EN NESTOR MED KÄNSLA FÖR LJUSET
Tore Ahnoff en länk i västsvenska konsttraditionen

 
Tore Ahnoff är en viktig länk i den västsvenska konsttraditionen. Valand, kolorismen, landskapet och ljuset har alltid varit grogrunden i hans konstnärskap och det finns en tydlig samhörighet med det kulturella stråket, som löper genom Danmark, svenska västkusten och södra Norge. Han är idag över 90 år  och kan blicka tillbaka på ett intressant och mångfacetterat arbetsliv och har ett unikt perspektiv  på konstens villkor och utveckling från hela sin verksamhet som konstnär.  Han har alltid följt yngre generationers konstnärer med stort intresse och med respekt för deras olika uttryck. Han har också alltid varit nyfiken på verkligheten, deltagit i samhällsdebatten och ständigt arbetat för att kunna vidareutvecklas.

I Göteborg har han utfört stora offentliga uppdrag i betong, emalj, måleri och relief. Bland många utställningar i Sverige och utomlands minns vi samlingsutställningen 5 Göteborgare (1984) som blev en stor framgång i hela Norden.
I vintras genomförde han ett kraftprov med utställningar både på Galleri Majnabbe och Konstepidemin med kort mellanrum. De visade tydligt ett väl behärskat måleri, fullt av ljus, atmosfär och tidlös spänst. Bakom ligger en mångårig yrkesverksamhet och den ödmjukhet som följer av djup kunskap och erfarenhet.
Efter studentexamen i Göteborg studerade han vid Valands Målarskola 1937-43 och välkända målarkamrater var bl a Olle Skagerfors, Carl-Erik Hammarén och Bengt Kristensson. Det var en tid med osäkra ekonomiska förhållanden utan möjligheter till studielån eller stipendier, men den som var begåvad och fattig kunde bli frielev .



Tore Ahnoff var tidigt en mycket skicklig tecknare och grafiker, men idag är det främst måleriet i olja som dominerar.
– Jag har alltid tecknat och varje måndag tränar jag mitt öga och min hand vid krokiövningarna på Galleri Majnabbe. Arbetet pågår ständigt och pennan måste vara igång för att få flyt och säkerhet i uttrycket. Jag behöver därför inte sätta igång och måla inför en separatutställning. Det finns alltid  färdiga bilder att välja på.
Med en stor känslighet och lyhördhet förmedlar han sina intryck från utlandsresor, från västkusten och från Ölands karga ostsida. Han rör sig ofta mellan slättlandskap med öppna horisonter och trädgårdsrum med intensiv förtätad grönska eller friska formfasta vinterlandskap. Det är ett sinnligt och doftrikt måleri med laddade färgklanger och en varm, ibland nästan fransk atmosfär, som skapas i ateljén ofta utan  minnesskisser. Ölandsbilderna kan bli till i Göteborg och tvärtom.


Friluftsmåleri på Öland

Intresset för pedagogiskt arbete har alltid varit stort och under en 10-årsperiod 1961-71 var Tore Ahnoff föreståndare vid Valands Målarskola. Valandstiden var intensiv och han var ständigt upptagen med skolarbetet, med många elever och med konstutbildningens organisation. Här fick han följa en ny och spännande konstnärsgeneration, som i samband med studentrevolten prövade och kullkastade vedertagna begrepp. Det var en vitaliserande tid, då många nya arbetsmetoder infördes.
– Det är märkligt att jag ändå hann med ganska mycket. Men det gällde att resa bort snabbt i början på sommaren annars blev jag fast med administration och elevkontakter. Det tog aldrig slut. Min uppgift på skolan var främst att ge eleverna möjlighet att utvecklas i frihet med hjälp av en kvalitativ och allsidig undervisning. Att teckna modell skärper verkligen iakttagelseförmågan, men den som ville kunde prioritera på annat sätt. Jag har följt många elever under årens lopp och haft ett gott förhållande till dem. Alla är bra konstnärer idag på olika sätt.
Under  åren har det blivit många både korta och långa resor i Sverige och utomlands och årliga sommarvistelser på sydösta Öland, som på sikt gett nya vinklar i arbetet.  Han har oupphörligt strävat efter en större frihet mot sig själv, mot motivet och inom det egna måleriet.
Resultatet har blivit bilder med ungdomlig friskhet och styrka i expressiva och ibland fiktiva uttryck för vår verklighet.    Gärdesgård och grannens, olja. Foto: Claes Jansson
En bild kan komma till som friluftsmåleri utan att vara avbildande. Den byggs istället upp med en stram struktur och med ett abstrakt skelett i botten. Den kontrollerade och rensade ytan är en förutsättning för den konstnärliga friheten.
– Man kan givetvis sitta ute och måla och  utgå från verkligheten, men i en konstbild får det inte finnas några onödiga streck eller någon löslig form. Konstnären väljer och sorterar sina intryck. Allt ska ha sin mening  och ljuset måste kunna möta formen på rätt sätt för att upplevas som magi. Vissa färgkombinationer ger ett spel som berör vårt nervsystem på ett speciellt sätt. Färgerna blir helt olika om luften är tjock och tät eller tunn och klar. Vissa väderleksförhållanden  kan skapa ett färgrikt  skimmer, medan andra uppvisar en stummare skala.  Jag är nog präglad av de franska konstnärerna Corot och Bonnard som på ett speciellt sätt kunde lyfta fram atmosfär och luft.
Tidsandan och inställningen till  konst har förändrats mycket under de senaste decennierna.
                                               Snösluttning i sol, olja. Foto: Claes Jansson
Det finns ett större antal verksamma konstnärer idag och konkurrensen är mycket hårdare, men samtidigt är möjligheterna till ekonomiskt stöd bättre.
– Unga konstnärer har det nog svårare idag. Det är så mycket som påverkar utifrån och nya kommunikationsmedel och medias roll har radikalt förändrat tillvaron. Trender, stilar och tillfälliga uttryck avlöser varandra snabbt och marknadsföring har blivit en del av konstnärens vardag. Det har blivit dyrare och kräver nya kunskaper att vara konstnär. Konstbegreppet har också vidgats och fått en global innebörd i takt med tidens förändringar med avancerad teknik, nya material och en annan anpassning till den rådande ekonomin.
Vi är ett uttryck i tiden och konsten befinner sig i ständig utveckling som ett pågående forskningsprojekt. Det är konsten som pekar mot framtida möjligheter.

GUN HELLERVIK

 
 

080820
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst