Sitt vackert
Renata Francescon
Keramisk konst
Curator: Mats Jansson
Galleriet Rörstrands Museum, Lidköping
19/7-24/8


PALLAR MED PERSONLIGHET
Renata Francescon arbetar med kvinnans status

 

r att en utveckling ska komma till stånd krävs vägröjare och experimentatörer vars konstnärliga språk skaver och känns ovant i början.
Just nu visas utställningen Sitt vackert med aktuella arbeten av Renata Francescon ( f 1962), en intressant och nyskapande keramiker på Galleriet i Rörstrands museum.

Hon har italienskt påbrå. Bodde i Italien 1973 -1989. Läste bl a japanska på ett italienskt universitet.
Då gjorde jag ett projektarbete om tidig japansk lergodskeramik. Jag provade på materialet och teknikerna. Och kände direkt att det var rätt för mig. Det var så min bana som keramiker började.
När hon återvände till Sverige gick hon på Kapellagården ett år. Däefter på HDK 1994-1999. Hon började med brukskeramik. Specialiserade sig på cylinderformer utan hänklar. Och så jobbade hon med vedeldade ugnar och anagamabränning.
Jag gillade vedeldning för att man inte kan styra processen fullt ut. Man kan ha sin vision, men det händer oväntade saker.



Hon gjorde skålar och muggar. Och efter ett par år på HDK stora cylindrar.
Mitt examensarbete bestod av stora ringlade cylindrar. Temat kretsade kring nakenhet, enkelhet och tomhet. Redan här började jag jobba med ljus och skuggeffekter, ett tema som följt mig sedan dess. Jag jobbade också med uppbrutna cylinderformer.
Hon höll ihop sina arbeten seriellt, med moduler och upprepningar.
Massverkan ger spänning. För mig ska det antingen vara en solitär eller en stor serie. Lagom är ointressant för mig.
Utställningen på Rörstrand heter Sitt vackert och kretsar kring ett tema med pallar som grundform.
Jag jobbade i Kina 2005. Där ser man pallar överallt. Pallen blev en markör för mig. Pall är lågstatus.
När hon kom hem från Kina såg hon en vacker kvinna på en barpall.
Hon satt i en sittvackert posé. Och jag tänkte: Har vi inte kommit längre än till de här  könsstereotyperna?
Så jag började gör mina pallar. De är sneda, skeva och vinda. Det ger dem personlighet. Något väsensliknande. De vinglar, kan inte ens stå snyggt. Det blir bilden av vad en kvinna ska leva upp till. Att försöka vara vacker i alla möjliga och omöjliga lägen.



Hon jobbar med kraftfulla glasyrer.
Mina glasyrer rinner i tjocka sjok. Jag lägger på mycket glasyr i tjocka lager. De är brända upp till fyra gånger. Det vackra bandas med det äckliga i den processen. Jag jobbar som om pallarna skulle bli målningar men infärgade transparenta glasyrer.
Hon gör ytan av blomblad. Inte rosor den här gången utan luktärtsblad av vit porslinslera.
Jag monterar den på en stomme av stengods. Bladen gör jag av lergodslera. Jag vill modellera dem till att skapa rörelse i ljus och skugga.
Hon jobbar idébaserat med tankefigurer som skörhet, nakenhet och mänsklighet.
Det handlar om en kvinnlig problemsfär, men jag vill inte göra stora eklaterade feministstatements. Jag ger snarare inviter till tankar. Färgerna är inte i första hand symboliska, utan kommer ur min lust till färgen. Jag vill att det ska vara lustfyllt fast allvarligt.



Hennes kolonilott har sin betydelse.
Jag är mycket intresserad av trädgård och har en koloniträdgård. Jag har byggt upp mina sjuttio kvadratmeter efter samma principer som ett konstverk. Och jag älskar dess dofter och färger. Det gör nog mitt bildspråk organiskt.

Den eviga frågan om konst eller konsthantverk?
Jag är en konstnär som uttrycker mig i lera. Jag kan lera och det är för mig ett språk jag kan utveckla och  fortsätta arbeta i. Jag är kanske inte nyskapande, men mycket nyfiken. Och jag har utvecklat en stil. Jag tror man känner igen mina verk på bräckligheten. Och jag vill jobba med hela rummet med mina verk.



På utställningen finns förutom pallarna ett verk på en vägg med ett myller av grodor.
De är män allihop. Några har kronor. De klänger på varandra och liksom ropar på uppmärksamhet; Ta mig, Ta mig! Det handlar om att var överst och ta sig fram. Jag vill jobba med humor, fast det handlar om allvar.



Efter det här ska hon delta i vandringsutställningen Voices som presenterar svenskt konsthantverk internationellt och har vernissage i Washington i september. Och så blir det konstmässa i London. Och en utställning i Paris.
Jag funderar på att låta den vita porslinslera jag jobbat med länge vila ett tag. Och gå över till svart.

BO BORG

 
 

080720
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst