Steve Bettman
Akvarellmåleri
Galleri Art On
målar i galleriet
16-23/7


MÅLAR AKVARELLER FRÅN HAGA TILL PRAG
 
Steve Bettman tilltalas av det sponana

 

Ursprungligen från staten Oregon i nordvästra USA drömde han för många år sedan om surfing, reste till Hawaii, och slog sig ned i Honolulu under fem år. Så träffade Steve Bettman en svensk flicka på Fiji och flyttade så småningom till Sverige. Nu delar han tid mellan familjen, måleriet och sitt arbete som bild- och språklärare och bor i Haga varifrån många av motiven hämtats.

– Om det är något jag saknar från tiden på Hawaii, förutom surfandet så är det oceanen. Det stora havets ständiga närvaro gör upplevelsen av världen mycket, mycket större. Men det var för dyrt och för farligt att bo med barn i Honolulu, hajarna kom som stora stim, alldeles för nära stränderna.
– Vanligtvis skissar jag innan jag börjar måla, men jag är så ivrig att komma igång med själva måleriet att penseln ofta hinner ifatt blyertspennan. Ibland målar jag också abstrakt, men inte så ofta. Just nu målar jag på ett Fabrianopapper men föredrar egentligen Marches vars gräng och varierande hårdhetsgrad passar mig bättre.



På internet (Cedar Street Gallery i Honolulu) kan man se flera intressanta exempel på Steve Bettmans tidigare måleri.
– De är de som jag inte lyckades sälja, de som blev kvar, skrattar han självironiskt. Jag var bara en mycket liten fisk i en jättestor damm på den tiden, säger han och fortsätter:
– På universitet där läste jag oceanografi och psykologi men inte konst trots att jag målade jättemycket. Men jag var väldigt engagerad i Water Colour Society, var till och med ordförande där under en tid. Sällskapet drog till sig många målare och bidrog på många sätt till att förena oss. Vi hade workshops, utövade kritik och utsatte oss för olika bedömningsformer av vad vi målat. Det var min konstnärliga skola; alla dessa kritiska röster blev ett bra sätt att ständigt lära mig mer och mer.
– Många av den här utställningens bilder är målade i Prag där jag har en god vän som fungerar som mentor för min konstnärliga utveckling. Vi har målat mycket tillsammans i den här vackra staden. Hans konstnärliga utveckling började också med workshops, men i Kalifornien, i en skola för akvarellmåleri. Han brukar blanda sina färger direkt på akvarellpapperet!



– Akvarellmåleri är en svår konst därför att den kräver sådan snabbhet. För det mesta brukar jag måla i ungefär en och en halv timme, men man kan säga att det tar en timme att göra en akvarell. Om andra konstarter kan liknas vid en skivinspelning av musik, där ingenting kan förändras är akvarell mer som en levande konsert där vad som helst kan hända.
– Det krävs en viss brådska när man målar med vatten eftersom det droppar och rinner och torkar ut men denna brådska leder till en spontan kreativitet. Den leder också till en viss mängd risktagande och det är det som gör akvarellmåleriet så intressant. Spontaniteten är det som gör akvarellmåleriet så utvecklande och personligt.



När Zenit kommer på besök håller han på med en målning utifrån ett vykort som skildrar Prag om natten. Det stora slottets kontur uppe på kullen breder ut sig som ett vitt band högt över stadens hus. Högst upp en blå himmel med lätta moln, längst ned vattnet med stadens ljus speglande sig i djupet, en veritabel utmaning för en akvarellmålare.
– Jag måste börja med de ljusare partierna och sedan gå till motivets allt mörkare delar. Det kan låta självklart, men husens färg blir inte bara svarta i skymningen, de äger en komplex skala mellan rött, indiskt gult och ockra. Även om jag här målar från ett vykort måste stadens verkliga ljus få komma till tals för att bilden skall bli levande. De partier som framstår som svarta målar jag i lager på lager av nyanser för att undvika en muddig känsla, det är jätteviktigt.
– Det är en helt annan färgskala i Sverige jämfört med till exempel Hawaii där havet skänker både hus och människor helt annorlunda dagrar. Skarpt solljus ger förstås också skarpare kontraster mellan ljus och skugga, men det är inte bara det; intressant är också att mer medvetet arbeta med förhållandet mellan papperet och färgen. Fenomenet "granulation" är ett exempel, att måla med färger som rinner ned och lägger sig till rätta i akvarellpapperets gräng. En del färgpigment förenar sig bättre än andra med papperet, de är alltså granulerande; vissa andra färger går till och med att plocka upp med en torr trasa. I övrigt lägger de sig som djuptryckta i papperet och stannar kvar djupt in i bomullsfibrerna.



– Länge betraktades akvarellmåleriet bara som skissmedium för oljemåleriet, det var förstås också lättare att bära med sig. Nuförtiden har akvarellen etablerat sig i högre grad som egen konstart, men har fortfarande betydligt lägre status än till exempel oljemåleri. Men med tanke på akvarellmåleriets svårighetsgrad ligger denna tyvärr, underligt nog, prismässigt långt under andra konstarter. Bland annat därför är det fortfarande svårt att leva enbart på min konst, avslutar Steve Bettman.
Fram till 23 juli kan man besöka galleriet och se honom i full aktion med akvarellmålning.


ANDERS THURESSON
 


 






080720
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst