; man kan ringa och beställa tid för att få vandra runt i enarnas hemlighetsfulla gångar.
– Hela huset och hela trädgården är min ateljé, skrattar ilva, som alltid stavat sitt förnamn just precis så, med litet i.



Fladdrande av och an framför mig, från blomma till blomma, i enarnas dunkla gångar mellan träd och buskar, liknar hon en färgstark fjäril. Jag följer henne hukande i halvskuggan genom finurligt konstruerade tunnlar. Då och då hejdar hon sig plötsligt, böjd över en växt.
Med omisskännlig erfarenhet förkunnar hon växternas latinska och svenska namn, sprudlande av nyfiken iver riktad mot allt som är på väg upp. Det gäller att hänga med i svängarna.
– Här kommer kungsängslilja, Frittilaria meleagris, och där har du Helleborus foetida, och niger, julrosor! Jag har satt blåsippor till höger och vitsippor till vänster. Och titta där, bara ett litet stycke in kan du se både röda och vita blåsippor!
– Jag har lagt ut kottar och barr i gångarna för att hindra gräset att ta över. Det är det enda som fungerar.
I hennes senaste trädgårdsrum finns bara låga växter.
– Ja, myskmadra, harsyra, svartbräken, cassiope, andromeda och en hel del andra småfinesser.



I ett annat rum samsas spetsbräken med rhododendron i diskreta färger. Ett tulpanträd reser sig mitt emot ett grönt apträd, så kallat för att det är det enda träd som apor, av begripliga skäl - mycket spetsiga barr - aldrig sätter sig i.
Fotografen Eva S Andersson slår sina egna lovar, då och då dyker hon djupt in bland späda växter för att i sin kameralins fånga in ett blad, en blomma eller en spröd fröställning i det trolska förmiddagsljuset. Eva är en professionell, välkänd fotograf i trädgårdskretsar. Hon har tagit mängder av bilder för specialtidningarna i ämnet, men också de fotografier som beledsagar utställningen om ilvas trädgård. 
Oavbrutet bollande frågor mellan sig, om en eller annan blommas namn eller egenhet, stannar ilva och Eva då och då till för att undersöka och prata ihop sig om ursprung och placering. Promenaden genom ilvas svala gångar ger mersmak; det är inte svårt att föreställa sig den halvt dolda trädgården, om en månad eller två, som en frodig och expressivt blommande lustgård.



En hög och risig en, som ilvas dotter Nike vill bevara i dess ursprungliga skepnad, har blåst ned under årens hårda stormar och är nu åter noggrant uppbunden.
– Jag gör allt vad jag kan för att rädda den.
Våren är verkligen på gång; små knoppar lyser till överallt, i varierande närhet till myllans svärta. Ormhasseln blommar ikapp med gullvivor av allehanda slag och andra mer eller mindre sällsynta vårblommor. Misteln grönskar, och dessutom har vi skådat både järnsparv och rödhake. När vi kommer ut i ljuset i en av trädgårdens gräsbevuxna oaser hejdar sig ilva. Med darrande finger pekar hon mot en enbuske.
– Titta, viskar hon. En kungsfågel! Oblygt hoppande från gren till gren tar sig den sällsynta lilla fågeln sakta men säkert allt djupare inåt i enarnas tätnande dunkel.
Dimman har lättat helt och hållet. Havet glittrar.
Ilva hämtar såväl motiv som inspiration från trädgårdens myllrande växtlighet och från havet.



– Jag målar med blommor och växter; de är min palett, skrattar hon. Jag målar både akvarell, pastell och olja. Ofta hjälper mig ett fotografi att minnas. Sedan börjar jag arbeta med oljefärger och krita. Jag skrapar och bearbetar mig metodiskt inåt i målningen, mot ett stadium då jag känner mig nöjd.
– Det är också väldigt spännande att arbeta med akvarell här vid havet; ljuset förändras hela tiden i olika väder, ingen dag är den andra lik. Hav och himmel skiftar ständigt, berättar ilva.



Inomhus dignar väggarna av målningar i olika format och teknik, de allra flesta av hennes hand. Ateljén ligger en trappa upp, med utsikt både utåt mot havet och inåt mot klippor och berghällar. Bland färgtuber, penslar och ramar, står ett gammalt skåp i rött, därtill kurbitsliknande bemålat åt dottern Nike. Ovanpå det står rader av krukor med kvinnofigurer som ilva målat.
– Det där är mina tjejkrukor; bara tjejer förstås. Blåklintsflickor, blåklockstöser och fuchsiatjejer omsluter växterna här uppe i ateljén med fuktig jord och näring, småler ilva.


ANDERS THURESSON     
 
 

080706
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst