Alf Nilsson & Egil Gry
Två generationer visar måleri och skulptur
Kulturhuset, Mölnlycke 30.8 – 16.9 2008

 


SAMTAL MELLAN BILDER
 Far och son ställer ut tillsammans

 
Skådespelaren Alf Nilsson har alltid målat och skulpterat, i över sextio år har han hållit igång både pensel och - yxa. Ja faktiskt. Hans ofta grovhuggna, ibland också mjukare, mer finlemmade, skulpturer har yxan som enda verktyg.
– Den måste förstås vara rejält vass, skrattar Alf Nilsson med sin karakteristiskt djupa, kraftfulla malmstämma.

Han är fortfarande aktiv som skådespelare, senast spelade han huvudrollen i en Mobergspjäs på Växjö Regionteater. Sedan sju år tillbaka medverkar han också på Västanå Teater i Värmland.


Målning, Egil Gry

Genom åren har han haft drygt tio separatutställningar, men nu var det ett tag sedan senast. Tre nya målningar har han gjort till den nya utställningen, som under hängningen aktualiserade ett slags uppsamling av liv, tillsammans med sonen Egil Gry. Ett stopp i tiden, säger Alf Nilsson.
– De senare är mer expressivt realistiska, och det händer fortfarande att jag får något litet ryck då och då. Det är nog nyttigt att stanna upp litet grand på vägen mot det där oundvikliga slutet, skrockar Alf Nilsson och Egil Gry ler stilla. Det märks att de har ett slags samsyn både på valet av motiv och på landskapets ljus.


Målning, Alf Nilsson

Målningarna korresponderar med varandra genom tiden. Ett samtal uppstår mellan kulturhusets väggar, om gemensamma platser, viktiga avtryck, barnafödslar och sommarminnen. Båda har, i olika tider, målat sina gravida hustrur. Alf tecknade av barnen både när de var små och under begynnande tonår. Bredvid dessa teckningar och målningar i olika tekniker, av både hustrun och barnen, hänger två målningar, porträtt av morföräldrarna som någon gång på femtiotalet, litet högtidligt, suttit modell framför sonsonens staffli.


Målning, Egil Gry

Alf Nilsson, bördig från övre Norrlands laestadianska inland, kände tidigt kallelsen att bli präst, men gav så småningom upp den tanken. Senare i livet tvingades han istället att välja mellan konstnärs - och skådespelaryrket.
– Att jag halkade in på scenen berodde mest på att jag sedan barnsben hållit på att spela teater. Sedan ville jag kanske åtminstone tjäna litet pengar. Konstnärer levde väldigt fattigt på den tiden och gör det kanske fortfarande. Inte så litet påverkad av Chagall gjorde jag en liten målning om mitt yrkesval; korset utgjorde en fond mot teatersalongens rader och min Genius, som jag tydligt kände komma, likt en ängel, svävande in i bilden. Allt krockade med vartannat. Men så blev det teatern. Och konsten, konstaterar han förnöjt.
 
Dessutom skriver Alf egna dikter, i huvudsak dagsvers, Egil skriver låtar till gitarr. Ibland framför de sina alster tillsammans med Egils son, Alfons Gry, trummis, med brodern, skådespelaren Johan Gry och andra musiker.
Egil Gry har, som pappa Alf, en hel del strängar på sin lyra, utbildad på Konstfack i Umeå var han från början bildlärare, har en journalistutbildning i botten och skriver låtar. Dessutom är han numera rektor på Hulebäcksgymnasiet i Mölnlycke. Hur i hela friden hinner han måla?
– Jag håller till hemma i källaren med mitt måleri. Ofta uppstår det ur det jag ser omkring mig.      
Porträtt av morföräldrarna t h, Alf Nilsson

Nyligen gick jag en promenad med en god vän längs stranden av Nedsjön här i Härryda där jag bor, och associerade plötsligt vår skymningsutsikt Bockön och Bocköhalvön till barndomens Norrland. Jag fick genast stark lust att måla motivet och nu hänger det här. Man hinner ofta det man har lust till, säger Egil Gry.
Att Alf Nilssons barn tagit sig efternamnet Gry efter mamman, har en intressant förklaring. Alla i familjen tyckte så mycket om namnet att de, när deras moster gifte sig och alltså också förlorade sitt ursprungsnamn, bestämde sig för att hålla kvar det i familjen.
– Det är roligt att få ställa ut tillsammans. Farsan är min stora idol, skrattar Egil Gry.
– Det har blivit en fin inventering av ditt och mitt, säger Alf Nilsson med ett milt leende.
Flera av målningarna har Norrlandsmotiv; man ser midnattssolens ljus skimra över höjder och dalgångar. Ibland lyser det till i Egils bilder av minnen från barndomens Nordkoster. Medan båda två vid olika tillfällen har målat sommarstugan i Norrland har Alf Nilsson också några kärvare motiv från Skellefteälvens övre lopp.
– Man får verkligen syn på kopplingarna när man ställer ut tillsammans, säger far och son med en mun.

ANDERS THURESSON

                                                                                                                     Skulptur, Alf Nilsson

 

Målning, Egil Gry




Målning, Egil Gry



Målning, Egil Gry



Målning, Egil Gry



080810
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst