Bild
Torpa Stenhus, ladugården
Ulricehamns kommun
31/7-12/8


MASSIV BYGGNAD FÅNGAD I LJUS OCH FÄRG
 
Småländsk kvartett tolkar medeltidsbyggnad

 
 
Målningar och verk som kompletterar varandra och en kvartett som har trevligt tillsammans. Efter att den gemenskapen uppstått har den småländska kvartetten nu gett sig på att göra sina egna tolkningar av Torpa Stenhus, i vars ladugård också utställningen visas.

Föga förvånande skiljer de sig fyra åt individuellt genom temperament och uttryck. Mest lika är Christer och Monica, men så är de också gifta med varandra och bär efternamnet Hiljemark.
Båda gillar de blandteknik, olja och akryl dominerar. Monica säger att hon inte är främmande för att lägga till tyg eller sand i sina verk, medan Christer även gör skulpturer som har järn eller trä som utgångsmaterial.


Christer Hiljemark

Han föredrar rena stiliserade ytor, där spelet med ljus och skugga ger olika perspektiv. En av de större målningarna är en sådan lek med illusionen och det tar en stund för ögat att orientera sig.
– Den fyrkantiga formen trollbinder mig. De där rishögarna är nog undantaget, säger Christer Hiljemark med ett skratt och pekar på en serie målningar som är inspirerade av det första intrycket av Torpa Stenhus när stormfällda träd bildade ram kring infarten till egendomen.
Geometrin kännetecknar även Monicas målningar. Motiven är hämtade från stenhusets källare, fönstergluggar med ett flödande varmt ljus får betraktas genom ett järngaller.


Monica Hiljemark

– Vackert och tragiskt på samma gång, säger Monica om de livsöden som utspelades i Torpas nedre räjonger.
Hon konstaterar att hur livet gestaltades berodde mycket på vilka som var föräldrar. För många innebar livet ett arbete under marknivå på egendomen. Inte som straffångar men ändå utan större möjligheter att ta sig därifrån.
Bortsett från det arbetar Monica Hiljemark mycket med varma och kalla färger. Med geometrin inom måleriet har hon en livslång kärlekshistoria.
– Jag älskar Paul Klee, det har jag gjort ända sedan jag gick i skolan, berättar hon.
Grått och mer lågmält måleri finns det också plats för, utan att det för den sakens skull är grått och lågmält.


Maiet Jacobsson

Maiet Jacobsson har fångats av färgerna i muren.
– Jag gillar sten och berg, favoritlandskapet är Bohuslän, säger Maiet som är född och uppvuxen i trakterna av Kullaberg i Skåne.
I likhet med de flesta som besökt Torpa Stenhus har hon blivit förtjust i omgivningarna.
– Att komma till inlandet så här är en utmaning, säger hon med ett leende apropå sitt sydvästsvenska ursprung.
Även Maiet Jacobsson blandar olika tekniker som oljepastell och akvarell, om än inte alltid i samma verk.
– Jag gör ofta samma motiv i olika tekniker för att visa vad som skiljer.
Guidade turer är bra för att lära känna medeltidsslottet Torpa på ett bättre sätt.
– Men det är inte nödvändigt för att känna stämningen av historia när man kliver in, menar Bosse Blomén Svensson som använder sig av akvarell och blyerts i sina bilder.


Bosse Blomén Svensson

– Det är den förtätade stämningen i huset jag velat komma åt, berättar Bosse som också är den som kläckte idén att de fyra skulle ägna sig åt att tolka Torpa i bild under ett år.
Han är den som tydligast arbetar med ljusets alla toner i sina bilder, något som har sin grund i intresset för det klassiska nederländska måleriet med Rembrandt och grabbarna.
Ljuset i byggnaden skiftar mycket i karaktär, från dramatiskt till melankoliskt beroende på årstid och tid på dygnet, berättar Bosse som dock ser själva byggnaden som en konstant i denna skiftande atmosfär.
– Huset står där hela tiden som ett fast monument.
Hans bilder har i likhet med de övriga i kvartetten inga människor som medverkar, exempelvis i tidstypiska dräkter.
– Har lekt med tanken, men har inte fått några idéer, säger Bosse Blomén Svensson och antyder att det kan bli nästa steg i utvecklingen.

KENNETH ERIKSSON

 
 

080802
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst